It did not turn out as we thought, that we would have spent the hurricane season in the United States. But, but, it is probably the long-distance sailing life in a nutshell, to be able to adapt to new conditions. Sally is now on land and is firmly anchored in her cradle with tie-downs around the entire boat. We have 24 concrete blocks around the boat, other boats of the same size have 6 blocks and yet most have the mast left, which we do not have.

Det blev inte som vi tänkte, att vi skulle tillbringat orkansäsongen i USA. Men, men, det är väl långseglarlivet i ett nötskal, att kunna anpassa sig efter nya förutsättnignar. Sally är nu på land och står stadigt förankrad i sin vagga med tie-downs runt hela båten. Vi har 24 betongblock runt båten, andra båtar i motsvarande storlek har 6 block och ändå har de flesta masten kvar, vilket vi inte har.

Haul out

Lyftkranen är så bred att våra förtöjningslinor knappt räcker till för att förtöja Sally mitt under kranen. De har täckt lyftbanden med plast och en dykare kollar att banden ligger rätt under båten. De lyfter upp Sally lugnt och fint i perfekt balans hela tiden. Inte som i Las Palmas när det främre lyftbandet gled nästan 1 m framåt när båten kommit upp en bit. Det växer bara kort sjögräs på bottnen, det ser ut som päls, inga sjötulpaner. Det har lönat sig att ta bort sjötulpanerna varje månad sen i februari. Har inte tagit bort sjögräset eftersom det sitter en mjuk bottenfärg på båten och jag vill inte skrapa för mycket eftersom det försämrar beväxningsskyddet. Det tar någon timme att tvätta av bottnen som på håll ser ny ut, då blir det mindre jobb att måla ny bottenfärg innan sjösättning.

The crane is so wide that our mooring lines are barely enough to moor Sally in the middle of the crane. They have covered the lifting straps with plastic and diver checks that the straps are right under the boat. They lift Sally in perfect balance all the time, not like in Las Palmas when the front lifting strap slid almost 1 m forward when the boat came up a bit. It grows only short sea grass on the bottom, it looks like fur, no barnacles. It has paid off to remove the barnacles every month since February. Have not removed the sea grass because the anti fouling paint is soft and I do not want to scratch too much because it impairs the growth protection. It takes about an hour to wash off the bottom, which looks new from a distance, then it will be less work to paint a new bottom paint before launching.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Unstepping the mast

De tog mindre än en förmiddag att ta ner masten. Löpande rigg och kablage har jag redan tagit hand om, så de behöver bara lossa den stående riggen. Ingen dramatik i det här lyftet heller, lugnt och fint lyfter de av masten och lägger den på stödbockarna.

It took less than a morning to take down the mast. I have already taken care of the running rig and cabling, so they only need to loosen the standing rig. No drama in this lift either, they calmly and nicely lift off the mast and place it on the support stands.

• 

• 

• 

Vi har nästan 90 m rostfri vajer som ska behandlas. Det är ett drygt jobb i värmen och tar oss en hel dag. Eftersom toppvanten är delade vid spridarna, är de ca 5 m långa och inte så tunga att bära. Allt går bra att stuva in i båten, det är bara profilerna till förseglen som ska lagras tillsammans med masten.

We have almost 90 m of stainless steel wire to be treated. It’s a bit of a job in the heat and takes us a whole day. Since the top shrouds are divided at the spreaders, they are around 5 m long and not so heavy to carry. Everything is fine to stow into the boat, only the furling profiles for the fore sails are to be stored together with the mast.

• 

• 

• 

The apartment

Vi har hyrt en lägenhet i den lilla byn som ligger vid varvet. Den har ett kök med matplats och separat sovrum och badrum. Den ligger på en bergssida åt sydost, så det blir infernaliskt varmt i köket, omkring 35 grader. Som tur är finns det en fungerande AC i sovrummet som vi ställer på 26 grader, vilket känns kallt i sammanhanget. Vi kan inte ha det svalare, då fryser vi! Första dagarna äter vi i köket, men till sist blir det för varmt och vi flyttar in matbordet i sovrummet. Kvinnan som sköter uthyrningen pratar bra engelska och är lätt att ha att göra med. Hon ordnade våra taxiresor när vi behövde och bilen hämtade vid huset, bekvämt. Det finns bara en temeperatur på vattnet (ljummen) och tvättmaskinen har också bara en temperatur (ljummen). Standarden på lägenheten är enkel jämfört med svenska mått. Har inget att jämföra med i Karibien, så jag vet inte hur den står sig mot andra ställe som hyr ut lägenheter. Fördelen här var att den låg på gångavstånd från båtvarvet.

