Falmouth Bay igen

Efter ett kort stopp i Jolly Harbour för att handla, fortsätter vi till Falmouth Bay där vi ska vänta på våra nya segel och några andra reservdelar som snart ska levereras dit. Det kommer att bli en längre väntan än planerat eftersom leveransen blir försenad drygt en vecka. Vi är förvisso vana att vänta på saker men tiden går och vår avfärd mot Europa kommer närmare och närmare och innan dess behöver vi våra nya segel.

Vi får en fin segling över grunda vatten längs Antiguas västkust söderut från Jolly Harbour. Vi seglar i ett turkosblått hav över ljus sandbotten med 3 m vatten under kölen. Det är hur härligt som helst, men det gäller att hålla koll på var vi är så vi inte seglar på grund.

När vi kommer runt den sydvästra udden, måste vi segla rakt emot den ostliga vinden, så vi rullar in våra delaminerade segel och går för motor resten av sträckan ut till Falmouth Bay. Det är många båtar ankrade utanför Pigeon Beach och för att slippa dynigen letar vi ankarplats längst in mot stranden vid den klippiga udden med vita huset.

Det är fortfarande många stora lyxbåtar i marinorna i Falmouth Bay. Tillsammans med de borta i Nelsons Dockyard är det kring 20 stora motor- och segel-båtar förtöjda. Pandemin har gjort att de inte kan hyras ut och de ligger mest oanvända vid bryggorna. Alla har dock en besättning som sköter om båtarna och håller de i topp-skick. Kolla in skrovet på Ngoni, det är spegelblankt. Vilket jobb att polera hela det skrovet!

I Falmouth Bay går solen ned över land och och även om det kan bli spektakulära solnedgångar, är det inte riktigt samma känsla som att se solen gå ner i havet.

Sightseing på Antigua

Under den här vistelsen på Antigua passar vi på att hyra bil för att se lite mer av ön. Vi gjorde också några längre vandringar kring Falmouth Bay och English Harbour i väntan på att leveranserna av reservdelar och segel ska komma fram.

Relaxing at Jackie O’s Beach House

Antigua Roadtrip

Vi har ju varit rätt länge på Antigua, men bara varit på ställen inom gångavstånd från Falmouth Bay samt i centrum av Saint John’s. För att upptäcka lite nya ställen hyrde vi en bil tillsammans med Flying Penguin (Mirja och Håkan) och Amaran (Peter). Den här gången var det min tur att vara chaufför. Första anhalt blev Stingray City där vi släppte av Håkan och Mirja som ville simma tillsammans med stingrockor.

Vi andra var inte alls sugna på att bada med stingrockor, så vi åkte ut till Devils Bridge norr om Nonsuch Bay under tiden. Det är den östligaste udden på antigua och den är lika vild som den har en tragisk historia. Enligt historiska uppgifter kastade sig de Afrikanska slavarna i havet här vid Devils Point. De gjorde det i hopp om att undkomma slaveriets fasor och att havsströmmarna skulle föra dem tillbaka till Afrika.

Vi kom tillbaka till Stingray City lagom till de var tillbaka från simturen med stingrockorna. De hade åkt en snabb båt 5 min ut i lagunen. Där lockade guiderna till sig stingrockorna med squids medan de badsugna turisterna kunde snorkla runt bland alla rockor.

Eftersom vägarna är rätt dåliga så tar det längre tid än man kan tro att köra bil på Antigua. När vi är klara att lämna Stingray City, har klockan redan hunnit bli tretton och alla är sugna på lunch. Vi stannar vid första bästa restaurang som ser öppen ut. Det blir Seaview Restaurant strax efter att vi lämnat Stingray City. Vi är enda gästerna och kan välja bästa bordet enligt oss, det med utsikt över öarna och vattnet kring Stingray City. Utsikten är mangifik och maten är god och alla blir ordentligt mätta.

Efter lunch är vi redo för nya äventyr och efter lite kartstudier om vad som kanske kan vara intressant att upptäcka bestämmer vi oss för att ta vägen över bergen (Fig Tree Drive) ner mot den södra kusten och sen köra Old Road mot Jolly Harbour. Fig Tree Drive ringlar sig över bergen och genom skogen på södra Antigua. Fågelvägen är det bara några kilometer, men på en smal, krokig och illa underhållen väg känns det mycket längre. Vi har hört att de säljer ”Black Pinapple” efter den här vägen och vi hittar några sådana i en liten butik vid vägen. Det visar sig att de även säljer speciella kryddväxter och andra nyttigheter.

Till sist kommer vi ner på Old Road och alla passagerare har blivit törstiga av den strapatsrika färden på ”Fig Tree Drive” över bergen. Precis där vi kommer ner på Old Road finns en fin strand ”Carlisle Bay Beach”. Där finns en resort där det kanske går att ta sig en öl i deras strandbar. Vi parkerar bilen vid ett risigt hus men hinner inte långt på stranden innan vi ångrar oss och fortsätter bilfärden. Vi kör vidare mot Jolly Harbour och när vi kommit över på västkusten och in på Valley Road ser vi ett ställe på stranden av Picarts Bay som verkar bra för en svalkande öl eller drink, Jackie O’s Beach House. Det står redan en hel del bilar på parkering, vilket är ett bra tecken. Jackie O’s visar sig vara en bar med ambitioner och vi får mycket bra service i en mysig mysig miljö med fantastisk utsikt över stranden och havet. De har mycket goda drinkar enligt mina passagerare, själv dricker jag kaffe för att fortsätta orka köra bil. Notan blev en riktig överraskning, det blev nog de dyraste koppar kaffe jag druckit i hela mitt liv, men gott var det.

