Woburn Bay on Grenada

Now there are only three weeks left before it is time to fly home to Sweden. We have read that the airline that will take us from Grenada up to Martinique, is in crisis and very close to bankruptcy. But since it is owned by some Caribbean countries, there is hope that they will get more money so they can continue to fly. For safety, we contact our tour operator who says that the flight will go as planned. The haul out is now booked for the 2nd of July at 10, so we have about a week left to enjoy life on board Sally. We sail down to Woburn Bay where the shipyard is located and in the meantime we can both enjoy fine water and prepare Sally for beeing stored ashore.

Nu är det bara tre veckor kvar innan det är dags att flyga hem till Sverige. Vi har läst att flygbolaget som ska ta oss från Grenada upp till Martinique, är i kris och väldigt nära en konkurs. Men då det ägs av några Karibiska länder, finns det en förhoppning att de ska få mer pengar så att de kan fortsätta flyga. För säkerhets skull kontaktar vi vår researrangör som säger att flighten ska gå som planerat. Upptagningen är nu bokad till den 2:a juli kl 10, så vi har ungefär en vecka kvar att njuta av livet ombord på Sally. Vi seglar ner till Woburn Bay där varvet ligger och under tiden kan vi både njuta av fint vatten och förbereda Sally för torrsättning.

Seglingen till Woburn Bay bjuder på frisk vind från öster och det drar i ordentligt runt Grenadas södra udden. Snart är vinden rakt emot och vi kör motor de sista sjömilen till Woburn Bay. Trots meterhöga vågor rakt emot, går Sally väldigt mjukt och följsamt genom vågorna utan hårda dunsar. Det stänker så klart upp vatten från fören, men vindruta och uppfälld spray-hood skyddar oss i sittbrunnen från att bli våta. Vi har sett till att komma fram kring middagstid så att solen står högt och är bakom oss när vi ska in genom revöppningen utanför Woburn Bay. Idag syns reven tydligt och vågorna bryter mot reven i stora vita kaskader av skum. En av bojarna som markerar revöppningen ligger mitt i leden och det gör mig först lite osäker på vilken sida av bojen vi ska köra. Det är i såna här situationer det är skönt med plotter, bra ljus och klart vatten, jag kan se båda kanterna på revet tydligt och väljer att gå på fel sida av bojen.

The sailing to Woburn Bay offers fresh wind from the east and it is strong around Grenada’s southern cape. Soon the wind is straight against and we use the engine the last nautical miles to Woburn Bay. Despite meter-high waves straight at the bow, Sally takes them very softly without hard splashes. Of course, water splashes up from the bow, but the windshield and raised spray hood protect us in the cockpit from getting wet. We have made sure to arrive around noon so that the sun is high and is behind us when we enter through the opening in the reef outside Woburn Bay. Today the reef is clearly visible and the waves break against the it in large white cascades of foam. One of the buoys that marks the reef opening has moved and is in the middle of the channel and it first makes me a little unsure on which side of the buoy we should go. It is in situations like this that it is nice with plotters, good light and clear water, I can see the edge of the reef clearly on both sides and choose to go on the wrong side of the buoy.

At anchor

Förra gången vi var här, ankrade vi på 8 m djup utanför stranden på Calvingny Island. Där finns plats den här gången också. Här ute är vattnet fortfarande klart och fint. Det känns bättre att bada och kunna använda water makern utan att filtrena sätter igen så fort. Vi ankrar på ungefär samma ställe och lägger ut 40 meter kätting bredvid katamaranen Alize som ligger med dubbla ankare.

Tyvärr är Calvigny Island under karantän och vi får inte gå iland där. Synd, för det finns en jättefin strand där man brukar få gå iland trots att ön är privat. Jag tror det finns en regel som gäller de flesta Karibiska öar som säger att stränder alltid är publika.

Första dagarna för ankar njuter vi några sköna dagar, med bad, utflykter med jollen. Vi jobbar även hårt på att äta upp alla konserver med bönor, sardiner, tonfisk och kikärtor. Tror vi har provat alla kombinationer med pasta, ris, ägg och bröd. Det finns även tid att skriva lite artiklar för bloggen.

Innan upptagningen är det några saker vi måste fixa innan. Alla segel ska tas ner och vikas ihop snyggt och prydligt, vilket inte är det lättaste att göra. Carina och jag har gjort det några gånger nu, och lärt oss att inte bli osams när vi gör det 🙂
Vi jobbar med borttagning av rost på mantåg och targabåge. Jag försöker få försäkringsbolaget att beskriva hur båten ska pallas upp samt få varvet att palla upp enligt den beskrivningen, se Cradle trouble nedan. Vi bokar även in avmastning och letar efter någon som kan sy ett “orkan-kapell” till sittbrunnen. Vi vill täcka sittbrunnen för att hindra insekter och löv från att samlas där.

