Wonderful Galicia and its bays

14 July 2019

Kastar loss igen och rundar Faro de Finisterre, Spaniens västligaste punkt. Romarna trodde att det här var jordens västligaste punkt, och att världen var över här.  Därav namnet, finis terrae som betyder “slutet på jorden” på latin. Vi hade tänkt att runda udden och lägga oss i viken innanför, men seglingen var så härlig att vi bestämde oss för att fortsätta lite längre.

Casts off again and rounds Faro de Finisterre, Spain’s westernmost point. The Romans believed that this was the westernmost point of the earth, and that the world ended here. Hence the name, finis terrae which means “the end of the earth” in Latin. We had intended to round the cape and lay in the bay inside, but the sailing was so lovely that we decided to continue a little further.

Nu är det rakt söderut som gäller. Först förbi de djupa vikarna i spanska Galicien, där vi tänker vara ett tag, och sen efter Portugals kust ner mot Porto och Lissabon.

Den här kvällen glider vi in i Ria de Muros och lägger oss på svaj utanför San Francisco bay. Den heter faktiskt så.

Now it is south for us. First past the deep bays of Spanish Galicia, where we intend to stay for a while, and then down the Portuguese coast towards Porto and Lisbon.

This evening, we sail into Ria de Muros and lay on anchor at San Francisco bay. It’s actually called that.

På kvällen tänker vi oss middag iland, vilket alltid är bekvämt när man seglat hela dagen, och det finns en restaurang i viken.  Vi klär upp oss lite och tar jollen. 

Det första som händer är att dyningen, som inte märks längre ut, bryter 2 m från strandkanten och skummet rullar in över sanden. Jag hissar upp klänningen och hoppar i det skummande vattnet i alla fall och Jonas kommer efter. Vi drar upp båten någon meter på stranden och funderar på hur vi ska göra nu. Låter vi båten ligga där den är kommer tidvattnet, som är på väg upp, att snart ta tag i båten, och ev vända den upp och ner med de brytande vågorna. Jonas ror ut en bit och slänger i ankaret för att få båten att ligga i vatten. Men eftersom vi är “finklädda” kan han inte göra det särskilt långt ut, han måste ju kunna gå in till land med sina shorts, och båten hamnar då mitt i där vågorna bryts. Inte bra, och dessutom räcker inte förtöjningslinan till de enda stenarna som finns 30 m upp på stranden. Orkar vi dra båten så långt upp på stranden att den ligger fritt från tidvattnet? Tyvärr, för tungt med motorn på och hjulen bara gräver ner sig. Nu är vi rejält blöta av att stå och hålla en krängande jolle vid strandkanten och ger upp det här.

Gör ett försök till vid den enda rampen som finns i viken, någon hamn finns inte. Men får även ge upp även här, när risken är för stor att jollen kommer att ligga och skava mot sylvassa musselskal på rampen när tidvattnet kommer. Tyvärr inga bilder, vi hade fullt upp 🙂

In the evening we think dinner ashore would be nice, which is always convenient when we have been sailing all day, and there is a nice restaurant in the bay. We dress up a bit and take the dinghy.

The first thing that happens is that the swell, which is no longer noticeable, breaks 2 m from the beach and rolls over the sand. I lift the dress up and jump in the breaking waves anyway and Jonas comes along. We pull up the boat a few meters on the beach and think about how to do it now. If we leave the boat where it is, the tide, which are on the way up, will soon grab the boat, and possibly turn it upside down with the breaking waves. Jonas rows out a bit and hurls the anchor to get the boat into water. But since we are “finely dressed” he can’t make it very far out, he must be able to go ashore with his shorts, and the boat then ends up in the middle of where the waves are breaking. Not good, and besides, the mooring line is not long enough for the only stones that are 30 m up on the beach. Can we pull the boat so far up the beach that it is free from the tide?

Unfortunately, it’s too heavy with the engine on and the beach wheels just diggs down in the sand. Now we are really wet by standing and holding a dinghy in the breaking waves and giving up on this.

