Grenada

St George on Grenada

Grenada är landet längst i söder i det som vanligen kallas Windward Islands. Den största ön heter också Grenada och är en vulkanö vilket innebär höga berg djungel och vattenfall. I St George blir jag ofrivilligt guidad av Paul, men mer om det lite längre ner i bloggen.

Grenada is the country farthest to the south in what is commonly called the Windward Islands. The largest island is also called Grenada and is a volcanic island which means high mountains, jungle and waterfalls. In St. George I am involuntarily guided by Paul, but more about that a little further down the blog.

Tyrell Bay on Cariacou

Vi checkade in till Grenada i Tyrell Bay på ön Cariacou som ligger strax söder om Union Island. Incheckning görs vid varvet i södra änden av viken, här finns sjömack och en liten restaurang och det är fullt med båtar på varvet. I norra änden av viken finns början till ett varv och en marina, men bygget av bryggor och servicebyggnader verkar ha avstannat. Det ligger några större båtar vid bryggorna och det pågår lite arbete på några båtar på land, men det är allt.
Vi tar även en tur med jollen ut i mangroven som växer i norra änden och här syns spår från båtar som sjunkit i någon orkan som inte bärgats. Man ser även spår (träden saknar grenar med löv) i mangroven efter båtar som varit förtöjda under orkansäsong.

We checked in to Grenada in Tyrell Bay on the island of Cariacou, located just south of Union Island. Check-in is done at the shipyard at the southern end of the bay, there is a fuel station and a small restaurant and the yard is full of boats. At the northern end of the bay there is a new shipyard and a marina, but the construction of bridges and service buildings seems to have stopped. There are some larger boats at the docks and there is work on some boats on land, but that’s all.
We also take the dinghy to a tour in the mangroves that grow in the north end and here are traces of boats that have sunk in some hurricane that have not been salvaged. You can also see traces (the trees lack branches with leaves) in the mangroves after boats that have been moored during the hurricane season.

Woburn Bay

Nästa dag fortsatte vi seglingen till ön Grenada. Vi valde att segla på Atlantsidan för att få bra vind och framåt eftermiddan ankrade i Woburn Bay, en av de fjordliknande vikarna på södra änden av ön. Det fanns flera skyddade platser i viken, men den var rätt tråkig att ligga i. De flesta båtar verkar vara obebodda och det finns inga restauranger eller annat att åka till på stränderna i viken. Vi hade fin utsikt mot Calvingly Island, en privat ö med en resort på.

The next day we continued sailing to the island of Grenada. We chose to sail on the Atlantic side to get good winds and in the afternoon we anchored in Woburn Bay, one of the fjord-like coves on the southern end of the island. There were several sheltered places in the bay, but it was quite boring to stay there. Most boats seem to be uninhabited and there are no restaurants or anything to go to on the beaches in the bay. We had a nice view of Calvingly Island, a private island with a resort on.

Vi besökte Sonar Berth i viken öster om vår ankarplats. Vi tog även jollen förbi Hog Island som fram till orkanen Ivan 2004 ansågs vara en säker hamn. Så var inte fallet och många båtar förliste och det finns förlista båtar kvar än idag. Det finns även en uterestaurang på stranden av Hog Island. Det ligger en stor hög med Conch-skal på stranden, så jag antar att de serverar conch och förmodligen även grillad lobster där på kvällarna. Lobster är som en svensk hummer utan stora klor 🙂

We visited Sonar Berth in the bay east of our anchorage. We also took the dinghy past Hog Island, which until Hurricane Ivan in 2004 was considered a safe haven. That was not the case and many boats were lost and there are wrecked boats still left today. There is also an outdoor restaurant on the shores of Hog Island. There’s a big pile of Conch shells on the beach, so I guess they serve conch and probably even grilled lobster in the evenings. Lobster is like a swedish lobster without big claws 🙂

Prickley Bay and Blue Bay

Efter ett tag flyttar vi till nästa vik som är Prickley Bay. Längst in i den viken finns en välsorterad marinbutik (Budget Marine) och en restaurang (Sails) med superbra wifi och god mat. Här träffar vi en Australiensisk fiskare som avverkar sin bucket-list under sin semester. Det var väl det bästa med den här viken. Vi gick även en sväng till Blue Bay som skulle vara fin enligt guideboken. Tyvärr pågick det ett flertal byggprojekt vilket förstörde vyerna. Det gick inte att komma ner till vattnet utan att gå in på de hotell som hade tomterna vid vattnet.

After a while we move to the next bay which is Prickley Bay. At the far end of that bay is a well-stocked marine store (Budget Marine) and a restaurant (Sails) with superb wifi and good food. Here we meet an Australian fisherman who ticks his bucket list during his vaccation. It was probably the best thing about this bay. We also took a walk to Blue Bay which would be nice according to the guidebook. Unfortunately, several construction projects were under way, which destroyed the views. It was not possible to get down to the water without going into the hotels that had the sites by the water.

