Tobago Cays är några små öar innanför ett korallrev mitt i Grenadinerna. Vi hade hört att det skulle vara fint här med bra snorkling på revet. Som på andra populära ställen är det mycket båtar och vi har turen att få en boj vid sköldpaddsreservatet på Baradal.

I känsliga områden lägger man ut bojar som man ska förtöja i. Man gör det för att bottenvegetationen inte ska skadas av ankring. Det går dessutom att få plats med fler båtar eftersom varje båt inte behöver lika stort område att röra sig över med vinden. Bojen har ett rep nästan rakt ner till en stor betongklump på botten. Ankaret behöver en kedja som är 3-5 ggr så lång som djupet vilket gör att båten kan flytta sig mer i sidled när vinden ändrar riktning och behöver mer tom plats mellan båtarna.

Nackdelen med bojar så här tätt är att det blir väldigt tätt mellan båtarna och en del av lugnet som vi söker med seglingen försvinner, det blir mer som att ligga i en marina. Å andra sidan blir det mer inkomst till boat boys så att de kan livnära sig på det.

Vår boj låg precis vid stranden på Baradal som är reservat för sköldpaddor, så det var många sköldpaddor i vattnet runt båten. Man ser dem komma upp och hämta luft då och då. När vi snorklade såg vi hur de betade från bottnen. Ligger man bara stilla i vattnet och råkar vara där de ska upp och andas, så verkar de inte vara rädda och stiger upp nära dig.

Det är många Boat boys som jobbar här, de far omkring i sina små öppna båtar med området kring Union Island som arbetsplats. De hjälper till med angöring till bojarna, säljer fisk, bröd, banankaka, fisk, hummer, BBQ på stranden, hämtar sopor och som taxibåt. De som arbetar i Tobago Cays var trevliga mot oss, naturligtvis fick vi flera besök dagligen men de åkte vidare till nästa båt när vi sa att vi inte behövde det de sålde. Om vi visste att vi behövde nya baguetter nästa morgon, då var det bara att säga till Mr Quality Man dagen innan så kom han med färska baguetter nästa morgon.

Alla boat boys har ett smeknamn som de målat på sin båt, ex.vis Mr Quality Man, Romeos, Makefriend, Desperado, Captain Nemo, Dr 8 och många fler.

Vi tog jollen till Jamesby, en liten ö med en fin sandstrand, och där såg vi en leguan som satt och nickade i ett träd och en liten eremitkräfta som sprang omkring i sitt lånade favoritskal.

Vi såg öven stora högar med skal från Conch-snäckan, på håll såg det ut som uppspolade stenar. Conch är populärt att servera på restaurangerna i Karibien. Vi har sett det på menyerna och nu vet vi vad det är och hur de ser ut. För att ta ut det man äter, gör man ett hål nästan längst upp i toppen av skalet. Så alla Conch-snäckor med detta hål i har blivit mat. Vi har sett de här snäckhögarna på många platser, så det äts stora mängder Conch, sälva har vi inte smakat än.

När vi kom hit blåste det inte så mycket och det gjorde att vattnet var klart med över 10 m sikt på de flesta håll. Vi hade hört att det skulle finns några bojar ute på revet där man kan förtöja sin jolle när man ska snorkla. Vi hittade en boj vid en kanal ut genom revet. Vi fick simma några hundra meter innan vi kom till slutet av rännan och den började bli djupare och man kunde se hur botten försvann nedåt och vattnet blir mörkblått. Här mötte vi ett litet stim med STORA baracudor och ser verkligen ut som att man inte vill komma nära dem. Vi kom inte längre än så… Tyvärr ser stora delar av revet rätt livlöst ut så jag misstänker att det mesta är mer eller mindre dött.

Första kvällen vi kom hit, åt vi grillad hummer på solskensrestaurangen som finns på ön Petit Bateau. Vi fick en stor grillad hummer som serverades med typiska tillbehör (en ris med grönsaker, gratinerad potatis, grillad banan och coleslew-sallad). Vinglas och vitt vin hade vi tagit med oss från båten