Grenada

Grenada är landet längst i söder i det som vanligen kallas Windward Islands. Den största ön heter också Grenada och är en vulkanö vilket innebär höga berg djungel och vattenfall. I St George blir jag ofrivilligt guidad av Paul, men mer om det lite längre ner i bloggen.

Tyrell Bay på Carriacou

Vi checkade in till Grenada i Tyrell Bay på ön Cariacou som ligger strax söder om Union Island. Incheckning görs vid varvet i södra änden av viken, här finns sjömack och en liten restaurang och det är fullt med båtar på varvet. I norra änden av viken finns början till ett varv och en marina, men bygget av bryggor och servicebyggnader verkar ha avstannat. Det ligger några större båtar vid bryggorna och det pågår lite arbete på några båtar på land, men det är allt.
Vi tar även en tur med jollen ut i mangroven som växer i norra änden och här syns spår från båtar som sjunkit i någon orkan som inte bärgats. Man ser även spår (träden saknar grenar med löv) i mangroven efter båtar som varit förtöjda under orkansäsong.

Woburn Bay

Nästa dag fortsatte vi seglingen till ön Grenada. Vi valde att segla på Atlantsidan för att få bra vind och framåt eftermiddan ankrade i Woburn Bay, en av de fjordliknande vikarna på södra änden av ön. Det fanns flera skyddade platser i viken, men den var rätt tråkig att ligga i. De flesta båtar verkar vara obebodda och det finns inga restauranger eller annat att åka till på stränderna i viken. Vi hade fin utsikt mot Calvingly Island, en privat ö med en resort på.

Vi besökte Sonar Berth i viken öster om vår ankarplats. Vi tog även jollen förbi Hog Island som fram till orkanen Ivan 2004 ansågs vara en säker hamn. Så var inte fallet och många båtar förliste och det finns förlista båtar kvar än idag. Det finns även en uterestaurang på stranden av Hog Island. Det ligger en stor hög med Conch-skal på stranden, så jag antar att de serverar conch och förmodligen även grillad lobster där på kvällarna. Lobster är som en svensk hummer utan stora klor 🙂

Prickley Bay and Blue Bay

Efter ett tag flyttar vi till nästa vik som är Prickley Bay. Längst in i den viken finns en välsorterad marinbutik (Budget Marine) och en restaurang (Sails) med superbra wifi och god mat. Här träffar vi en Australiensisk fiskare som avverkar sin bucket-list under sin semester. Det var väl det bästa med den här viken. Vi gick även en sväng till Blue Bay som skulle vara fin enligt guideboken. Tyvärr pågick det ett flertal byggprojekt vilket förstörde vyerna. Det gick inte att komma ner till vattnet utan att gå in på de hotell som hade tomterna vid vattnet.

Ross Point

Ankringsplatsen mellan huvudstaden St George och den stora viken söderut (Grand Anse Bay). När Johan ankrade kände han att ankaret studsade några gånger innan det fastnade. Det brukar betyda sten på botten och osäkert fäste eller risk för att ankaret lossnar. Jag dök ner och kollade, ankaret satt bakom en 2 cm hög bergskant på bottnen, minsta vindkantring och risk att det lossnar. Vi flyttar ankaret en bit så att det sätter sig i sand istället.
St George verkar vara ett populärt mål för kryssningsfartygen. De dagar vi är här ligger det alltid två stora fartyg vid den yttre hamnen och ett mindre kryssningsfartyg inne i St George. På förmiddan kör taxibåtar i skytteltrafik från kryssningsfartygen till bryggan i Grand Anse Bay. Några timmar senare går trafiken åt andra hållet när alla ska tillbaka kryssningsfartygen.