We have rented an apartment in the small village located by the shipyard. It has a kitchen with dining area and separate bedroom and bathroom. It is located on a mountainside to the southeast, so it gets infernally hot in the kitchen, about 35 degrees. Fortunately, there is a working AC in the bedroom that we set at 26 degrees, which feels cold in this context. We can not have it cooler, then we freeze! The first few days we eat in the kitchen, but eventually it gets too hot and we move the dining table into the bedroom. The woman who takes care of the rental speaks good English and is easy to deal with. She arranged our taxi rides when we needed and the car picked us up the house, conveniently. There is only one temperature on the water (lukewarm) and the washing machine also has only one temperature (lukewarm). The standard of the apartment is simple compared to Swedish standards. Has nothing to compare with in the Caribbean, so I do not know how it compares to other places that rent apartments. The advantage here was that it was within walking distance of the boatyard.

• 

• 

• 

• 

Boatwork and tie-downs

När jag inte jobbade med båten, gick första dagarna också åt för att reda ut hur mycket betongblocken egentligen väger. Flera anställda på varvet hävdar att de väger 1.5 ton. Skulle det vara för lite vikt gäller inte försäkringen, så jag vill vara riktigt säker på vikten. Jag frågar mannen med lyftkranen som flyttar blocken, han säger 1 ton. Jag mäter blockens volym och antar att de bara innehåller betong, räknar på så sätt ut att de väger 1 ton. Med dessa nya ”bevis” kontaktar jag åter igen varvet och efter en dag bekräftar de att blocken väger 1 ton och raden med betongblock runt båten utökas till 24 st.

Jag slipar propellern med 800-papper. Den ska poleras lite till innan sjösättningen och täckas med ett tunt lager vaselin. Funkar bra som beväxningsskydd. Vi konserverar motor och elverk genom att suga in glykol i kylsystemet, ca 10 liter till motorn och 6 liter till elverket. Det är bara att lossa slangen till sjövattenintaget och stoppa ner den i en hink med glykol. Kör sen motorn till alla glykol i hinken har sugits upp. Klart!

Vi rengör också i ankarboxen och gör rent hela kedjan från smuts och rost så gott det går. Det här var inte så roligt att göra, men nädvändigt tror jag. Vi tar även av solpanelerna för att de inte ska skadas av kringflygande föremål om det blir orkan. Carina städar hela båten invändigt och torkar av alla ytor och skåp med ättika. Skulle inte vilja byta med henne, det är nästan 35 grader varmt inne i båten. Tur att vi har biminin uppe hela tiden, den är det sista vi tar ner innan vi lämnar båten.

When I was not working with the boat, the first few days were also spent figuring out how much the concrete blocks actually weigh. Several employees of the shipyard claim that they weigh 1.5 tons. Should it be too little weight, the insurance does not apply, so I want to be really sure of the weight. I ask the man with the crane who moves the blocks, he says 1 ton. I measure the volume of the blocks and assume that they only contain concrete, calculating in this way that they weigh 1 ton. With these new ”proofs” I contact the yard again and after a day they confirm that the blocks weigh 1 ton and the row of concrete blocks around the boat is expanded to 24 pcs.

I sand the propeller with 800 grit sandpaper. It should be polished a little more before launching and covered with a thin layer of Vaseline. Works well as vegetation protection. We preserve the engine and genset by sucking glycol into the cooling system, about 10 liters for the engine and 6 liters for the power plant. Just loosen the hose to the seawater intake and put it in a bucket of glycol. Then run the engine until all the glycol in the bucket has been sucked up. Clear!

We clean the anchor box and the entire chain from dirt and rust as best we can. This was not so fun to do, but I think it is necessary. We also remove the solar panels so that they are not damaged by flying objects if there is a hurricane. Carina cleans the entire inside of the boat and wipes all surfaces and cabinets with vinegar. Would not want to change with her, it is almost 35 degrees hot inside the boat. Luckily we have the bimini up all the time, it’s the last thing we take down before we leave the boat.