Vi har över 30 grader i vattnet och i luften varje dag det gör att det är nästan 33 grader varmt inne i båten. Går jag in dagtid, svettas jag floder. Det gör att jag väntar in i det längsta med att börja med motorservice m.m. Jag hade i och för sig väntat in i det längsta ändå, jobb med motorer är inte det jag tycker är roligaste sysslan ombord. Tycker det är för trångt och svåråtkomligt med obekväm arbetsställning. Tänk på att jag bara jobbat från en kontorsstol hela livet, då blir det oerhört jobbigt att sitta på huk i 33-gradig värme och slita med en filteravdragare. Till sist blir det några svettiga dagar när jag servar motor och elverk, samt konserverar water-makern.

Var 3:e dag bakar Carina ett nytt bröd, det luktar så gott i båten de dagarna och det blir en nybakad smörgås med smör till eftermiddagskaffet, mmm… kommer nog att sakna det när vi flyttar ut från båten.

The last time we were here, we anchored at 8m depth off the beach on Calvingny Island. There is room this time too. Out here, the water is still clear and nice. It feels better to swim and be able to use the water maker without the filters clogging up so quickly. We anchor in about the same place and lay out 40 meters of chain next to the catamaran Alize which is anchored with double anchors.

Unfortunately, Calvigny Island is under quarantine and we are not allowed to land there. Too bad, because there is a very nice beach where you can usually go ashore even though the island is private. I think there is a rule that applies to most Caribbean islands that says that beaches are always public.

The first days at anchor we enjoy some beautiful days, with swimming, excursions with the dinghy. We also work hard to eat all canned food with beans, sardines, tuna and chickpeas. I think we have tried all combinations with pasta, rice, eggs and bread. There is also time to write some articles for the blog.

Before the haul out, there are some things we need to fix. All sails should be taken down and folded neatly, which is not the easiest thing to do. Carina and I have done it a few times now, and learned not to disagree when we do it 🙂
We work with removal of rust on guard rails and targa arch. I try to get the insurance company to describe what kind of cradle they accept and to get the shipyard to understand that description, see Cradle trouble below. We also book unstepping of the mast and look for someone who can make us a “hurricane canopy” to the cockpit. We want to cover the cockpit to prevent insects and leaves from gathering there.

We have over 30 degrees in the water and in the air every day it is 33 degrees hot inside the boat. If I go in during the day, I sweat rivers. This means that I wait the longest to start with engine service etc. I had in fact waited the longest anyway, working with engines is not what I think is the most fun job on board. I think it is a too small space to be in and it is difficult to access and it is an uncomfortable working position. Keep in mind that I have only worked from an office chair all my life, then it will be extremely difficult to squat in 33-degree heat and work with a filter puller. Finally, there will be a few sweaty days when I service the engine and genset, and preserve the water-maker.

Every 3 days Carina bakes a new bread, it smells so good in the boat those days and there will be a freshly baked sandwich with butter for the afternoon coffee, mmm … will probably miss it when we move out of the boat.

Cradle trouble

Eftersom vi kommer att förvara båten på land inom orkanområdet här i Karibien, måste vi komplettera båtförsäkringen så att den även täcker skador från Named Tropical Storms. Med tillägget kommer krav på hur båten ska förvaras på land, dvs hur ställningen ska vara utformad och hur båten ska förankras i marken så den inte blåser omkull eller inte flyger iväg om det är en katamaran. Ni har väl sett bilder på upp-och-nedvända katamaraner i vattnet och på land, det beror på att vinden lyfter upp dem och vänder dem upp och ned.

Vårt försäkringsbolag kräver en ställning där alla delar sitter ihop och att båten ska stå på ställningen med kölen. På båda sidor av båten, ska den fästas med tie-downs till 2.5 tons block var 3:e meter, s.k tie-downs. När båten står på land ska vi skicka bilder på uppställningen och få den godkänd av försäkringsbolaget, annars gäller inte försäkringen.

Varvet vi ska vara på, använder inte den typ av ställning som krävs av vår försäkring, samt betongblocken de använder väger bara 1 eller 1.5 ton beroende på vem vi frågar. Efter flera mejl med förklaringar från försäkringsbolaget och varvet kommer vi fram till en lösning som varvet kan tillhandahålla och som är godkänd av försäkringsbolaget.

Since we will be storing the boat ashore in the hurricane area here in the Caribbean, we must supplement the boat insurance so that it also covers damage from Named Tropical Storms. With the supplement comes requirements on how the boat should be stored on land, ie how the cradle should be designed and how the boat should be anchored in the ground so that it does not blow over or fly away if it is a catamaran. You have probably seen pictures of upside-down catamarans in the water and on land, it is because the wind lifts them up and turns them upside down.

