Äntligen, och väldigt snabbt kom 19 maj, när vi enligt plan skulle segla iväg. Var vi klara med allt? Absolut inte! Tur vi hade lyssnat på andra långfärdsseglare, som sagt att ända sättet att komma iväg är att bestämma ett datum och då åka oavsett färdig eller inte. Resten får fixa sig på vägen. Annars hade vi nog varit kvar hemma några veckor till, minst.

Men nu var dagen här. Efter många års drömmar och långsiktiga planeringar, och sista årets mer detaljerade planering var det dags. Först ville vi ha en traditionsenlig avseglingsfest.

Trots hot om både stark blåst och regn, så det blev det en helt underbar solig och varm dag. Tack alla ni som kom ♥️ och tack för alla presenter. Nu är båten välfylld med allehanda godsaker, förströelser och ”bra att ha saker” Hoppas ni hade lika trevligt som vi hade.

Avresan var satt till 11.00 den 19 maj. Solen sken även denna dag och det förväntades svag sidvind på vår resa söderut. Behaglig resa med andra ord, och vi funderade på om vi skulle lägga till för natten i Danmark, eller rent av fortsätta direkt mot Kiel. Vädret var ju så lovande!

Men….efter någon timme drar dimma, tjock, iskall, fuktig dimma in. Vinden vrider lite mot syd, tillräckligt för att det ska bli mot istället för rakt i sidan. Dessutom ökar den till 20 knop (10 m/s).

Med iskyla och en båt som kryssar sig fram upp och ner på vågorna så blev det snabbt såhär …

Sally och Jonas trivdes däremot. Sally tog ju egentligen vind och vågor bra och tog oss tryggt framåt. Jonas var lycklig, skotade, styrde och älskade att vi forsade fram. Att se Jonas lyckliga leende när vi satt där med våra påsar….hmm..var nästan lite provocerande, men samtidigt väldigt skönt att någon var i skick att segla.

Att fortsätta över natten till Kiel, var förstås uteslutet. Isbitarna Calle och Carina krävde att få lägga till i närmaste hamn som var Klintholm på Mön, en liten idyllisk by nära Möns klint. Sov lugnt, varmt och skönt den natten.

Kram Carina