Martinique and Dominica

Macrons tal till det Franska folket är 10 dagar bort när vi kommer till St Pierre. Även om ingen officiellt har pratat om stängda gränser och utegångsförbud, så har vi ändå känslan av att det kan bli stora förändringar ganska snart, dock inte med så mycket stängda gränser som det blev. Det innebär att vi så fort vi får möjlighet, handlar vi mat eller tankar diesel till båten. Vi har hört att det kallas Kuba-metoden. Vi börjar även tänka på att andra människor kan vara smittade och vi håller lite mer distans till andra än vanligt vilket inte alltid är så lätt, som här på marknaden i St Pierre där vi köpte grönsaker.

Macron’s speech to the French people is 10 days away when we arrive at St Pierre. Although no one has officially talked about closed borders and curfews, we still have the feeling that there may be major changes quite soon, though not with as many closed borders as it became. This means, that as soon as we get the opportunity, we buy food or fuel diesel for the boat. We have heard that it is called the Cuba method. We are also starting to think that other people may be infected and we keep a little more distance to others than usual which is not always easy, like here in the market in St Pierre where we bought vegetables.

St Pierre

Dagen efter att Johan har åkt hem till Sverige, seglar vi upp till St Pierre, staden som ödelades av ett vulkanutbrott i början av 1900-talet. Vi ankrar här för att checka ut ur Martinique innan vi seglar vidare upp till Dominica. Stranden vid staden är rätt brant så den är inte barnvänlig och den är även skräpig. På det hela taget tycker vi att det inte finns så mycket att uppleva här utan att hyra bil, så vi väljer att segla vidare när vinden är bra för segling till Dominica. Dessutom är det ganska dystert med alla gamla brända husrester från vulkanutbrottet för över 100 år sen.

The day after Johan went home to Sweden, we sail up to St Pierre, the city that was devastated by a volcanic eruption in the early 1900s. We anchor here to check out of Martinique before sailing up to Dominica. The beach at the town is quite steep so it is not child friendly and it is also garbage. On the whole, we think that there is not much to experience here without renting a car, so we choose to sail on when the wind is good for sailing to Dominica. In addition, it is quite bleak with all the old burned house debris from the volcanic eruption over 100 years ago.

Dominica

Efter en blåsig segling från Martinique upp till Dominica med sjösjuka barn och vuxna, ankrade vi i den södra delen av viken utanför Portsmouth. Det låg fullt med segelbåtar på den norra ankringsplatsen medan den södra var nästan tom vilket borde ha fått oss att fundera på varför, svaret får vi lite senare.

Tanken är att bara stanna en natt och sen segla vidar till Les Saintes. Men senare på eftermiddan kommer Albert förbi med sin båt och undrar om vi behöver något och gör även reklam för en sight seeing i Indian River med honom nästa dag. Efter ett kort rådslag tackar vi ja till hans förslag om sight seeing. Vi kan ju inte passera Dominica utan att ha varit iland och sett åtminstone något av ön. Albert berättar också att den södra ankringen inte anses säker nattetid eftersom den inte pattrulleras av PAYS (Portsmouth Association Yacht Services) som Albert är med i, men vi väljer att ligga kvar eftersom vi tycker att det är lite sent att flytta nu precis när dags för sundowner och mat.

After a windy sailing from Martinique up to Dominica with sea sick children and adults, we drop anchore in the southern part of the bay at Portsmouth. The northern anchorage was full of sailboats while the south was almost empty which should have made us wonder why.

The idea is to only stay one night and then sail on to Les Saintes. But later in the afternoon Albert comes by with his boat and ask if we need something and he also advertises a sight seeing in Indian River with him the next day. After a brief discussion with the rest of the crew, we accept his sight seeing proposal. We cannot pass Dominica without having been ashore and seen at least some part of the island. Albert also states that the southern anchorage is not considered safe at night because it is not patrolled by PAYS (Portsmouth Association Yacht Services) that Albert is member of. We choose to stay because we think it is a little late to move now just when it is time for sundowner and food.

Nästa dag blir vi upphämtade av Albert och vi ska åka tillsammans med en finsk familj på båten EA. På Indian River får man inte köra med motor, så Albert ror och berättar om djurliv och lite av Dominicas historia. Vi tycker han är en mycket bra guide och gillade utflykten. Vi blir ilandsläppta på en liten bar på en liten ö inne i skogen där vi förväntas köpa en öl eller så vilket vi också gör för att svalka oss i värmen. Turen tillbaka nerför floden blir en repetition eftersom det är samma väg och det finns inte så mycket nytt att berätta.

Eftersom det är för sent att segla upp till Les Saintes efter utflykten på Indian River, blir vi kvar en natt till och för säkerhets skull flyttar vi till den norra ankringen där vi får en fin kväll.