• 

• 

• 

Adventure on Hog Island

För att få lite avbrott i båtjobbet, tar vi ledigt en dag och åker ut till Hog Island med jollen. Vi har sett en fin strand på södra sidan som vi vill besöka. Vi tar vägen förbi viken där det ligger fullt med båtar längs ena sidan av Hog Island. Det ser nästan ut som om de ligger förtöjda vid en brygga, men det visar sig att de har förtöjt i mangroven.

To get a break from the boat job, we take a day off and go out to Hog Island with the dinghy. We have seen a nice beach on the south side that we want to visit. We take the route past the bay where it is full of boats along one side of Hog Island. It almost looks like they are moored at a jetty, but it turns out that they are moored in the mangroves.

• 

• 

• 

Vi rundar Hog Island inder den lilla bron ut till ön. På andra sidan ligger det ännu fler båtar ankrade i den skyddade lagun som finns där. Här finns också en fin sandstrand med en solskensbar, tror den är öppen kvällstid då de serverar grillad fisk och hummer. När vi kommer till viken där stranden är, behöver vi köra igenom revet som skyddar stranden. Solen står högt på himmelen och det är lätt att se var öppningen är. Som vanligt ankrar vi jollen på meterdjupt vatten och går iland. Vi är helt själva här och utforskar hela stranden.

We go round Hog Island under the small bridge out to the island. On the other side, there are even more boats anchored in the protected lagoon that is there. There is also a nice sandy beach with a sunshine bar, I think it is open in the evening when they serve grilled fish and lobster. When we get to the bay where the beach is, we need to drive through the reef that protects the beach. The sun is high in the sky and it is easy to see where the opening is. As usual, we anchor the dinghy in meter-deep water and go ashore. We are completely alone here and explore the entire beach.

• 

• 

• 

• 

• 

I ena änden finns en övergiven ”solskensbar”, det är tyvärr en hel del skräp runt den och man ser att det har varit mycket festande här. Synd att vissa människor tycker det är OK att lämna skräp efter en trevlig kväll på stranden. Några verkar dessutom ha använt glasflaskorna som måltavlor.

At one end of the beach, there is an abandoned sunshine bar and there is, unfortunately, a lot of rubbish around the bar and you can see that it has been a lot of partying here. Too bad some people think it’s OK to leave rubbish after a nice evening on the beach. The beach will be used the next day as well. Some also seem to have used the glass bottles as targets..

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Som tur är är resten av stranden fin och vi ställer våra grejjer uppe i gräset och lägger oss i det grunda vattnet och slappar. När vi tittar upp har en stor tjur parkerat vid våra väskor med telefoner, handdukar och kläder. Vi avvaktar en stund innan vi försöker gå upp och hämta väskorna. Tjuren tittar på oss, sänker huvudet en aning och skrapar med ena frambenet. Vi är inte alls vana vid såna här djur men vi tror oss veta att det är en signal om att den inte vill bli störd. Vi är kvar ute i vattnet och funderar på hur långt ut den skulle våga sig, efter ett tag kommer 3 kor och gör tjuren sällskap. Den ena lägger sig ned bredvid våra väskor och vi inser att de tänker stanna där i den sköna skuggan på det mjuka gräset. Vi väntar lite till innan vi gör något. Carina går sakta fram mot våra väskor medan jag står beredd att avleda tjurens uppmärksamhet om den skulle få för sig att Carina inte får komma nära. Allt går bra och modiga Carina får tag i våra grejjer så vi kan lämna stranden.

Luckily, the rest of the beach is nice and we put our stuff up in the grass and lie down in the shallow water and relax. When we look up, a large bull has parked next to our bags with phones, towels, and clothes. We wait a while before we try to get up and pick up the bags. The bull looks at us, lowers its head slightly, and scratches with one front leg. We are not at all used to animals like this, but we think we know that it is a signal that it does not want to be disturbed. We are still out in the water and thinking about how far out it would dare, after a while three cows come and join the bull. One lies down next to our bags and we realize that they intend to stay there in the beautiful shade on the soft grass. We wait a little longer before we make a move. Carina walks slowly towards our bags while I am ready to divert the bull’s attention if it should occur to him that Carina is not allowed to come close. Everything is going well and brave Carina gets hold of our stuff so we can leave the beach.

