Idag har det utlovats storm igen, och nu även över IJmuiden där vi är. Strax efter midnatt började det blåsa, och det blev en gungig och ganska sömnlös natt trots att vi ligger i en trygg hamn. Det åskade en hel del och regnet vräkte ned.

Nästa dag ville vi gärna se havet och gick till stranden. Men sanden stack som nålar i ögonen, och vi insåg att det inte var värt att gå ut på den, det gjorde för ont i ögonen helt enkelt. Istället ställde vi oss i lä av ett strandcafé och tittade fascinerat på hur vinden blåste upp sand och vågorna som bröt flera hundra meter ut.

Plötsligt öppnade sig himlen och störtskuren kom. Ingen chans att hinna tillbaka till båten, så det var bara att gå in caféet.

Medans vi satt där fanns det trots allt några som njöt av blåsten.

Dessa 20-åringar gick förbi oss senare. Fulla av adrenalin, rakryggade och stolta som tuppar log de mot oss och gick för att byta om. Efter kom några medelålders män i regnkläder, troligen deras pappor. Kanske även de stolta, men de såg mindre roade ut av att ha behövt stå på stranden idag och övervakat sina söner våga livet medan de kite-surfar i stormvindarna och de hysteriska vågorna.

Vi hade vindmätaren på och det blåste 40-50 knop hela dagen inne i vår hamn, och mojnade först senare under kvällen. Nästa dag såg det ut såhär vid utemöblerna. Personalen har lite grävjobb att göra om de vill ha gäster 🙂

Även vi hade ett en del jobb med att få Sally ren från all sand och salt som låg som ett täcke över henne nästa dag. Måste verkligen sy våra vinschskydden snart, för sand i dem är inte bra.

För er som gillar Cornelis Wreswijk kan det vara kul att veta att han var född här, och har både platser uppkallade efter sig och denna byst här vid stranden. Men jag skulle aldrig känt igen honom om jag inte läst på skylten att det var han.