Johan kör in mig till St George och släpper av mig vid det gamla tullhuset. Genast blir jag tilltalad av en man som presenterar sig som Paul och säger sig jobba som guide för turistbyrån. Han undrar om jag behöver guide. Jag tackar nej eftersom jag brukar hitta bra själv. Säger att jag ska upp till fortet och titta på utsikten. Inga problem enligt honom, och han följer gärna med dit upp om det är något jag skulle vilja veta. Eftersom han är trevlig och är välklädd får han följa med. Det är inga problem att hitta upp till fortet och jag går runt en stund och kikar på utsikten med Paul hela tiden i närheten. Han berättar att polisen fortfarande använder fortet, vilket jag redan listat ut eftersom det står skyltar om det. När jag ska vidare föreslår Paul att vi går ner mot kryssningsfartygen, jag säger till honom att han inte behöver guida mig längre, det är inget problem säger han. Han berättar att nästan alla hus i stan blev utan tak i orkanen Ivan 2004, det är därför det är nya tak på alla hus.

Till sist hamnar vi på en matmarknad där han vill fixa en god lunch till mig. Jag säger att jag gärna vill välja min mat själv, han säger att han har speciella kontakter. Till sist ger han sig och jag beställer min mat. När jag ätit klart och ska betala säger han att han redan har fixat det och kan betala honom när vi skiljs åt. Till sist kommer vi till en butik som säljer choklad tillverkad på Grenada där jag går in och ska handla. Nu har han varit med mig i ungefär 2 tim, och jag säger åter igen att jag inte behöver någon guide och vill betala maten. OK säger han, och vill ha 200 EC (ungefär 700 SEK) betalt för maten och för att han guidat mig i 2 tim. Jag säger vi aldrig kommit överens om att guidningen skulle kosta något. Jag ber om kvitto på maten, men det har han inget, utan säger att den kostade 60 EC vilket är väldigt dyrt för den mat jag beställde, högst 30 EC brukar en sån lunch kosta. Han fortsätter tjata om betalning och till sist får han 50 EC för att jag ska bli av med honom, man vet aldrig vilka vänner han kan ha. Han accepterar motvilligt och går sin väg. Jag har blivit en erfarenhet rikare och nästa gång jag hamnar i en sån här situation ska jag vara tydligare från början.

På min väg till affären vid marinan kommer jag förbi en lokal för fackföreningen. Ombudsman är ett svenskt ord som blivit en del av det engelska språket 🙂
Efter att han handlat i den relativt välsorterade mataffären vid marinan kommer Johan och hämtar mig vid den lilla bryggan som finns mitt över gatan utanför affären.

Moliniere Point

Nästa dag går vi motor upp till Moliniere Point där vi lägger oss vid en av de bojar som finns i viken. Fint liten vik med klart vatten och pelikaner vid stranden.

Sandy Island, Carriacou

Nästa dag blir det motorgång och segling upp till Sandy Island vid Hillsbourogh på Cariacou. På vägen möter vi Beaucastel från Västerås och vi stannar och pratar lite. De är på väg ner till St George på Grenada för att släppa av vänner som har seglat med dem ett tag. Vid Sandy Island ankrar vi nära revet. Det ligger två andra svenska segelbåtar här, Amaran och HR45 Mayfair. Under natten vrider vinden och vi kommer väldigt nära revet med aktern på båten.

Hillsbourough, Cariacou

Eftersom vi ligger så nära revet vid Sandy Island, väljer vi att gå upp till Hillsbourough nästa för att köpa lite färska grönsaker som inte fanns i affären i St George. Ankrar nära bryggan och tar jollen in. När jag tar en promenad längs huvudgatan bort mot stranden, får jag en luggsliten gatuhund efter mig. Så fort jag kommit utanför bebyggelsen ändra hunden humör och börjar morra och går med sänkt huvud mot mig. Inga andra människor i sikte, inga tillhyggen att försvara mig med. Provar att visa tänderna, morra och gå snabbt mot hunden. Det fungerar, den vänder om och retirerar några meter, jag gör ytterligare ett utfall och den retirerar ännu mer. Ändå dags att vända åter mot stan och hunden håller sig på behörigt avstånd. Hittar en liten grönsaksaffär med några grönsaker jag känner igen och som vi kan behöva ombord. Johan hämtar upp mig vid bryggan för färden tillbaka. Vi får en fin solnedgång med fantastiska färger när solen försvinner ner bakom horisonten.

Nästa dag seglar vi upp till Tyrell Bay för utcheckning, men mer om det i nästa blog.