Vi fortsätter mot Jolly Harbour och hinner inte långt innan det ropas från baksätet att de vill stanna igen, den här gång blir det en enklare strandbar, Sunset Horizon Bar på stranden i Half Hyde Bay. Här är miljön mer Karibisk och priserna mer hanterbara för oss långseglare. När de torra struparna hos mina passagerare åter är fuktade, är det dags att åka tillbaka till Falmouth Bay för att lämna tillbaka bilen innan kl 18.

Vandring till Shirley Hights

Öster om English Harbour finns ett högt berg med utsikt över den södra delen av Antigua och det är en lagom dagsvandring för oss. Vi gör sällskap med besättningarna på de svenska segelbåtarna Flying Penguin och Amaran. Första delen av sträckan går bland bebyggelsen kring English Harbour med en del rätt branta vägar både uppåt och neråt. Det går bilväg hela vägen upp till Shirley Hights, men det finns även en markerad vandringsled (Jones Valley Trail) längs en flodfåra i skogen upp på berget till Shirley Hights. Vi väljer vandringsleden för att slippa biltrafik och få skugga av träden. Flodfåran är nästan helt tom på vatten vilket underlättar vandringen, på vissa ställen försvåras klättringen av stora stenblock vi måste ta oss över eller runt.

Vi passerar över en gammal gravplats för engelska soldater som avlidit under sin tjänstgöring i fortet på Shirley Hights. De överväxta gravstenarna är eroderade och oläsliga. Uppe på höjden finns det rester av militärförläggningen och en bassäng där de samlade regnvatten.

Väl uppe på Shieley Hights förstår jag varför Engelsmännen stationerade soldater här. Härifrån ser man hela södra kusten på Antigua och farvattnen långt utanför kusten. I klart väder ser man Montserrat 30 M (50 km) bort i sydväst.

Uppe på höjden finns även en stor restaurang som tyvärr var stängd på grund av pandemin när vi var där. Istället fick vi fick njuta av den frukt vi hade med oss och utsikten som Shirley Hights bjöd på. Vi tar en annan vandringsled tillbaka, Lookout Trail. Den går ovanför Freemans Bay med fin utsikt över Nelsons Dockyard och Falmouth Bay.

Vandring till Turtle Bay Beach

Vi hade hört av Peter på Amaran att det fanns en lång och dold trappa uthugen i berget från ett av husen ovanför stranden vid Turtle Bay Beach som ligger väster om Falmouth Bay. Den ville vi försöka hitta, vi får med oss Håkan och Mirja, de behövde också röra på benen. Vi tar jollarna in till Catamaran Club och därifrån följer vi stora vägen västerut. Ingen tittar på kartan och vi går för långt innan vi inser att vi borde ha följt vägen som går närmare Falmouth Bay. Nu hamnar vi ända uppe vid Liberta Cemetary, omkring 1 km innåt ön innan vi inser att vi är på helt fel väg.

När vi tittar på kartan ser vi att vi måste gå tillbaka nästan ända till Catamaran Club. Det har varit en svettig promenad så här långt med mycket uppförsbacke. Efter några hundra meter hittar vi en möjlig genväg mot som vi tar. I såna här lägen är det bra med karta i telefonen, det gjorde att vi inte gick vilse mellan odlingarna och de enstaka hus som finns här. Till sist hittar vi kustvägen från Falmouth Bay ut till Turtle Bay Beach.

Den dolda trappan var verkligen dold, vi hittade den inte. Stor besvikelse, Turtle Bay Beach undgick dock inte upptäckt så dit kom vi efter att ha hittat en smal gränd mellan två hus. Turtle Bay Beach var rätt stenig här och inte så badvänlig.

På vägen tillbaka till Catamaran Club där jollarna är, kommer vi förbi ett hus som har en magnifik bouganvilla runt tomten.

Reparationer innan vi kan segla över Atlanten

Som har framgått av tidigare bloggar, har vi haft en del saker som gått sönder och behöver ersättas med nya delar. Det är fyra saker som måste lagas innan vi kan korsa Atlanten tillbaka till Europa om sex veckor, gott om tid kan det tyckas, men inget är klart förrän det är klart.

  • En överhettad kabelskarv i ett elskåp i motorrummet, den brända kabeln har transporterat hela effekten från elverket och då funkar inte en sån här koppling med flera kablar i samma plint. Monteringsfel som Hallberg-Rassy tar ansvar för och de ska skicka nya delar till oss.
  • Två delaminerade segel. Elvström Sails har använt felaktigt lim och ersätter med nya inom ramen för sitt garantiåtagande.
  • Läckage i fördäcksluckan när vågorna spolar över fördäcket. Ny packning beställd hos Budget Marine i Falmouth Bay.
  • Elverket har börjat krångla under tiden på Barbuda, för låg spänning ut från elverket gör att det stängs av. Jag misstänker att det är de spänningsstabiliserande kondensatorerna som har tappat kapacitet.

Nästa gång

Nästa blog handlar om de reparationer vi behöver göra på Sally och besättning innan vi kan segla över Atlanten tillbaka till Europa. Vi hinner även med att besöka våra favoritställen en sista gång.