Det blev inte som vi tänkte, att vi skulle tillbringat orkansäsongen i USA. Men, men, det är väl långseglarlivet i ett nötskal, att kunna anpassa sig efter nya förutsättnignar. Sally är nu på land och står stadigt förankrad i sin vagga med tie-downs runt hela båten. Vi har 24 betongblock runt båten, andra båtar i motsvarande storlek har 6 block och ändå har de flesta masten kvar, vilket vi inte har.

Upptagningen

Lyftkranen är så bred att våra förtöjningslinor knappt räcker till för att förtöja Sally mitt under kranen. De har täckt lyftbanden med plast och en dykare kollar att banden ligger rätt under båten. De lyfter upp Sally lugnt och fint i perfekt balans hela tiden. Inte som i Las Palmas när det främre lyftbandet gled nästan 1 m framåt när båten kommit upp en bit. Det växer bara kort sjögräs på bottnen, det ser ut som päls, inga sjötulpaner. Det har lönat sig att ta bort sjötulpanerna varje månad sen i februari. Har inte tagit bort sjögräset eftersom det sitter en mjuk bottenfärg på båten och jag vill inte skrapa för mycket eftersom det försämrar beväxningsskyddet. Det tar någon timme att tvätta av bottnen som på håll ser ny ut, då blir det mindre jobb att måla ny bottenfärg innan sjösättning.

Lyfta av masten

De tog mindre än en förmiddag att ta ner masten. Löpande rigg och kablage har jag redan tagit hand om, så de behöver bara lossa den stående riggen. Ingen dramatik i det här lyftet heller, lugnt och fint lyfter de av masten och lägger den på stödbockarna.

Vi har nästan 90 m rostfri vajer i masten som ska behandlas. Det är ett drygt jobb i värmen och tar oss en hel dag. Eftersom toppvanten är delade vid spridarna, är de ca 5 m långa och inte så tunga att bära. Allt går bra att stuva in i båten, det är bara profilerna till förseglen som ska lagras tillsammans med masten.

Lägenheten vi hyr

Vi har hyrt en lägenhet i den lilla byn som ligger vid varvet. Den har ett kök med matplats och separat sovrum och badrum. Den ligger på en bergssida åt sydost, så det blir infernaliskt varmt i köket, omkring 35 grader. Som tur är finns det en fungerande AC i sovrummet som vi ställer på 26 grader, vilket känns kallt i sammanhanget. Vi kan inte ha det svalare, då fryser vi! Första dagarna äter vi i köket, men till sist blir det för varmt och vi flyttar in matbordet i sovrummet. Kvinnan som sköter uthyrningen pratar bra engelska och är lätt att ha att göra med. Hon ordnade våra taxiresor när vi behövde och bilen hämtade vid huset, bekvämt. Det finns bara en temeperatur på vattnet (ljummen) och tvättmaskinen har också bara en temperatur (ljummen). Standarden på lägenheten är enkel jämfört med svenska mått. Har inget att jämföra med i Karibien, så jag vet inte hur den står sig mot andra ställe som hyr ut lägenheter. Fördelen här var att den låg på gångavstånd från båtvarvet.

Båtjobb och pallning

När jag inte jobbade med båten, gick första dagarna också åt för att reda ut hur mycket betongblocken egentligen väger. Flera anställda på varvet hävdar att de väger 1.5 ton. Skulle det vara för lite vikt gäller inte försäkringen, så jag vill vara riktigt säker på vikten. Jag frågar mannen med lyftkranen som flyttar blocken, han säger 1 ton. Jag mäter blockens volym och antar att de bara innehåller betong, räknar på så sätt ut att de väger 1 ton. Med dessa nya ”bevis” kontaktar jag åter igen varvet och efter en dag bekräftar de att blocken väger 1 ton och raden med betongblock runt båten utökas till 24 st.

Jag slipar propellern med 800-papper. Den ska poleras lite till innan sjösättningen och täckas med ett tunt lager vaselin. Funkar bra som beväxningsskydd. Vi konserverar motor och elverk genom att suga in glykol i kylsystemet, ca 10 liter till motorn och 6 liter till elverket. Det är bara att lossa slangen till sjövattenintaget och stoppa ner den i en hink med glykol. Kör sen motorn till alla glykol i hinken har sugits upp. Klart!