Our insurance company requires a cradle where all parts is fixed to each other and that the boat must stand on the stand on it with the keel. Both sides of the boat, shall be attached to 2.5 ton block every 3 meters, so-called tie-downs. When the boat is on land, we must send pictures of the set up and have it approved by the insurance company, otherwise the insurance does not apply.

The yard we are going to be at, does not use the type of cradle required by our insurance, and the concrete blocks they use weigh only 1 or 1.5 tons depending on who we ask. After several emails with explanations from insurance company and shipyard, we come to a solution that the shipyard can provide and which is approved by the insurance company.

Shutting down water-maker

I instruktionen från Hallberg-Rassy står att hela water-makern ska tömmas på vatten, filter tas bort och RO-membranen tas ut. Det står dock inte vad som ska göras med membranen. I manualen från EchoTech står att membranen inte får torka och ska de förvaras längre än 1 vecka utan att användas, ska de konserveras. Antar att Hallberg-Rassy skriver som de gör med tanke på att vinterförvaring i Sverige kan innebära en risk för frysning och då behöver vattnet tömmas ut.

The instructions from Hallberg-Rassy state that the entire water-maker must be emptied of water, filters removed and RO membranes removed. However, it does not say what to do with the membranes. The manual from EchoTech states that the membranes must not dry out and if they are to be stored for more than 1 week without being used, they must be preserved. I assume that Hallberg-Rassy writes as they do, given that winter storage in Sweden can involve a risk of freezing and then the water needs to be drained.

Checking out the boat yard

Vi ville besöka varvet för att se var upptagningen skulle göras och för att träffa de vi mejlat med. Vi ville även gå och titta på rummet vi hyrt. Sagt och gjort, ta med munnskydd, 10 minuters jolletur in till varvet där det som vanligt finns en brygga för jollar. Det ligger fullt med jollar, men det finns alltid plats eftersom de flesta förtöjer med lång tamp i fören. Då går det nästan alltid att flytta lite på jollarna så man kommer ända in till bryggan. Vi letar upp kontoret som ligger i en kontainer bredvid den stora lyftkranen som kan lyfta 240 ton, så våra 22 ton borde inte bli något problem. De pratar bra engelska och är supertrevliga mot oss och vi är välkomna till kranen strax innan kl 10.

Vi går även upp till huset där vi ska bo sen båten har tagits upp på land. Vi vill inte bo ombord när båten är på land, toaletterna funkar inte, vi vill inte använda dricksvattnet eftersom det är bäst att ha tankarna fulla med vatten när vi lämnar båten. Dessutom blir det varmt inne i båten när havet inte kyler längre.

We wanted to visit the yard to see where the houl out would be made and to meet those we have e-mailed. We also wanted to go and look at the room we rented. Said and done, bring a face mask, a 10-minute dinghy ride into the shipyard where, as usual, there is a jetty for dinghies. It is full of dinghies, but there is always room because most people moor with a long rope in the bow. Then it is almost always possible to move the dinghies a bit so you get all the way to the bridge. We find the office that it is located in a container next to the large crane that can lift 240 tons, so our 22 tons should not be a problem. They speak good English and are super nice to us and we are welcome to the haul out just before 10 o’clock.

We also go up to the house where we will live after the boat has been taken ashore. We do not want to stay on board when the boat is ashore, the toilets do not work, we do not want to use the water fresh because it is best to keept tanks fully filled when we leave the boat. In addition, it gets even hotter inside the boat when the sea no longer cools.

Storm squall

Under tiden vi låg för ankar i Woburn Bay, upplevde vi den starkaste vinden sen vi började vår långseglingen för över ett år sen. Det blåste över 50 knop i en mycket intensiv squall. Innan squallen kom över oss hade vi omkring 15 knop, med byar kring 20 knop. Lite lugnare än de senaste dagarna. En stor mörk molnformation antydde att en squall var på väg mot ankarplatsen. Först blir det en mindre vindökning till 25 knop och några hundra meter framför oss ser vi hur en vägg av regn kommer emot oss. Det brukar också betyda vind. Ju närmare regnväggen kommer, ju mer ser vi att det blåser framför den, vågorna pressas ihop och skummet blåser iväg framför dem. Sen blir det som en explosion, vinden går från 25 till över 50 knop på högst 5 sekunder. Jollen som vi har hissat upp på sidan av båten är på väg att välta över mantåget, det blir ett riktigt inferno. Det enda som håller ner jollen är repet som håller den framåt längs båten. Sikten går ner till under 50 m och vågorna ökar snabbt i storlek och blir halvmetern höga efter någon minut med vind kring 45 knop. Vinden gör att båten lutar 15-20 grader när den seglar på skrovet fram och tillbaka bakom ankaret. Vi fick rapporter från andra seglare nära oss och de upplevde vindar på upp till 80 knop i den här squallen.

