Porto and its port wine :)

22 juli 2019

Mot Portugal! Har länge velat åka dit, men det har aldrig blivit av. Vem har inte hört talas om hur fantastisk Lissabon är. Kusten däremot har inte det bästa ryktet i seglarkretsar. Den är mest känd för två saker….. dimma och fiskenät!

Towards Portugal! Have wanted to go there for a long time, but it never got off. Who hasn’t heard of how amazing Lisbon is. The coast, on the other hand, does not have the best reputation in sailing circles. It is best known for two things ….. fog and fishing net!

Naturligtvis fick vi känna av båda. Varje gång vi såg ett nät dyka upp slog vi av motorn så propellern slutade snurra, fällde ihop bladen på den och höll ögonen på den lilla bollen eller plastdunken som var fäst i nätet. Skulle den börja släpas efter oss? Ser ni bojarna på högra bilden? De är inte stora. Dimman gjorde det inte lättare heller, så alla nät såg vi inte i tid, men vi hade tur, inget fastnade.

Jag har aldrig gillat dimma. Men numera med både AIS och radar som visar vad som finns nära oss, och med vetskapen om att vi syns bra för andra, så känns det ändå ok. Det är stor skillnad mot hur vi förr åkte i blindo utan att veta vad som var framför eller bakom. Usch, usch, har några otäcka minnen från den tiden. Dessutom med GPS vet man ju alltid exakt var man är också, ingen “död räkning” längre med bara en uppskattad position.

Of course, we got to know both. Every time we saw a net emerge we turned off the engine so the propeller stopped spinning, folded the blades on it and kept an eye on the little ball or plastic can attached to the net. Would we start to drag it down? Do you see the buoys in the right image? They are not big. The fog didn’t make it any easier either, so we didn’t see all the nets in time, but we were lucky, nothing stuck.

I’ve never liked fog. But nowadays with both AIS and radar showing what is near us, and with the knowledge that we are visible to others, it feels ok. There is a big difference between how we used to go blindly without knowing what was in front or behind. Usch, usch, has some nasty memories from that time. In addition, with GPS you always know exactly where you are too, no “dead count” anymore with just an estimated position.


Magiskt hur snabbt dimman lättar när vi lämnar det öppna havet och seglar in till Porto.

Magical how quickly the fog lightens as we leave the open sea and sail into Porto.

Vi stannade mest till i Porto för att slippa segla över natten på väg till Lissabon, och förväntningarna var inte så stora. Stora städer är sällan mysiga och Porto är Portugals näst största stad. Men så fel jag hade. Porto är en jättetrevlig stad och det finns mycket att se och göra.

We mostly stayed in Porto to avoid sailing overnight on our way to Lisbon, and expectations were not so great. Large cities are rarely cozy and Porto is Portugal’s second largest city. But so wrong I was. Porto is a very nice city and there is much to see and do.

Vid floden Duoros mynning ligger Porto på norra sidan, och på södra sidan ligger Gaia med alla vinhusen och de gamla fraktbåtarna.

De förbinds av sex broar, varav Ponte Luis I, som är konstruerad av Eiffel, är den man bara måste gå över.  Utsikten är fantastisk!

At the mouth of the river Duoro is Porto on the north side, and on the south side Gaia with all the wine houses and the old cargo boats.

They are joined by six bridges, of which Ponte Luis I, designed by Eiffel, is the one you just have to cross. The view is amazing!

Ovanför vår marina ligger den lilla fiskebyn Afurada. Numera är den hopbyggd med Gaia, men har ändå behållit sin egna karaktär.

Typiskt var grillad fisk som serverades på alla de små restaurangerna, och här åt vi vår första kväll.

Above our marina is the small fishing village of Afurada. Nowadays it is part of Gaia, but still retains its own character.

Grilled fish was served at all the small restaurants, and here we ate our first evening.

I ett par dagar vandrar vi sen runt i Porto. I både små mysiga gränder och på turistiska gator med affärer, barer och restauranger. Vi äter natas ( portugisiskt bakverk) med portvin, äter god mat, dricker goda drinkar och trivs.

For a couple of days we then walk around in Porto. In both small cozy alleys and on touristy streets with shops, bars and restaurants. We eat natas (Portuguese pastries) with port wine, eat good food, drink good drinks and enjoy it.