Ross Point

Ankringsplatsen mellan huvudstaden St George och den stora viken söderut (Grand Anse Bay). När Johan ankrade kände han att ankaret studsade några gånger innan det fastnade. Det brukar betyda sten på botten och osäkert fäste eller risk för att ankaret lossnar. Jag dök ner och kollade, ankaret satt bakom en 2 cm hög bergskant på bottnen, minsta vindkantring och risk att det lossnar. Vi flyttar ankaret en bit så att det sätter sig i sand istället.
St George verkar vara ett populärt mål för kryssningsfartygen. De dagar vi är här ligger det alltid två stora fartyg vid den yttre hamnen och ett mindre kryssningsfartyg inne i St George. På förmiddan kör taxibåtar i skytteltrafik från kryssningsfartygen till bryggan i Grand Anse Bay. Några timmar senare går trafiken åt andra hållet när alla ska tillbaka kryssningsfartygen.

The anchorage between the capital St George and the great bay to the south (Grand Anse Bay). When Johan anchored, he felt the anchor bounce a few times before it got stuck. It usually means stone on the bottom and uncertain attachment or risk of the anchor loosening. I dove down and checked, the anchor was sitting behind a 2 cm high ridge on the bottom, the slightest breeze and the risk of it loosening. We move the anchor a bit so that it settles in the sand instead.
St. George seems to be a popular destination for cruise ships. The days we are here there are always two large vessels at the outer harbor and a smaller cruise ship inside St George. In the morning, taxi boats in shuttle service run from cruise ships to the jetty in Grand Anse Bay. A few hours later, traffic goes the other way when everyone is going back to the cruise ships.

Johan kör in mig till St George och släpper av mig vid det gamla tullhuset. Genast blir jag tilltalad av en man som presenterar sig som Paul och säger sig jobba som guide för turistbyrån. Han undrar om jag behöver guide. Jag tackar nej eftersom jag brukar hitta bra själv. Säger att jag ska upp till fortet och titta på utsikten. Inga problem enligt honom, och han följer gärna med dit upp om det är något jag skulle vilja veta. Eftersom han är trevlig och är välklädd får han följa med. Det är inga problem att hitta upp till fortet och jag går runt en stund och kikar på utsikten med Paul hela tiden i närheten. Han berättar att polisen fortfarande använder fortet, vilket jag redan listat ut eftersom det står skyltar om det. När jag ska vidare föreslår Paul att vi går ner mot kryssningsfartygen, jag säger till honom att han inte behöver guida mig längre, det är inget problem säger han. Han berättar att nästan alla hus i stan blev utan tak i orkanen Ivan 2004, det är därför det är nya tak på alla hus.

Johan takes me to St. George and drops me off at the old customs house. Immediately I am addressed by a man who introduces himself as Paul and says he works as a guide for the tourist office. He wonders if I need a guide. I say no because I usually find the way myself, I tell him that I should go up to the fort and look at the view. No problems according to him, and he is happy to follow me up there if there is something I would like to know. Since he is nice and well dressed I accept his company. There is no problem finding the fort and I walk around for a while and look at the view with Paul all the time nearby. He says that the police are still using the fort, which I have already seen because there are premises used by the police. When I go on, Paul suggests we go down to the cruise ships, I tell him he doesn’t need to guide me anymore, it’s no problem, he says. He says that almost all the houses in town became roofless in hurricane Ivan 2004, which is why there are new roofs on all houses.

Till sist hamnar vi på en matmarknad där han vill fixa en god lunch till mig. Jag säger att jag gärna vill välja min mat själv, han säger att han har speciella kontakter. Till sist ger han sig och jag beställer min mat. När jag ätit klart och ska betala säger han att han redan har fixat det och kan betala honom när vi skiljs åt. Till sist kommer vi till en butik som säljer choklad tillverkad på Grenada där jag går in och ska handla. Nu har han varit med mig i ungefär 2 tim, och jag säger åter igen att jag inte behöver någon guide och vill betala maten. OK säger han, och vill ha 200 EC (ungefär 700 SEK) betalt för maten och för att han guidat mig i 2 tim. Jag säger vi aldrig kommit överens om att guidningen skulle kosta något. Jag ber om kvitto på maten, men det har han inget, utan säger att den kostade 60 EC vilket är väldigt dyrt för den mat jag beställde, högst 30 EC brukar en sån lunch kosta. Han fortsätter tjata om betalning och till sist får han 50 EC för att jag ska bli av med honom, man vet aldrig vilka vänner han kan ha. Han accepterar motvilligt och går sin väg. Jag har blivit en erfarenhet rikare och nästa gång jag hamnar i en sån här situation ska jag vara tydligare från början.