• 

• 

Ants

En dag fick vi hundratals flygmyror på båten och vi var snabba med att stänga alla luckor så de inte skulle flyga in i båten. Efter 3-4 dagar såg vi små myror i sittbrunnen och för att hindra att de letar sig in i båten la vi ut lite ”godis” till dem. Efter ett tag blev det en tydlig rad med myror som gick in till högen med fendertar vi hade lagt bakom ratten. Nere bland fendrarna låg en gammal svamp som förmodligen hade blåst ner från däck. I svampen hade en flygmyra lyckats skapa en koloni med hundratals små myror på bara några dagar. Bort med hela rasket och tvätta ur sittbrunnen. För säkerhets skull lämnar vi lite ”godis” till dem om det skulle finnas fler myrbon. Det dröjer bara en dag så ser vi en ny rad med myror som vandrar ner i en av självlänsarna i sittbrunnen… det boet blir svårare att komma åt, hoppas att de föräter sig på ”godis”. Det gör dem, och efter 2 dagar ser vi inga fler myror i båten, skönt. Snart kommer det nya kapellet och då hindrar det insekter från att komma in.

One day we got hundreds of flying ants on the boat and we were quick to close all the hatches so they would not fly into the boat. After 3-4 days we saw small ants in the cockpit and to prevent them from finding their way into the boat, we put out some ”candy” for them. After a while, there was a clear line of ants that went into the pile of fenders we had put behind the wheel. Down among the fenders lay an old sponge that had probably been blown down from the deck. In the sponge, a flying ant had managed to create a colony of hundreds of small ants in just a few days. Remove all fenders and wash out of the cockpit. For safety’s sake, we leave some ”candy” for them if there are more ant nests. It only takes a day and we see a new row of ants walking down one of the self-drains in the cockpit … that nest will be harder to access, hope they eat ”candy”. They do, and after 2 days we see no more ants in the boat, nice. Soon the new chapel arrives and then it prevents insects from entering.

• 

• 

Hottest hike ever

Mirja och Haakan har sin Najad 44, Flying Penguin, i marinan i Port Louis. Tillsammans gör vi en rundtur på Grenada och besöker en kratersjö, vandrar till vattenfallet 7 Sisters, ätern en sen lunch på By The Sea där Atlantens dyningar möter Grenadas kust.

Grenada är inte så stort, 34 km från norr till söder och 19 km från öster till väster. Så avstånden blir därför små. Däremot tar det lång tid att köra bil pga små vägar som slingrar sig fram genom dalgångarna, uppför och nerför bergssidor. Vi kör i 30-50 km/tim, däcken gnisslar i kurvorna och vi i baksätet pressas mot väggarna. Ändå kommer det hela tiden ifatt bilar som vill köra om oss. Det är bara de tyngst lastade lastbilarna som inte hinner ifatt oss. Trots branta bergssidor saknas det vägräcken på många ställen.

Första målet är en kratersjö, Grand Etang Lake. Allt är stängt och vi är de enda turisterna här idag. Vi går en kort promenad på en asfalterad väg från parkeringen ner till en brygga vid sjön. Ska jag vara ärlig, så var det faktiskt inte så mycket att uppleva och vi åker snart vidare till nästa mål, vattenfallen 7 Sisters. Här är vi också enda turisterna idag, det känns lite ensamt att ge sig ut i djungeln själva, även om det bara är ungefär 1 km fågelvägen till vattenfallet. En bit efter stigen sitter två rastamän som erbjuder oss att hyra vandringsstavar för 10 ECD, efter det är vi ensamma hela vägen till vattenfallet. Det känns längre en 1 km och jag svettas grymt mycket i det varma och fuktiga klimatet i djungeln. Det är en frodig grönska som bitvis har tagit över stigen vi vandrar på. Det har ju inte varit så många som gått här de senaste månaderna.

Mirja and Haakan have their Najad 44, Flying Penguin, in the marina in Port Louis. Together we do a tour of Grenada and visit a crater lake, hike to the waterfall 7 Sisters, eat late lunch at By The Sea where the swells of the Atlantic meet the coast of Grenada.

Grenada is not that big 34 km from north to south and 19 km from east to west. So the distances are therefore small. However, it takes a long time to drive a car due to small roads that wind their way through the valleys, up and down mountainsides. We drive at 30-50 km / h, the tires squeak the curves and we in the back seat are pressed against the walls. Still, cars that want to overtake us are constantly being caught. Only the most heavily loaded trucks do not have time to catch up with us. Despite steep mountainsides, there are no railings in many places.