Ibland är det tungt, men lite kaffe gör susen för humöret 🙂

Sometimes it is quite a work to walk in a big city, but a little coffee does the trick for the mood 🙂

Deras kaklade hus är värda ett eget galleri med bilder. Mycket typiskt för Portugal.

Their tiled houses are worth their own gallery of pictures. Very typical for Portugal.

Port wine

Portvin får bara heta portvin om det kommer härifrån, och väldigt mycket i Porto handlar om just detta vin. Druvorna växer i Duoro-dalen en bit in i landet, där förutsättningarna är perfekta för odling.  Men för lagring är det för varmt, så alla vinhus har lagringslokaler i det svalare Gaia. Tidigare fraktades tunnorna dit med båtar så alla lokaler ligger längs med floden. Portvinsprovning är ett måste om du är i Porto, och i vår hamnavgift ingick provning hos Churchill´s, så där fick det bli.

Port wine can only be called port wine if it comes from here, and very much in Porto deals with this wine. The grapes grow in the Duoro Valley a bit inland, where the conditions are perfect for cultivation. But for storage it is too hot, so all wine houses have storage rooms in the cooler Gaia. Previously, the barrels were transported there by boats, so that all the premises are along the river. Port Wine Testing is a must if you are in Porto, and in our harbor dues included testing of Churchill’s, so there had to be.

En liten middagsslummer är aldrig fel, även om det såg lite hårt ut. På bänken utanför entrén till Churchill´s

A slumber after dinner is never wrong, even if it looked a little hard. On the bench off the entrance to Churchill´s

Eftersom det var en gratis-provning, så trodde vi att det bara skulle bli något enklare, men så fel vi hade här också. Det blev både vanligt vin och portvin. Vi fick ett eget litet bord och en egen servitör, och ju mer vi frågade så tyckte han att ….men då måste ni prova det här också, och det här och det här som är ännu bättre!!! Och inte var han snål med centiliterna heller. Kanske ett slugt försäljningsknep, men gott och trevligt var det 🙂

Vi fick också en guidad tur i deras lokaler. Churchill´s är ett litet vinhus, ca 30 anställda, och allt vin fottrampas fortfarande. De är för små för att ha kvantitet, så de satsar på kvalité istället, och fottrampning är fortfarande bästa och skonsammaste sättet att pressa druvorna på.

Since it was a free-testing, so we thought it would just be something simple, but how wrong we were here, too. It was both ordinary wine and port wine. We got our own small table and our own waiter, and the more we asked he thought …. but then you have to try this too, and this and this one that is even better !!! And he wasn’t skinny with the centilites either. Maybe a clever sales ploy, but it was good and nice 🙂

We also got a guided tour of their premises. Churchill´s is a small wine house, about 30 employees, and all wine is still trampled. They are too small to have quantity, so they invest in quality instead, and foot tramping is still the best and gentlest way to squeeze the grapes.

Efter turen erbjöds vi att smaka ytterligare ett portvin, men då tackade vi nej.

Några av Churchill´s viner finns på Systembolaget hemma, och det var intressant att jämföra priset. 2011 års vintage kostar ca 1000 kr hos dem, men bara 499kr på Systembolaget. Inköp av stora volymer lönar sig och priser är en fördel med vårt Systembolag, oavsett vad man sen tycker om monopol osv.

After the tour we were offered to taste another port wine, but then we declined the offer.

Some of Churchill’s wines are found at Systembolaget at home, and it was interesting to compare the price. The 2011 vintage costs about SEK 1000 at them, but only SEK 499 at Systembolaget. Purchasing large volumes pays off and prices are an advantage with our Systembolag, regardless of what you then think of monopoly, etc.

Duoro valley

Inspirerade av provningen på Churchill’s åkte vi sen iväg på en guidad tur till Duoro-dalen. Vi besökte två vinhus, båda så små att de också använde fottrampning.

