Frigate Island och problem med water-makern

Det fortsatte blåsa från nordost vilket medförde att dyningen gick in i Saline Bay på Mayreau så det blev dags att byta vik. Vi gick upp till Salt Whistle Bay och stannade bara en natt. Det var dyning där också och eftersom vi inte hade ätit lobster hos Romeos’s på Tobago Cays än ville vi hålla oss kvar i området däromkring.

Vi seglar ner till Frigate Island som har bra skydd för dyning för att tillbringa några dagar i väntan på avtagande vind och bättre väder. Frigate Island ligger vid Ashton, Union Island. Vid bryggan i Ashton ligger en lokal bar där vi brukar stanna (om den är öppen) och ta en öl i värmen. Båten på bilden är en rätt typisk transportbåt här i Grenadinerna. Ofta är de helt öppna och enligt någon vi pratade med så har de fått båtarna till skänks från kina och länderna däromkring. Det är utjänta fiskebåtar som fraktas hit.

Sparrow’s Beach Club

Vi unnar oss en eftermiddag på Sparrow’s Beach Club på norra sidan av Union Island. Här kan man äta väldigt god mat och njuta av sol och bad en en avslappnad miljö. Kommer du till Union Island, är detta ett ställe värt att besöka. Det är några km att gå från Ashton eller så kan du ta en taxi, kom ihåg att boka så de vet att du kommer.

Problem med Wichard däcksband

När jag ska montera däcksbanden för livselarna upptäcker jag att fästena har blivit spröda av solen efter att ha suttit uppe förra säsongen. Jag tycker nog att man ska kunna förvänta sig längre livslängd på såna här säkerhetsanordningar och att man använder UV-tåliga material i dem. Jag hade skaffat däcksband från Whichard som jag trodde var ett kvalitetsmärke. Men de lever inte upp till förväntningarna här heller. Jag har haft två kättingkrokar från Whichard som böjt ut sig vid rätt måttliga vindar och lite dyning, trots att jag haft fjädrande snubber.

Problem med water-makern

Medan vi var här passade watermakern på att göra sig påmind när trycket helt plötsligt försvann. Som tur är hade vi nästan full tank och om vi snålar kan vi klara oss åtminstone två veckor på de 900 liter som finns i vattentanken. Vi har för vana att göra vatten ofta (varje eller varannan dag, just för att längre tid på oss om något händer som gör att vi inte kan skaffa sötvatten.

Högtryckspumpen var full med salt på undersidan och det såg ut att komma från en eller möjligen två av cylindrarna i kolvpumpen som trycker vattnet genom RO-membranen med upp till 50 bar’s tryck. RO-membran (reverse osmosis) är de filter som bara släpper igenom vattenmolekyler och filtrerar bort alla molekyler som är större, dvs salt och annat som finns i havsvattnet.

Eftersom vi måste kunna göra vårt eget dricksvatten behöver pumpen lagas så jag monterar isär den för att se vad som är trasigt. Det visar sig att det är en cylinder som har läckt. Jag beställer nya packningar från EchoTech på Trinidad och skickar dem till företaget vi anlitade för att vakta båten medan den låg upplagd på Clarkes Court på Grenada. De har ett kontor även i Blue Lagoon på Saint Vincent och kan ordna med agent som kan hämta paketet hos tullen.

Det tar minst en vecka för transport och sen räknar jag med minst en vecka för uthämtning och leverans till Blue Lagoon. Det visar sig ta ännu längre tid innan vi har fått delarna.

Jag gör rent delarna, men innan jag sätter ihop allt igen behövs det silikonfett till alla o-ringar och gummipackningar som sitter runt kolvarna. Som tur är har Peter (på den svenska segelbåten Amaran) lite han kan skänka bort. Han har också problem med sin watermaker och plockar isär den då och då. När jag monterar ihop pumpen skiftar jag plats på o-ringar och packningar så att de hamnar i en annan cylinder än tidigare. Det kan vara en bra strategi för att få något tätt med slitna packningar. När vi provkör pumpen ger den fullt tryck igen och inget vatten läcker ut längre. Skönt, hoppas att den håller tills vi har fått reservdelarna.

Snorkling

Vi snorklade lite vid västra sidan av Frigate Island och det enda djurliv vi såg var en tusenfoting och en bakvänd fisk.

Solnedgång

Trots motgångar njuter vi ändå av varje solnedgång. Det är nog något jag kommer att sakna den dag vi är hemma igen.

Up next

I nästa blogginlägg seglar vi upp till Bequia för att vänta på leveransen från EchoTech. Därifrån är det bara några timmar upp till Saint Vincent.