Vi rengör också i ankarboxen och gör rent hela kedjan från smuts och rost så gott det går. Det här var inte så roligt att göra, men nädvändigt tror jag. Vi tar även av solpanelerna för att de inte ska skadas av kringflygande föremål om det blir orkan. Carina städar hela båten invändigt och torkar av alla ytor och skåp med ättika. Skulle inte vilja byta med henne, det är nästan 35 grader varmt inne i båten. Tur att vi har biminin uppe hela tiden, den är det sista vi tar ner innan vi lämnar båten.

Äventyr på Hog Island

För att få lite avbrott i båtjobbet, tar vi ledigt en dag och åker ut till Hog Island med jollen. Vi har sett en fin strand på södra sidan som vi vill besöka. Vi tar vägen förbi viken där det ligger fullt med båtar längs ena sidan av Hog Island. Det ser nästan ut som om de ligger förtöjda vid en brygga, men det visar sig att de har förtöjt i mangroven.

Vi rundar Hog Island inder den lilla bron ut till ön. På andra sidan ligger det ännu fler båtar ankrade i den skyddade lagun som finns där. Här finns också en fin sandstrand med en solskensbar, tror den är öppen kvällstid då de serverar grillad fisk och hummer. När vi kommer till viken där stranden är, behöver vi köra igenom revet som skyddar stranden. Solen står högt på himmelen och det är lätt att se var öppningen är. Som vanligt ankrar vi jollen på meterdjupt vatten och går iland. Vi är helt själva här och utforskar hela stranden.

I ena änden finns en övergiven ”solskensbar”, det är tyvärr en hel del skräp runt den och man ser att det har varit mycket festande här. Synd att vissa människor tycker det är OK att lämna skräp efter en trevlig kväll på stranden. Några verkar dessutom ha använt glasflaskorna som måltavlor.

Som tur är är resten av stranden fin och vi ställer våra grejjer uppe i gräset och lägger oss i det grunda vattnet och slappar. När vi tittar upp har en stor tjur parkerat vid våra väskor med telefoner, handdukar och kläder. Vi avvaktar en stund innan vi försöker gå upp och hämta väskorna. Tjuren tittar på oss, sänker huvudet en aning och skrapar med ena frambenet. Vi är inte alls vana vid såna här djur men vi tror oss veta att det är en signal om att den inte vill bli störd. Vi är kvar ute i vattnet och funderar på hur långt ut den skulle våga sig, efter ett tag kommer 3 kor och gör tjuren sällskap. Den ena lägger sig ned bredvid våra väskor och vi inser att de tänker stanna där i den sköna skuggan på det mjuka gräset. Vi väntar lite till innan vi gör något. Carina går sakta fram mot våra väskor medan jag står beredd att avleda tjurens uppmärksamhet om den skulle få för sig att Carina inte får komma nära. Allt går bra och modiga Carina får tag i våra grejjer så vi kan lämna stranden.

Myror

En dag fick vi hundratals flygmyror på båten och vi var snabba med att stänga alla luckor så de inte skulle flyga in i båten. Efter 3-4 dagar såg vi små myror i sittbrunnen och för att hindra att de letar sig in i båten la vi ut lite ”godis” till dem. Efter ett tag blev det en tydlig rad med myror som gick in till högen med fendertar vi hade lagt bakom ratten. Nere bland fendrarna låg en gammal svamp som förmodligen hade blåst ner från däck. I svampen hade en flygmyra lyckats skapa en koloni med hundratals små myror på bara några dagar. Bort med hela rasket och tvätta ur sittbrunnen. För säkerhets skull lämnar vi lite ”godis” till dem om det skulle finnas fler myrbon. Det dröjer bara en dag så ser vi en ny rad med myror som vandrar ner i en av självlänsarna i sittbrunnen… det boet blir svårare att komma åt, hoppas att de föräter sig på ”godis”. Det gör dem, och efter 2 dagar ser vi inga fler myror i båten, skönt. Snart kommer det nya kapellet och då hindrar det insekter från att komma in.

