Martinique och Dominica

Macrons tal till det Franska folket är 10 dagar bort när vi kommer till St Pierre. Även om ingen officiellt har pratat om stängda gränser och utegångsförbud, så har vi ändå känslan av att det kan bli stora förändringar ganska snart, dock inte med så mycket stängda gränser som det blev. Det innebär att vi så fort vi får möjlighet, handlar vi mat eller tankar diesel till båten. Vi har hört att det kallas Kuba-metoden. Vi börjar även tänka på att andra människor kan vara smittade och vi håller lite mer distans till andra än vanligt vilket inte alltid är så lätt, som här på marknaden i St Pierre där vi köpte grönsaker.

St Pierre

Dagen efter att Johan har åkt hem till Sverige, seglar vi upp till St Pierre, staden som ödelades av ett vulkanutbrott i början av 1900-talet. Vi ankrar här för att checka ut ur Martinique innan vi seglar vidare upp till Dominica. Stranden vid staden är rätt brant så den är inte barnvänlig och den är även skräpig. På det hela taget tycker vi att det inte finns så mycket att uppleva här utan att hyra bil, så vi väljer att segla vidare när vinden är bra för segling till Dominica. Dessutom är det ganska dystert med alla gamla brända husrester från vulkanutbrottet för över 100 år sen.

Dominica

Efter en blåsig segling från Martinique upp till Dominica med sjösjuka barn och vuxna, ankrade vi i den södra delen av viken utanför Portsmouth. Det låg fullt med segelbåtar på den norra ankringsplatsen medan den södra var nästan tom vilket borde ha fått oss att fundera på varför, svaret får vi lite senare.

Tanken är att bara stanna en natt och sen segla vidar till Les Saintes. Men senare på eftermiddan kommer Albert förbi med sin båt och undrar om vi behöver något och gör även reklam för en sight seeing i Indian River med honom nästa dag. Efter ett kort rådslag tackar vi ja till hans förslag om sight seeing. Vi kan ju inte passera Dominica utan att ha varit iland och sett åtminstone något av ön. Albert berättar också att den södra ankringen inte anses säker nattetid eftersom den inte pattrulleras av PAYS (Portsmouth Association Yacht Services) som Albert är med i, men vi väljer att ligga kvar eftersom vi tycker att det är lite sent att flytta nu precis när dags för sundowner och mat.

Nästa dag blir vi upphämtade av Albert och vi ska åka tillsammans med en finsk familj på båten EA. På Indian River får man inte köra med motor, så Albert ror och berättar om djurliv och lite av Dominicas historia. Vi tycker han är en mycket bra guide och gillade utflykten. Vi blir ilandsläppta på en liten bar på en liten ö inne i skogen där vi förväntas köpa en öl eller så vilket vi också gör för att svalka oss i värmen. Turen tillbaka nerför floden blir en repetition eftersom det är samma väg och det finns inte så mycket nytt att berätta.

Eftersom det är för sent att segla upp till Les Saintes efter utflykten på Indian River, blir vi kvar en natt till och för säkerhets skull flyttar vi till den norra ankringen där vi får en fin kväll.

Albert and other boat boys

Innan vi seglade till Västindien hörde vi förskräckliga historier om boat boys, framför allt runt St Vincent och Grenadinerna. Som tur är har vi inte upplevt något sådant utan har mestadels bra erfarenheter från vår kontakt med boat boys runt om på öarna vi besökt. Vi har mött några yngre killar som är påstridiga och vill att man ska göra dem nöjda genom att betala överpris för deras tjänster. Som tur är har vi bara träffat på sådana boat boys i Soufriere på St Lucia och Saline Bay på Mayreau, i bägge fallen unga killar, under 20 år.

Vi träffade Albert när han kom till vår båt när vi var ankrade i Prince Rupert Bay utanför Portsmouth på Domnica. Hans job är att hjälpa oss långseglare med olika tjänster som att lägga till vid mooring-bojarna som kan vara svåra att få tag i från fördäck. Han kör båttaxi, säljer fisk och annan mat, tar hand om vårt avfall, säljer utflykter och BBQ kvällar på restauranger.

När Albert skjutsade mig till tullen i Portsmouth, berättade han hur han fick en blodförgiftning i ena benet efter att han barfota trampade på tre fläckar som bildade en trekant på durken i hans gamla båt. Efter en dryg vecka blev foten infekterad och det läkte inte av sig själv. När han gick till läkare var det för sent att rädda foten och den amputerades. Tyvärr fanns infektionen kvar i benet och det fortsatte med nya amputationer och till sist var de tvingade att amputera ovanför knät. Han eldade upp sin gamla båt och under tiden han blev behandlad byggde han en ny båt i plast för att slippa få sånt mögel i båten igen. Han berättade att han växt upp i Portsmouth där de byggt hus i träskmarker där det är billigt att köpa mark (mygg, och mygg här kan innebära dengufeber). Det förra huset försvann i den senaste orkanen som passarede Dominica och nu håller han på och bygger ett nytt på samma ställe, den här gången med stenväggar.

För oss är självklart att som besökare i dessa fattiga länder köpa de tjänster de säljer när vi har behov av det, ex.vis lämna skräp, köpa bröd eller få hjälp med mooring-bojen. De pengarna går direkt till någon som bor på ön.

I nästa blog seglar vi upp till de små öarna Les Saintes söder om Guadeloupe. Les Saintes hör till Guadeloupe och är Franskt område. Vi har läst om hur corona ha drabbat Italien och Frankrike och att det är saker på gång, så det känns bättre att vara inom EU om det skulle hända något väldigt drastiskt.