While anchoring in Woburn Bay, we experienced the strongest winds since we started our long distance sailing over a year ago. It blew over 50 knots in a very intense squall. Before the squall came over us we had about 15 knots, with gusts around 20 knots. A little calmer than the last few days. A large dark cloud formation indicated that a squall was on its way to the anchorage. First there will be a small increase in wind to 25 knots and a few hundred meters in front of us we see how a wall of rain comes against us. It usually also means wind. The closer the rain wall gets, the more we see it blowing in front of it, the waves are compressed and the foam blows away in front of them. Then it is like an explosion, the wind increases from 25 to over 50 knots in a maximum of 5 seconds. The dinghy that we have hoisted up on the side of the boat is about to overturn over the guard rail, it becomes a real inferno. The only thing holding the dinghy down is the rope that holds the it forward along the boat. The visibility goes down to below 50 m and the waves increase rapidly in size and become half a meter high after a few minutes with winds around 45 knots. The wind makes the boat tilt 15-20 degrees when it sails on the hull back and forth behind the anchor. We received reports from other sailors near us and they experienced winds of up to 80 knots in this squall.

Jag har bara råkat ut för så här starka vindar några gånger ombord på en segelbåt. Första gången var vid en segling mellan Visby och Västervik tidigt på 80-tal i en S-30 och mötte en åskby med vind över 60 knop. Då doppade vi masten i vattnet när vi inte han lossa storskotet i tid. Andra gången det hände var på 90-talet, när jag seglade vår första egna båt en Maxi 77 i över 60 knops vind i skärgården norr om Västervik. Båten planade i över 15 knops fart på platt vatten (loggen, en sumlog, slutade vid 15 knop och visaren satt som klistrad vid max i flera minuter). Det var verkligen en helt otrolig känsla, rodret vibrerar och när jag tittar bakåt var det svallvågor som från en racerbåt. Det enda jag tänkte var att; hoppas akterstaget håller och att vinden tar slut innan farleden svänger så att jag måste gippa, jag seglade med saxade segel, full stor och genua 2.

Vid de här två tillfällena har det blåst vindar av stormstyrka när jag varit ombord på en segelbåt. Det är en oerhörd skillnad på en frisk bris (omkring 25 knop) och storm (50 knop) och det beror på att kraften från vinden ökar med kvadraten på vindhastigheten. Det innebär att en fördubbling av vindhastighete medför 4 gånger så stor kraft från vinden.

I have only encountered such strong winds a few times on board a sailboat. The first time was during a sailing between Visby and Västervik in the early 80’s. I was sailing an S-30 and got a squall with over 60 knots of wind and thunder. We dipped the mast in the water, since we wasn’t fast enough to release the main sheet. The second time it happened was in the 90’s, when I sailed our first own boat a Maxi 77 in over 60 knots of wind in the archipelago north of Västervik. The boat was planing at a speed of over 15 knots on flat water (the log, a sum log, ended at 15 knots and the hand was stuck at max for several minutes). It was really an incredible feeling, the rudder vibrated and when I look back it was surging waves like from a racing boat. The only thing I thought was that; hope the backstay hold and that the wind ends before the fairway turns so that I have to gybe, I sailed with sails wing on wing, full main and genoa 2.

On these three occasions, storm force winds have blown when I have been on board a sailboat. There is an incredible difference between a fresh breeze (around 25 knots) and storm (50 knots) and this is because the force from the wind increases with the square of the wind speed. This means that a doubling of the wind speed causes 4 times as much force from the wind.

Calm evenings

Som vanligt bjuder Karibien på fina och sköna kvällar som verkligen inbjuder till att sitta ner en stund och bara njuta av dagens sista solstrålar. Det blir mörkt så fort jämfört med hemma i Sverige, där det under sommaren knappt blir mörkt och solen går ned väldigt sakta jämfört med här. Några minuter, så har solen försvunnit bakom horisonten, eller bakom en molnbank. Sen tar det en kvart så har det blivit nästan kolsvart ute.

As usual, the Caribbean offers nice and beautiful evenings that really invite you to sit down for a while and just enjoy the last sun rays of the day. It gets dark so fast compared to at home in Sweden, where during the summer it hardly gets dark and the sun goes down very slowly compared to here. A few minutes, the sun has disappeared behind the horizon, or behind a cloud bank. Then it takes a quarter of an hour and it has become almost pitch black outside.

I nästa blog lyfts båten upp på land och vi jobbar med att göra den klar för förvaring under orkansäsongen. Vi ses om en vecka!

In the next blog, the boat will be lifted ashore and we are working to make it ready for storage during the hurricane season. See you in a week!