Varmaste utflykten hittils

Mirja och Haakan har sin Najad 44, Flying Penguin, i marinan i Port Louis. Tillsammans gör vi en rundtur på Grenada och besöker en kratersjö, vandrar till vattenfallet 7 Sisters, ätern en sen lunch på By The Sea där Atlantens dyningar möter Grenadas kust.

Grenada är inte så stort, 34 km från norr till söder och 19 km från öster till väster. Så avstånden blir därför små. Däremot tar det lång tid att köra bil pga små vägar som slingrar sig fram genom dalgångarna, uppför och nerför bergssidor. Vi kör i 30-50 km/tim, däcken gnisslar i kurvorna och vi i baksätet pressas mot väggarna. Ändå kommer det hela tiden ifatt bilar som vill köra om oss. Det är bara de tyngst lastade lastbilarna som inte hinner ifatt oss. Trots branta bergssidor saknas det vägräcken på många ställen.

Första målet är en kratersjö, Grand Etang Lake. Allt är stängt och vi är de enda turisterna här idag. Vi går en kort promenad på en asfalterad väg från parkeringen ner till en brygga vid sjön. Ska jag vara ärlig, så var det faktiskt inte så mycket att uppleva och vi åker snart vidare till nästa mål, vattenfallen 7 Sisters. Här är vi också enda turisterna idag, det känns lite ensamt att ge sig ut i djungeln själva, även om det bara är ungefär 1 km fågelvägen till vattenfallet. En bit efter stigen sitter två rastamän som erbjuder oss att hyra vandringsstavar för 10 ECD, efter det är vi ensamma hela vägen till vattenfallet. Det känns längre en 1 km och jag svettas grymt mycket i det varma och fuktiga klimatet i djungeln. Det är en frodig grönska som bitvis har tagit över stigen vi vandrar på. Det har ju inte varit så många som gått här de senaste månaderna.

Efter nästan 2 timmar är vi tillbaka vid bilen och sätter kurs mot restaurangen By The Sea, som Mirja och Haakan har besökt förra gången de var på Grenada. Den ligger precis vid stranden och vi hör vågornas brus när de slår upp på stranden. Det blåser en jummen vind som gör att det är skönt att sitta ute i solen där en kall Carib smakar extra gott. Maten är god och personalen trevlig, så det här är ett ställe vi kan rekommendera att besöka om du har vägarna förbi.

Pizzadag vid Whisper Cove

På östra sidan av Woburn Bay finns en liten marina, Whisper Cove. De har några bojar, en liten brygga och en restaurang som serverar pizza (napoletanska) på tisdagar varje vecka. Som de pizza-älskare vi är, kunde vi inte motstå detta erbjudande och tar jollen tvärs över viken till Whisper Cove. Där avnjuter vi den goda pizzan tillsammans med vår favoritöl medan vi ser solen sänka sig över Grenada. Restaurangen ligger i lä och det gör att det är en del mygg här, så myggskydd är bra att ha om man ska hit när solen är på väg ner. Den här restaurangen kan vi också rekommendera, speciellt om du ligger för ankare i Wobourn Bay eller vid Hog Island.

Orkantåligt kapell över sittbrunnen

Vi vill ha ett kapell över sittbrunnen, men det vanliga kapellet är för högt och skulle riskera att blåsa sönder i en orkan. Vi beställer ett lågt kapell som tål mer vind och som inte släpper in insekter så lätt. Dagen innan vi ska lämna Grenada blir kapellet klart och det passar perfekt. Ser riktigt bra ut och vi är supernöjda med jobbet som de gjort.

Farväl Flying Penguin

Sista fredagen innan vi ska åka hem, tar vi taxi in till Port Louis och Flying Penguin som bjudit oss att avnjuta en sista sundowner tillsammans och sen lyxa till det med ett restaurangbesök.

Nästa gång

Reser vi hem till Sverige, en resa som inte heller gick som planerat pga pandemin. Hem kom vi, även om det vara nära att vi inte gjorde det.