The first place to visit is a crater lake, Grand Etang Lake. Everything is closed and we are the only tourists here today. We take a short walk on a paved road from the parking lot down to a jetty by the lake. To be honest, there was actually not much to experience and we will soon move on to the next destination, the 7 Sisters waterfalls. Here we are also the only tourists today, it feels a bit lonely to go out into the jungle ourselves, even if it is only about 1 km bird’s eye view to the waterfall. A bit after the path there is two rasta men offering us to rent hiking poles for 10 ECD, after that we are alone all the way to the waterfall. It feels longer than 1 km and I sweat a lot in the hot and humid climate in the jungle. It is a lush greenery that has taken over the path we walk on. There have not been so many who have gone here in recent months.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Efter nästan 2 timmar är vi tillbaka vid bilen och sätter kurs mot restaurangen By The Sea, som Mirja och Haakan har besökt förra gången de var på Grenada. Den ligger precis vid stranden och vi hör vågornas brus när de slår upp på stranden. Det blåser en jummen vind som gör att det är skönt att sitta ute i solen där en kall Carib smakar extra gott. Maten är god och personalen trevlig, så det här är ett ställe vi kan rekommendera att besöka om du har vägarna förbi.

After almost 2 hours we are back by the car and set course for the restaurant By The Sea, which Mirja and Haakan have visited the last time they were in Grenada. It is located right on the beach and we hear the sound of the waves as they strike the beach. Here is a gentle breeze that makes it nice to sit outside in the sun where a cold Carib tastes extra good. The food is good and the staff friendly, so this is a place we can recommend to visit if you are passing by.

• 

• 

• 

Whisper Cove pizza day

På östra sidan av Woburn Bay finns en liten marina, Whisper Cove. De har några bojar, en liten brygga och en restaurang som serverar pizza (napoletanska) på tisdagar varje vecka. Som de pizza-älskare vi är, kunde vi inte motstå detta erbjudande och tar jollen tvärs över viken till Whisper Cove. Där avnjuter vi den goda pizzan tillsammans med vår favoritöl medan vi ser solen sänka sig över Grenada. Restaurangen ligger i lä och det gör att det är en del mygg här, så myggskydd är bra att ha om man ska hit när solen är på väg ner. Den här restaurangen kan vi också rekommendera, speciellt om du ligger för ankare i Wobourn Bay eller vid Hog Island.

On the east side of Woburn Bay is a small marina, Whisper Cove. They have some buoys, a small jetty and a restaurant that serves pizza (Neapolitan style) on Tuesdays every week. As the pizza lovers we are, we could not resist this offer and take the dinghy across the bay to Whisper Cove. There we enjoy the good pizza together with our favorite beer while we watch the sun set over Grenada. The restaurant is sheltered and this means that there are some mosquitoes here, so mosquito protection is useful if you are going here when the sun is setting. We can also recommend this restaurant, especially if you are anchored in Wobourn Bay or at Hog Island.

• 

• 

• 

• 

Hurricane cockpit cover

Vi vill ha ett kapell över sittbrunnen, men det vanliga kapellet är för högt och skulle riskera att blåsa sönder i en orkan. Vi beställer ett lågt kapell som tål mer vind och som inte släpper in insekter så lätt. Dagen innan vi ska lämna Grenada blir kapellet klart och det passar perfekt. Ser riktigt bra ut och vi är supernöjda med jobbet som de gjort.

We want a canopy over the cockpit, but the usual canopy is too high and would risk being blown apart in a hurricane. We order a low canopy that can withstand more wind and that does not let insects in so easily. The day before we leave Grenada, the canopy is ready and it fits perfectly. Looks really good and we are super happy with the job they did.

• 

• 

• 

• 

Farewell Flying Penguin

Sista fredagen innan vi ska åka hem, tar vi taxi in till Port Louis och Flying Penguin som bjudit oss att avnjuta en sista sundowner tillsammans och sen lyxa till det med ett restaurangbesök.

Last Friday before we go home, we take a taxi to Port Louis and Flying Penguin who have invited us to enjoy one last sundowner together and then allow us some luxury by visting a restaurant.

• 

• 

• 

Nästa blog kommer att handla om resan hem till Sverige, som inte heller gick som planerat pga pandemin. Hem kom vi, även om det vara nära att vi inte gjorde det.

The next blog will be about the trip home to Sweden, which also did not go as planned due to the pandemic. We came home, even though it was close that we did not.