We make another attempt at the only ramp in the bay, no harbor. But may even give up here too, when the risk is too great that the dinghy will scrape against syllable mussel shells on the ramp when the tide comes. Unfortunately no pictures, we had our hands full 🙂

Det blir improviserad middag ombord istället vid 22-tiden, rejält hungriga. Och till slut en ganska skön kväll i myslampans sken.

Vi googlade problemet för att se hur andra långfärdsseglare gör när de ska gå iland på en strand med brytande sjö och tidvatten. Det blir lite olika beroende på om vattnet är på väg upp eller ner, men grundregeln var i alla fall att vara beredd på att bada och att en person får simma från jollen till stranden. Gå-i-land kläder har man med i vattentät bag och byter om iland. Nästa gång är vi mer beredda, och bra att vi testade det här i lugnt väder och små dyningar 🙂

Instead, we improvised dinner on board at 22, very hungry by then. And finally, we got a pretty nice evening in the light of the lamp.

We googled the problem to see how other cruisers do when they land on a beach with breaking water and tides. It will be a bit different depending on whether the water is on the way up or down, but the basic rule was to be prepared to swim and a person to swim from the dinghy to the beach. Dress up clothes are included in the waterproof bag and change ashore. Next time we will be more prepared, and good that we tested this in calm weather and small swell:)

BOOM BANG

Måste också berätta om det Jonas skrev om på engelska gällande vårt uthal till storseglet som gick av.
Det var som tur var nästan ingen vind och vi gick för motor. Vi hade storseglet ute bara för att motverka gungningarna från dyningen som rullade in från havet. Plötsligt small det till, repet som drar ut seglet längs bommen hade gått av och seglet fladdrade fritt iväg. Eftersom det var så lugnt gick det tack och lov att utan problem att rulla in det i masten.

Vad hade hänt?

Repet som gick av är uppbyggt av tre lager. Det innersta för styrka så repet inte går av, ( nederst på bilden) sen ett inre och ett yttre som skydd för slitage utifrån. Ett rep ligger ju alltid och skaver mot något.

Av någon outgrundlig anledning har segelmakarna tagit bort de två skyddslagren och gjort en ögla av bara det innersta ( kärnan) av repet, och dessutom satt öglan i fel ände ( enligt oss ) på schackeln. Repet borde gå runt den runda delen där det nöts mindre. Nu gick det runt den tvära delen där det nöttes av mot de små ojämnheterna som finns där. Så lite behövs, speciellt när de hårdare skyddslagren var borta.

Must also tell about the outhaul t othe mainsail that snaped off. Jonas have written about it in another blog-post where you can read more about the event.

Fortunately there was almost no wind and we was motoring. We had the mainsail out just to counter the swings of the swell that rolled in from the sea. Suddenly there was a loud bang, the rope pulling out the sail along the boom had gone off and the sail fluttered freely away. Because it was so calm it was possible to roll it into the mast without any problems.

What had happened?

The rope that went off is made up of three layers. The innermost for strength so the rope does not go off, (bottom of the picture) then an inner and an outer as protection for wear from the outside. A rope is always lying and scratching at something.

For some unfathomable reason, the supplier have removed the two protective layers and made a loop of only the innermost (core) of the rope, and in addition, the loop sat at the wrong end (according to us) on the shackle. The rope should go around the round part where it was worn less. Now it went around the other part where it was worn off against the small bumps found there. So little is needed, especially when the tougher protective layers are gone.

Nu har Jonas gjort en ny bättre ögla och vänt schackeln.

Anledningen till att de valt att vända schackeln åt “fel håll” enligt oss, är att den lilla änden man tar i för att skruva fast tvärslån, kommer att repa på bommen. Inte bra det heller, men det finns schacklar där det lilla handtaget är infällt, så en sån ska köpas in så snart vi kommer till en båtbutik.

Now Jonas has made a new better loop and turned the shackle.

The reason they chose to turn the shackle into “wrong direction” in our opinion is that the small end you take in to tighten the crossbeam will scratch the boom. Not good either, but there are shackles where the little handle is folded in, so one should be bought as soon as we get to a boat shop.