PSV och Union Island

Petit Saint Vincent är en riktig liten pärla i Grenadinerna, skyddad ankring på 3-4 meters djup med ljus korallsand under båten, sköldpaddor som kommer upp och andas 3 andetag innan de dyker ner igen för att äta från botten. Bir man sugen på att äta på restaurang, tar man jollen 100 m till PSV där det finns en fin men dyr liten restaurang vid stranden där man kan avnjuta en middag medan solen går ner.

Happy Island

Eftersom vi måste checka in till SVG behöver vi först segla upp till Clifton som är det sydligaste stället vi kan checka in på. Förra gången vi var här blev det tyvärr inte läge att besöka Happy Island. Den här gången var vädret bättre och vi hittade en bra boj att förtöja vid.

Petit Saint Vincent

Nästa dag seglar vi ner till PSV som är en privatägd ö där det finns en resort för ungefär 20 familjer. Det finns en restaurang och en bar, men inget internet eftersom resorten har som idé att gästerna ska koppla av sitt vanliga liv. Baren och stränderna närmast baren är öppna för besökare, så där åt jag och Johan lunch någon gång, avnjöt en sundowner åt en middag med Sailing Song of the Seas.

Under vår vistelse här träffade vi de svenska båtarna Amaran och Song of the Seas som också ankrade vid PSV.

Mopion Island

Norr om PSV finns det en liten sandplätt i revet som heter Mopion. Där var det alltid flera båtar ankrade dagtid som tog jollen eller simmade till ön. Någon har byggt ett solskydd mitt på ön, Engagement Umbrella och vi såg en del som hade med sig god dryck och mat dit, kanske förlovade de sig där. Vi tog jollen dit vid flera tillfällen bara för att njuta av de turkosa färgerna och det klara vattnet. Vi passade även på att snorkla på revet vid Mopion. Tyvärr är revet förstört till stora delar, men vi hittade ett område som kryllade av liv, fantastiskt att uppleva hur ett levande rev ser ut.

PSV Bar

Eftersom vi bara fick besöka baren och stränderna närmast, har vi bara bilder därifrån 🙂
Bra läge vid stranden och eftermiddagssol och solnedgång. Hade det inte varit så dyrt, skulle vi ha ätit här varje dag.

Petit Martinique

Grannön i söder hör till Grenada och vi besökte ön för att handla lite mat. Inom gångavstånd från bryggan fanns det en liten affär och en liten grönsaksvagn. Köpte en del grönsaker, bl.a gurkmejja, mest för att testa hur det smakade. Ingen speciell smak, däremot desto mera färg 🙂

Barbeque with Red Snapper

En dag dristade jag mig att köpa en Red Snapper av fiskaren som brukar sälja fisk till de ankrade båtarna utanför PSV. När jag köpte den kom jag inte ihåg att det finns något som heter Ciguatera-förgiftning. Det kom jag ihåg när jag skulle tillaga fisken. Efter en massa googlande kom jag fram till att det var väldigt ovanligt med ciguatera-förgiftning i fisk söder om Martinique, även om det hade förekommit fall med förgiftad Barracuda på Cariacou. Det var dock osäkert var den fisken hade blivit fångad den gången. Jag bestämde mig för att äta fisen och grillade fisken hel (fjällad och urtagen så klart) och det blev hur gott som helst. Det var några nervösa timmar efter måltiden, men jag kände inte av någon förgiftning.

Ciguatera

Fisk som väger under 2.5 kg innehåller inte så stora mängder att en vuxen människa blir sjuk, åtminstone inte om man äter förgiftad fisk sällan. Ciguatera är ett gift som kommer från alger som växer nära rev och som ackumuleras i rovfiskar och slutligen i människor som äter förgiftad fisk. Eftersom giftet inte försvinner ur kroppen får man värre och värre symptom för varje gång man äter förgiftad fisk. Giftet påverkar kroppens nervsystem och ger upphov till många olika symptom, ex.vis att man känner kyla när något är varmt och tvärt om.

Conch fetching

En dag sdkulle de ha Conch-afton på restaurangen och då kom det ut en kille i en kanot och började dyka vid ankarplatsen. Han hämtade upp en massa Conch-snäckor som han placerade i kanoten. Han höll på en timme eller så och det är ungefär 5-6 m djupt där han dyker, så det måste varit rätt ansträngande att dyka så länge utan dyktuber.

Chatham Bay

På västra sidan av Union Island finns en stor skyddad vik som är populär att ankra i. På stranden finns 2 restauranger, 1 resort och 1 skogsbar. Eftersom vi låg ankrade över en vecka i viken, hann vi äta på båda restaurangerna som båda serverar god och prisvärd karibisk husmanskost. Sunset Cove i norra änden av viken har även pizza och hamburgare på menyn.

En dag gjorde jag en vandring uppe på ön. Johan körde mig till resorten där det skulle finnas en stig upp till vägen mellan Clifton och Ashton. Det första jag ser när jag gått iland är en död taggig fisk på stranden.

Började med att gå längst ut på den norra udden där man har fin utsikt över viken. På vägen därifrån spärrades vägen av en stor grön ödla, verkligen praktfull. Vi tittade på varandra nästan en minut innan den bestämde sig för att springa ut i skogen.

På vägen till Ashton kom jag förbi ett stort spindelnät med en stor spindel som kamoflerade sig genom att försöka se ut som kaktustaggarna där spindelnätet satt.

När jag hade gått förbi Chatham Bay på väg till Ashton, kliver det ut en militärklädd kvinna på vägen framför mig och undrar var jag är på väg. Kändes inte som det var läge att fortsätta längs vägen så jag sa att jag var på väg till stranden och inte till Ashton. Fick rådet att vända om och ta första stig ner till vänster. Varför jag blev stoppad?

Under vår ankring här fick vi sällskap av den svenska båten Lilla Anna 3 och ytterligare en anledning till att ta en sundowner på stranden med efterföljande BBQ.

I nästa blog seglar vi upp till Martinique för att hämta vår dotter med familj. Då kommer vi att vara sju personer ombord.