Vi var sju personer i en minibuss med en väldigt trevlig guide. Förutom oss var det ett yngre par från Mauritius, numera boende i Luxemburg, två unga tjejer från Tyskland ute på roadtrip i Portugal, och så en supersocial amerikanska från Los Angeles. Spännande mix och jättetrevligt 🙂 Vi bytte mejladresser med dem från Mauritius, så hamnar vi där någon gång var det bara att höra av sig för tips om ön. Skulle inte förvåna mig heller om de hör av sig i framtiden..Hej, nu är vi i Sverige, vad finns att göra?

Inspired by the Churchill’s tasting, we set off on a guided tour of the Duoro Valley. We visited two wine houses, both so small that they used foot trampling.

We were seven people in a minibus with a very nice guide. Besides us, there was a younger couple from Mauritius, now living in Luxembourg, two young girls from Germany on a road trip in Portugal, and a supersocial American from Los Angeles. Exciting mix and very nice 🙂 We exchanged email addresses with them from Mauritius, so we end up there at some point just to hear about tips on the island. Wouldn’t surprise me either if they hear from them in the future.. Hey, now we are in Sweden, what is there to do?

På det minsta vinhuset var de bara 7 anställda. Maskinen fäster stora etiketten, men damen här måste manuellt sätta på extra små lappar på alla flaskor och ställa ner i kartonger. Vi kommer inte ihåg hur stor produktion de hade per år, men det var mååånga kartonger som stod där nu.

Vi avslutade förstås turen med att köpa lite vin!

At the smallest wine house, they were only 7 employees. The machine attaches the large label, but the lady here has to manually put on extra small patches on all bottles and put them in cartons. We do not remember how much production they had per year, but there were many boxes that stood there now.

We of course ended the tour by buying some wine!

De är fantastiska med sitt kakel, att få till så vackra bilder av de små plattorna. Guiden visade stolt upp det här på stationen i den lilla byn. De visar en historisk berättelse kring vinodling, och de var dessutom tillverkade i hans hemby.

They are fantastic with their tile, to get such beautiful pictures of the small tiles. The guide proudly showed this at the station in the small village. They show a historical story about viticulture, and they were also made in his hometown.

För många år sen fick vi en flaska portvin av Jonas mamma, en 1966 vintage från Warre´s vinhus. Var kan det passa bättre att öppna den än här i Porto? Och det var nog på tiden, korken var på väg att förstöras. Lyx en vardag på båten 🙂

Many years ago we had a bottle of port wine by Jonas’s mother, a 1966 vintage from Warre’s winery. Where can it be better to open it than here in Porto? And it was enough at the time, the cork was about to be destroyed. Luxury one weekday on the boat 🙂

Swell at the jetty

Vi fick även prova på hur det är när dyning från oväder långt bort når oss. Det var just ingen vind alls där vi låg, men däremot en dyning på 3-4 m som drog in i flodmynningen och in i  marinan. Båten for som en vante från sida till sida, framåt och bakåt. Så sent på kvällen i mörker kände vi oss till slut tvungna att gå ut och förtöja upp båten kors och tvärs åt alla håll för att hålla henne så lugn som möjligt och för att inte slita för hårt på bara en tamp. Våra fendrar trycktes nästan helt ihop och vi funderade på hur länge de skulle hålla innan de sprängdes. Bryggorna låg åtminstone stilla vilket de enligt vår Portugisiske båtgranne inte gör när vinterstormarna passerar ute på Atlanten. Den här gången gick allt bra och det var en nyttig påminnelse för oss att även tänka på hur dyning påverkar en hamn vid ett stort hav. Vi har skrivit ett särskilt blog-inlägg  Swell in Porto om hur dyningen påverkade förtöjningen och hur vi till sist förtöjde båten.

We also got to try what it is like when swell from a storm far away reaches us. There was no wind at all in Porto, but there was this swell of 3-4 m that pulled into the estuary and into the marina. The boat was moving from side to side, forward and backward. Late in the evening in the dark, we finally felt compelled to go out and moor the boat up in all directions to keep her as still as possible and not to tear too hard on just one tamp. Our fenders were almost completely compressed and we thought about how long they would last before blasting. The jetties were at least still, which, according to our Portuguese boat neighbor, they do not are when the winter storms pass out on the Atlantic. This time everything went well and it was a useful reminder for us to also think about how swell affects a port by an ocean. We have written a special blog post Swell in Porto about how the swell affected the mooring and how we finally moored the boat.

The blog requires hard work 🙂