Finally we end up in a food market where Paul wants to fix a good lunch for me. I tell him that I would like to choose my food myself, he says he has special contacts. Finally he gives up and I order my food. When I want to pay, he says that he has already fixed that, and I can pay him when he leave me. When we come to a shop that sells chocolate made in Grenada where I goes in to shop som choclate. Now he has been with me for about 2 hours, and I say again that I do not need any guide and want to pay the food. OK he says, and wants 200 EC (about 700 SEK) paid for the food and for guiding me for 2 hours. I say we never agreed that the guiding would cost anything. I ask for a receipt for the food, but he has nothing, but says that it cost 60 EC which is very expensive for the food I ordered, at most such a lunch is around 30 EC. He continues to talk about payment and eventually he gets 50 EC so he will leave me, never know what friends he may have. He reluctantly accepts and goes his way. I have become an experience richer and next time I end up in such a situation I should be clearer from the beginning.

På min väg till affären vid marinan kommer jag förbi en lokal för fackföreningen. Ombudsman är ett svenskt ord som blivit en del av det engelska språket 🙂
Efter att han handlat i den relativt välsorterade mataffären vid marinan kommer Johan och hämtar mig vid den lilla bryggan som finns mitt över gatan utanför affären.

On my way to the marina shop, I pass the premises of the Ombudsman. The word Ombudsman is a Swedish word that has become part of the English language 🙂
After shopping in the relatively well-stocked grocery store at the marina, Johan comes and fetches me at the small jetty that is across the street from the shop.

Moliniere Point

Nästa dag går vi motor upp till Moliniere Point där vi lägger oss vid en av de bojar som finns i viken. Fint liten vik med klart vatten och pelikaner vid stranden.

The next day we motor up to Moliniere Point where we moore on one of the buoys that are in the bay. Nice cove with clear water and pelicans by the beach.

Sandy Island, Cariacou

Nästa dag blir det motorgång och segling upp till Sandy Island vid Hillsbourogh på Cariacou. På vägen möter vi Beaucastel från Västerås och vi stannar och pratar lite. De är på väg ner till St George på Grenada för att släppa av vänner som har seglat med dem ett tag. Vid Sandy Island ankrar vi nära revet. Det ligger två andra svenska segelbåtar här, Amaran och HR45 Mayfair. Under natten vrider vinden och vi kommer väldigt nära revet med aktern på båten.

The next day we do some motoring and sailing up to Sandy Island at Hillsbourogh on Cariacou. On the way we meet Beaucastel from Västerås and we stop and talk for a bit. They are heading down to St. George on Grenada to drop off friends who have been sailing with them for a while. At Sandy Island we anchor close to the reef. There are two other Swedish sailboats here, Amaran and HR45 Mayfair. During the night the wind turns and we get very close to the reef with the stern of the boat.

Hillsbourough, Cariacou

Eftersom vi ligger så nära revet vid Sandy Island, väljer vi att gå upp till Hillsbourough nästa för att köpa lite färska grönsaker som inte fanns i affären i St George. Ankrar nära bryggan och tar jollen in. När jag tar en promenad längs huvudgatan bort mot stranden, får jag en luggsliten gatuhund efter mig. Så fort jag kommit utanför bebyggelsen ändra hunden humör och börjar morra och går med sänkt huvud mot mig. Inga andra människor i sikte, inga tillhyggen att försvara mig med. Provar att visa tänderna, morra och gå snabbt mot hunden. Det fungerar, den vänder om och retirerar några meter, jag gör ytterligare ett utfall och den retirerar ännu mer. Ändå dags att vända åter mot stan och hunden håller sig på behörigt avstånd. Hittar en liten grönsaksaffär med några grönsaker jag känner igen och som vi kan behöva ombord. Johan hämtar upp mig vid bryggan för färden tillbaka. Vi får en fin solnedgång med fantastiska färger när solen försvinner ner bakom horisonten.

Since we are so close to the reef on Sandy Island, we choose to go up to Hillsbourough next day to buy some fresh vegetables that I couldn’t find in the store in St George. We anchor near the jetty and takes the dinghy to shore. When I take a walk along the main street towards the beach, I get a petty street dog after me. As soon as I get outside the town, the dog changes mood and starts growling and come with head lowered towards me. No other people in sight, no weapon to defend me with. I show my teeth, growl and walk quickly towards the dog. It works, it retreats a few meters, I make another attack and it retreats even more. It’s time to return to town and the dog stays at a proper distance. Finally I find a small vegetable shop with some vegetables I recognize and that we may need on board. Johan picks me up at the jetty for the ride back. We get a nice sunset with fantastic colors as the sun disappears behind the horizon.

Nästa dag seglar vi upp till Tyrell Bay för utcheckning, men mer om det i nästa blog.

The next day we sail up to Tyrell Bay for check out, but more on that in the next blog.