Borkum

June 1

At about 16.30 we leave Cuxhaven. We must take this opportunity no matter the time of day, gaasp … when the winds are right. We expect to reach Borkum, the last of the German Frisian islands before the headwind comes. Which we also do and arrive early in the morning of June 2. During the night we see bioluminisense in the waves from Sally, magically beautiful.

Vid ca 16.30 lämnar vi Cuxhaven. Man får passa på oavsett tid på dygnet, gääsp… när vindarna är rätt. Vi räknar med att hinna nå Borkum, den sista av de tyska frisiska öarna innan motvinden kommer. Vilket vi också gör och är framme tidigt på morgonen den 2 juni. Under natten ser vi mareld i svallvågorna från Sally, magiskt vackert.

På Borkum finns två hamnar. En lite mindre Yacht haven som ska hålla 2,3m djup vid lågvatten ( vi går 2m djupt) och en större arbetshamn. Vi börjar med den större där vi inte hittar någon plats. Arbetsbåtarna tar alla bra platser, och de Y-bommar som finns för privata båtar skulle inte ens räcka till mitten på vår båt, så det finns inget att göra fast vid. Provar då att gå in i marinan. Small ränna in, strömt och 2,6 m…vid högvatten!!!!  och vattnet ska sjunka ca 1,8 m inom någon timme. Vi vänder snabbt.

Återvänder till den större hamnen och ringer ett nummer som står på en tom brygga. Ska några arbetsbåtar lägga till där under dagen? Kan vi möjligen få lägga till?En yrvaken kvinna svarar, det är svårt att höra vad hon säger, men en sak framkommer tydligt, The English Royal Navy ska komma och vi får absolut inte lägga till där.

Pust och stön! Vad göra? Segla tillbaka 12 timmar? Fortsätta till nästa hamn minst 15 timmar bort och i alldeles för stark motvind? Inget av alternativen känns bra.

Vi cirklade runt i hamnen för att överlägga om vart vi ska lägga till, om än tillfälligt. För ut vill vi inte. Då ser vi en räddande ängel som vinkar åt oss från en stor SAR-båt. Han tror vi kan lägga oss på bryggan framför honom. Visserligen dyker bryggägaren upp precis när vi är klara med tilläggningen och kör bort oss, men det gör inget. För han visar samtidigt en annan ledig plats han har vid bryggan bredvid, och det är viktigast. Vi byter så gärna bara vi vet att vi har en egen plats där vi får ligga kvar.

There are two ports in Borkum. A slightly smaller Yacht harbor that will be 2.3m deep at low tide according to the chart (we need 2 m of depth) and a larger working harbor. We start with the larger one where we can not find a place. The work boats take all the good berths, and the Y-bars that are available for private boats would not even reach half of our boats length, so there is nothing to dock to. We then try to go into the marina. Small channel into the harbour, current against and 2.6 m of depth … at high tide !!!! The water would sink about 1.8 m in a couple of hours. We turn quickly.

Returns to the larger port and dials a number that is written on an empty pier. Should any work boats dock there during the day? Is it possibly for us berth there? A dizzy woman answers, it’s hard to hear what she’s saying, but one thing is clear, The English Royal Navy is coming and we are absolutely not allowed to berth there.

Not sure how to translate this Swedish expression, try with this one.
Puff and moan! What to do? Sail back 12 hours? Continue to the next port at least 15 hours away and in far too strong headwinds? None of the options feel good.

We circled around in the harbor to discuss where to berth, albeit temporarily. We do not want to go out to sea again. Then we see a saving angel waving at us from a large SAR boat. He thinks we can berth to the bridge in front of him. Admittedly, the dock owner shows up just when we are done with the docking and pushes us away, but that does not matter. Because he also shows another vacancy he has at the next bridge, and that is most important. We are happy to change place as long as we know that we have our own place where we can stay.

Inte mycket vatten kvar här nu, tur vi vände.