Vi lämnade Porto igår och hade en bra segling hit till Lissabon. Lite dimma, vi är ju i Portugal :), men också möjlighet att sätta vår nya gennaker igen. Provade även fiskelyckan, men tyvärr, ingen fångst idag heller.
Vid Tajos mynning ligger Cascais och Estoril med sina marinor. Men vi väljer att ta oss en bit in i floden, närmare Lissabons centrum och flygplatsen. Vi vill ha en så lugn, säker och billig marina som möjligt eftersom vi kommer stanna länge, och dessutom lämna båten några veckor och flyga hem till Sverige. Vi har bra rabatt hos Marina Parque das Nacoes via ARC, som organiserar vår Atlantöverfart, så den får det bli.
Innan vi for från Porto mejlade vi marinan i Lissabon för att vara säkra på en bra plats för Sally, 15 x 4,5 meter. De var väldigt osäkra om de skulle ha plats för oss, och bad oss återkomma senare. Det brukar alltid ordna sig, och det fanns ju andra marinor, så vi gav oss iväg i alla fall. När vi närmade oss ringde vi upp och frågade
om det löst sig med plats för oss.
Nja, för 15 meter finns det nog inte plats. Vilken längd står det i era båtpapper att båten har?
Jonas: 14,99 meter.
Ja men då är det inga problem. Välkomna!
Vem påstår att längden inte har betydelse 🙂
Marinan har problem med att tidvattnet drar med sig slam in som lägger sig på botten, och de behöver därför muddra mellan bryggorna regelbundet. Nu byggdes nog marinan för en större kapacitet än vad som kommit att behövas, så de struntar i muddring mellan vissa bryggor. Och då kan det se ut så här vid lågvatten. Den här båten hade legat här i ett år, men bogserades bort medans vi var där.
Det är några dagar med båtfix, hur mycket kan det finnas att göra egentligen? Ibland känns det som att äga en båt ger mer jobb än att äga ett hus! Men vi hinner även med en hel del turistande. Vi vandra upp och ner på Lissabons gator, stan är ju precis som Rom byggd på sju kullar, och här är det väldigt branta kullar. Har inget minne av att det var så i Rom.
Orkar man inte gå kan man alltid ta en vagn som går upp och ner för vissa backar.
Tyvärr är det väldigt mycket klotter på vissa ställen. Har varit så både i Spanien och Portugal. Tråkigt att se.
Man kan också ta den här hissen upp. Konstruerad av en lärling till Eiffel, som verkar ha ett finger med i många stålkonstruktioner ute i världen.
Vi åker med spårvagn 28 upp och nerför kullarna och genom trånga gator, ett måste för varje turist.
Besöker Castelo de S. Jorge, en slottsruin från 1000-talet högst upp på en av kullarna. Fantastisk utsikt och en massa historia!
Vandrar över ett av Europas största torg m.m., m.m. Men ändå finns massor mer att göra och se. Får bli nästa gång!
Det händer ganska ofta att jag väljer sånt jag inte riktigt vet vad det är på menyer, vill ju inte missa något nytt som kan vara gott. Provar gärna lokala specialiteter. Ibland blir det toppen …..och ibland botten. Den här gången ser jag något på menyn med potatis och aioli. Ska bli spännande att se vad de gör av det, potatis låter som ett ganska säkert kort ändå. In kommer…..potatisskal, lätt friterade 🙂 Jonas ser mycket nöjd ut med sitt säkra kort, en gazpachosoppa. Men kreativt och bra miljötänk tänker jag, bättre än att slänga, och gott var det.
SINTRA
Ett annat måste, om man har tid och vill lämna stan en dag, är att åka till Sintra. En sagostad i bergen fylld med olika slott och palats.
Vi besökte ett av dem, Quinta da Regaleira, ett minst sagt udda ställe. Byggt av en rik affärsman i början av 1900-talet, så inte så gammalt, som efter diverse turer med privat ägande tvångsinköptes av portugisiska staten och öppnades för allmänheten. Palatset var otroligt utsmyckat med konstiga djur och symboler, och vore man lagd åt det konspiratoriska hållet finns mycket att tyda in här, men mest fascinerande var den stora trädgården. Barnslighet och fantasi måste ha varit starka egenskaper hos affärsmannen och hans arkitekt som skapade den. Det var… i
…tinnar och torn… broar och brunnar.
Vindlande stora och små stigar, tunnlar in i berget.
Massvis av olika växter, t.o.m. några Segoiaträd.
Mycket väl värt ett besök, trots lång kö.
SWEDEN
Vi stortrivs med vårt nya liv, att vara pensionär och segla är inte så dumt. Vi gillar friheten och möjligheterna att uppleva så mycket nytt och träffa massor av nya människor. Oftast andra långseglare, där den gemensamma nämnaren är just segling, men för övrigt med så olika bakgrunder. Men…saknaden av nära och kära hemma är svår ibland. Har läst flera berättelser där långseglare beskriver just längtan till framför allt barn och barnbarn som det svåraste, och att det är den som till slut får flera att komma hem igen. Men tills vidare får vi helt enkelt flyga hem till Sverige när tillfälle ges. Så här i Lissabon lämnar vi båten och har några veckor i Sverige där vi för första gången får träffa vårt nyaste lilla barnbarn Klara, och krama om älskade Sixten igen. Det är härliga veckor i Malmö hos Sofia och Johan, och en roadtrip runt i Sverige för att träffa våra andra barn och föräldrar som är lite utspridda. Vi hann med en 50-årsfest också, men tyvärr inte alla vänner, vi får ses vid senare tillfälle. En stor kram till er alla från oss så länge, och ingen nämnd så ingen glömd.
Tillbaka i Lissabon hade vi egentligen tänkt åka relativt snart, men måste vänta på två solpaneler och några andra saker vi beställt. Tyvärr är en solpanel helt sprucken i glaset när de väl kommer, och ny måste skickas, så först efter en vecka kommer vi iväg.
En nymfkakadua, även kallad nymfparakit, besökte oss på båten en kväll. Vi bjöd på lite vatten och den höll oss sällskap någon halvtimme. Eftersom den hör hemma i Australien antar vi att den var på rymmen.
Den 31 augusti tar vi en tvåtimmars motorgång ut till Cascais, vid inloppet mot Lissabon. Här är vi nu och inväntar rätt väder för överfart till Porto Santo, en liten ö som hör till, och som ligger strax norr om Madeira.
Sailing Sally 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.