Vi kommer hit sent på kvällen på Lucia-dagen. Innan vi ens är klara med tilläggningen i Rodney Bay Marina, kommer en mottagingskommitté och välkommnar oss till saint Lucia med en stor fruktkorg och var sin rompunch som ska drickas på en gång 🙂
Vi blir sittandes länge i sittbrunnen med rompunch och den champange vi stoppat i kylen för det här tillfället. Det är ju inte varje dag man har seglat över en ocean.

Nästa dag tar vi sovmorgon till nio sen är det för varmt att ligga kvar. Frukost som vanligt och sen incheckningsprocedur med tull, immigration, hälsa och marinan med betalning i förskott för hela den tid man planerar att stanna. Ofta har de rabatter om man stannar längre och betalar allt i förskott.

Vi har registrerat alla uppgifter om båt och besättning i ett system som heter Sailclear och som ska underlätta in- och utcheckning i de länder som anslutit sig till systemet. Saint Lucia tillhör dem, men tyvärr fungerar inte internet hos tullen när vi ska checka in så det blir till att fylla i alla uppgifter för hand på en blankett i fyra exemplar.

Det är flera personer som kommer till båten och erbjuder tjänster för att rengöra båten, tvätta vår tvätt, ta hand om skräp, sälja grönsaker och fisk, sälja utflykter m.m. Varje kontakt inleds med ”Hi guys, how are you today?” eller liknande. Det här pågår de första dagarna och sen känner de till vad vi behöver hjälp med och inte. Tydligen har de här personerna något sorts avtal med marinan för att få arbeta med gästande båtar. Vi anlitar Kennedy för att tvätta av skrovet och ta bort rost från mantåget (räcket), han gör ett bra jobb och Sally glänser igen.

Vi hinner även med 2 utflykter på ön, en kort runt Rodney Bay och en dagsutflykt med vulkanbesök, gjyttjebad och vattenfall tillsammans med folk vi känner på de svenska båtarna Flying Penguin, Helga och Cross Ocean. Vid varje utsiktplats där bussen stannar finns försäljare av suvenirer, öl och vatten. De flesta försäljare respekterar om man inte vill köpa, men en del är väldigt påstridiga.

Vi har även bett chauffören att ta oss till en bra lokal restaurang för lunch. Han kör oss till Soufriere, en stad vid The Pitons där vi lunchar på övervångingen av ett 2-våningshus med utsikt över havet. Varm lokal, maten är OK och ölen ganska kall.

Vi besöker en aktiv vulkan där det bubblar upp heta svavelosande gaser i varma källor.

I samma område som gasbubblandet finns en het källa där man kan smeta in sig i mörk eller ljus lera och sen skölja av sig i poler med varmt vulkanvatten. Skönt och huden blir ordentligt skrubbad.

Sista målet på rundturen är ett vattenfall med en liten pol där man kan bada. Det är lugnt och fridfullt här, vi är själva när vi kommer dit. Vatten med över 10 m fallhöjd träffar tugnt och det är bara att hoppas att det inte lossnar någon sten när man står där med vatten sprutande runt huvudet.

Vi har valt att stanna kvar till priscermonin den 22 dec så vi har gott om tid att ta det lugnt. En fredag kväll besöker vi kåkstaden norr om Rodney Bay, de har street party varje fredag med BBQ, barer och musik. Nog är det street party, med reaggae-musik som vrålar ut ur väggar av stora scen-högtalare, gatugrillar med fisk, fågel eller gris, barer med all (o)möjlig dricka och folk som ska sälja ”white or green” till våra ungdomar, oss frågar de inte. Det är en upplevelse, även om maten inte uppfyllde de förväntningar vi fått när man marknadsförde det som att de serverar ”världens godaste fisk”.

Vi blev tilldelade ett pris för en 10:e plats på beräknad tid i vår grupp om ca 40 båtar, därav glädjen 🙂

Nästa dag lämnar vi Rodney Bay och seglar söderut, mer om det i nästa blog.