Kl. 04.50 ringer väckarklockan!

Dags att gå upp för en lång dagsetapp till Zeebrügge i Belgien, som beroende på vindar kommer att ta minst 15 timmar. Så vi väljer att gå upp tidigt, komma fram sent samma dag och slippa nattsegling. Jag har mejlat hamnkapten som lovat oss en bra plats att gå in på när vi kommer. Det känns skönt att inte behöva leta plats sent på kvällen.

Till en början är det lätt segling, men när vi närmar oss Rotterdam är jag glad att ha erfarenhet av Bornholmsgattet och att ha passera många separationszoner, havets ” motorvägar”.  Här var det inte bara en väg att passera, titta vänster – ta sig till mitten – titta höger – ta sig till andra sidan, utan fyra stycken. Alla på väg mot inloppet av Rotterdam, och någon form av rondell. Det kom alltså stora lastfartyg åkandes från alla håll i 15-20 knop där vi seglade fram i 5.

När vi närmade oss blev vi uppropade på VHF:en av en person som presenterade sig som Maas Controll, och som undrade vilken väg vi planerade att ta. Vi förstod sen att Maas Controll var ansvarig för denna korsning och hade kontakt med alla båtar som passerade, som en flygledare vid en flygplats. Helt klart ett nödvändigt jobb här också.

Bilden är inte från Rotterdam, men visar hur det kan se ut på ett sjökort.

Vi är den svarta båten, och de gröna båtarna som ligger i klungor är ankrade fartyg. Pilarna visar vilken riktning fartygen får köra här på sin ”motorväg” norr eller söderut.

Senare blev det störtregn, åska och blixtrar. Det blev regnställ, Grundéns sydväst på, och några lyckade kort på Jonas. Just då ser han ut så här, han gör sig inte till när jag tar kort 🙂  Men regn och kyla gör inte mig särskilt glad heller.

När vi närmar oss Zeebrügge avslutar vi en relativt sett händelserik dag med.. Tut-tut-tut..ett tjutande larm. För låg oljenivå i backslaget/växellådan! Stäng av motorn!

Bara att sätta segel i endast 6 knops vind, måste ha lite fart för att kunna styra båten bland alla fartyg. Jonas far ner i motorrummet, ser inget fel men fyller ändå på mer olja i backslaget. Jag tar mig långsamt mot en grundbank på 4 meter, där borde jag vara säker från stora fartyg som går mycket djupare än så. När vi startar motorn igen fungerar allt bra. Nästa dag kontaktar vi firman som gjorde motorservicen innan vi for iväg, och får veta att det inte finns någon indikator för låg oljenivå för vårt backslag, så det måste ha varit ett falsklarm.

Vid 23-tiden ber vi Port Controll om tillstånd att få köra in i hamnen i Zeebrügge, men får vänta ett tag eftersom två större fartyg är på väg ut. Hamnen visar sig vara en jättestor arbets/containerhammn.

Vår marina ligger långt in, där en lugn lättillgänglig plats väntar.