The next day Albert pick us up and we will go with a Finnish family on the boat EA. On the Indian River you can’t drive by motor, so Albert rows and tells about wildlife and some of Dominica’s history. We think he is a very good guide and liked the excursion. We are landed at a small bar on a small island in the woods where we are expected to buy a beer or drink, which we also do to cool off in the heat. The trip back down the river becomes a rehearsal as it is the same path and there is not much more to tell.

Since it is too late to sail up to Les Saintes after the excursion on the Indian River, we stay one more night and for safety we move to the northern anchorage where we get another nice evening.

Albert and other boat boys

Innan vi seglade till Västindien hörde vi förskräckliga historier om boat boys, framför allt runt St Vincent och Grenadinerna. Som tur är har vi inte upplevt något sådant utan har mestadels bra erfarenheter från vår kontakt med boat boys runt om på öarna vi besökt. Vi har mött några yngre killar som är påstridiga och vill att man ska göra dem nöjda genom att betala överpris för deras tjänster. Som tur är har vi bara träffat på sådana boat boys i Soufriere på St Lucia och Saline Bay på Mayreau, i bägge fallen unga killar, under 20 år.

Vi träffade Albert när han kom till vår båt när vi var ankrade i Prince Rupert Bay utanför Portsmouth på Domnica. Hans job är att hjälpa oss långseglare med olika tjänster som att lägga till vid mooring-bojarna som kan vara svåra att få tag i från fördäck. Han kör båttaxi, säljer fisk och annan mat, tar hand om vårt avfall, säljer utflykter och BBQ kvällar på restauranger.

När Albert skjutsade mig till tullen i Portsmouth, berättade han hur han fick en blodförgiftning i ena benet efter att han barfota trampade på tre fläckar som bildade en trekant på durken i hans gamla båt. Efter en dryg vecka blev foten infekterad och det läkte inte av sig själv. När han gick till läkare var det för sent att rädda foten och den amputerades. Tyvärr fanns infektionen kvar i benet och det fortsatte med nya amputationer och till sist var de tvingade att amputera ovanför knät. Han eldade upp sin gamla båt och under tiden han blev behandlad byggde han en ny båt i plast för att slippa få sånt mögel i båten igen. Han berättade att han växt upp i Portsmouth där de byggt hus i träskmarker där det är billigt att köpa mark (mygg, och mygg här kan innebära dengufeber). Det förra huset försvann i den senaste orkanen som passarede Dominica och nu håller han på och bygger ett nytt på samma ställe, den här gången med stenväggar.

För oss är självklart att som besökare i dessa fattiga länder köpa de tjänster de säljer när vi har behov av det, ex.vis lämna skräp, köpa bröd eller få hjälp med mooring-bojen. De pengarna går direkt till någon som bor på ön.

Before sailing to the Caribbean, we heard terrible stories about boat boys, especially around St. Vincent and the Grenadines. Fortunately, we have not experienced anything like that, but we have mostly good experiences from our contact with boat boys around the islands we visited. We have met some younger guys who are too contentious and want us to make them happy by overpricing their services. Fortunately, we have only met such boat boys in Soufriere on St Lucia and Saline Bay on Mayreau, in both cases young boys, for 20 years.

We met Albert when he came to our boat when we were anchored in Prince Rupert Bay off Portsmouth on Domnica. His job is to help us sailboats with different services like adding to the mooring buoys which can be difficult to get from the front deck. He runs a boat taxi, sells fish and other food, takes care of our waste, sells excursions and BBQ evenings at restaurants.

When Albert drove me to Portsmouth Customs, he told me how he got a blood poisoning in one leg after he barefoot trampled on three spots forming a triangle on the floor of his old boat. After a week or so, the foot became infected and it did not heal on its own. When he went to the doctor it was too late to save the foot and it was amputated. Unfortunately, the infection remained in the leg and it continued with new amputations and eventually they were forced to amputate above the knee. He put his old boat on fire and while he was being treated he built a new boat in fiberglass to avoid getting such mold in the boat one more time. He told me that he grew up in Portsmouth where they built houses in swampy lands where it is cheap to buy land (mosquitoes, and mosquitoes here can mean dengue fever). The last house disappeared in the last hurricane that passed the Dominica and now he is building and building a new one in the same place, this time with stone walls.

For us, as visitors to these poor countries, it is natural to buy the services they sell when we need it, such as leaving trash, buying bread or getting help with the mooring buoy. That money goes directly to someone who lives on the island.

I nästa blog seglar vi upp till de små öarna Les Saintes söder om Guadeloupe. Les Saintes hör till Guadeloupe och är Franskt område. Vi har läst om hur corona ha drabbat Italien och Frankrike och att det är saker på gång, så det känns bättre att vara inom EU om det skulle hända något väldigt drastiskt.

In the next blog we sail to the small islands Les Saintes south of Guadeloupe. Les Saintes belongs to Guadeloupe that is French territory.. We have read about how corona has hit Italy and France and that things are going on, so it feels better to be in the EU if something very drastic happens.