Azorerna

Vi kom till Horta på ön Faial tidigt en måndag morgon innan hamnkontoret hade öppnat. Nattpersonalen i hamnen bad oss ankra i hamnen och vänta på att kontoret skulle öppna klockan 8 för instruktioner kring PCR-testning. De vill veta båtnamn och hur många personer vi är ombord. Vi ska vänta på att bli upphämtade för transport till PCR-testning. Vi väntar och väntar…

Vi ser rib-båten hämta upp seglare från flera gul-flaggade båtar runt oss. Tydligen har båtarna som kommit hit under helgen fått vänta till idag på att bli testade, bl.a den svenska båten Sandvita som startade från Martinique några dagar innan oss och kom hit igår, söndag.

När rib-båten åkt förbi oss 2 ggr utan att hämta upp oss kontaktar vi hamnkontoret igen och undrar när det är vår tur. Det visade sig att de glömt bort oss och det var tur att vi hörde av oss, vi får åka med sista turen för dagen. Allt är väldigt välorganiserat och vi är tillbaka till båten inom 1 timme. Vi ska få svar imorgon förmiddag och ska vänta ombord till dess.

Under eftermiddan är det en gammal valfångstbåt som tränar i hamnen. De kan bära stora segel också och det verkar som det finns tävlingar där de ska hitta en boj istället för en val ute på havet. Tänk vilka små båtar de hade för att fånga val på 1800-talet.

Nästa dag kommer den svenska båten Amaran till Horta, de seglade över till Karibien ungefär samtidigt med oss och vi har träffats flera gånger under de 2 säsonger vi varit där. De startade från Sint Maarten någon dag efter oss och det ska bli kul att träffa dem igen.

Kring lunch får vi besked att vårt PCR-test är negativt och vi är välkomna iland för incheckning. Vi vill ligga vid brygga och skyndar oss in medan det fortfarande finns plats vid incheckningsbryggan. Efter besök på hamnkontoret, immigration, tull och hamnkontoret igen är vi inklarerade i Portugal och får en plats utanpå några andra båtar på den inre piren. Det är många båtar här och vi ligger i 3-dubbla led efter kajerna. Vi har fått en berömd båtgranne, Peter Smith, ombord på den stadiga aluminiumbåten Kiwi-Roa. Peter är känd som konstruktör av Rocna- och Vulcan ankarna.

Horta

Det är alltid kul att komma till en ny plats. Horta är inget undantag trots att det är lite kyligare än vi är vana vid senaste månaderna. Azorerna är en ögrupp långt ut i Atlanten, öarna har bildats av vulkaner i gränsen mellan några kontinentalplattor, den äldsta ön är kring 8 milj år och den yngsta 270.000 år. Faial som vi är på, bildades för ungefär 700.000 år sen.

Andra svenska båtar

Under de två veckor vi stannar i Horta, är det flera svenska båtar som är på väg över Atlanten som vi träffar här.

Lady Ann, en HR 352, med Caroline, Fredrik och deras 2 barn på väg från Karibien till Sverige. De fick en tuff avslutning sista veckan och hamnade nästan mitt i lågtrycket som kom efter oss. Efter reparationer av skador båten fick under överseglingen, ska de fortsätta till Sverige.

Grace II, en Arcona 460 som också är på väg tillbaka till Europa efter några säsonger i Karibien.

Hafsorkestern, en Bavaria 30 med Niklas Krantz som skeppare är på väg till Sverige efter att ha seglat runt jorden. Han fastnade på Maldiverna under pandemins början. Han fick fly därifrån hals över huvud när IS började spränga kustbevakningens båtar. Han fick inte gå iland på St Helena, så han har haft en riktigt tuff resa. När han fortsatte från Horta upp mot norra Spanien tappade han masten. För att ta sig till land fick han diesel från ett fraktfartyg ute på havet, tyvärr var dieseln av dålig kvalitet och satte igen bränslefilter. Till sist kom han iland i La Coruna.

Divine, en Diva 39 med Oscar Ädel och besättning på väg tillbaka till Sverige er några säsonger i Karibien. Han ska inte segla Diva 39 nästa gång. Han berättar inte varför, men med den kunskap jag har om Diva-båtar kan jag förstå.

Restauranger

Det finns många restauranger här och vi hinner besöka några av dem under vår vistelse här.

Peter Café måste man bara besöka när man seglat hit. Vi hade hört talas om hur de hjälpte seglare med mat när de kom hit efter att ha korsat Atlanten när corona-panedmin precis hade brutit ut. Vi hade även hört talas om dem som ett ställe som många seglare besöker när de är här. De har god mat och trevlig personal och god gin tonic, fråga efter deras egen gin, Peter’s Gin do Mar, den är bl.a kryddad med passionsfrukt, och vi tycker den är supergod.

På Peter Café med besättningarna från Sally, Amaran och Hafsorkestern

Atletico är en grillrestaurang som hade mycket färsk fisk på meny, hit gick vi flera gånger, man kunde sitta ute och det gillar vi, helst under en corona-pandemi.

Vid viken på södra sidan ligger Genuino, en restaurang som drivs av en av de få Portugiser som ensamseglat runt jorden i modern tid. Han hade seglat i en Bavaria och han skulle aldrig rekommendera någon att göra om det. Han hade tydligen haft mycket problem med båten, till och med tappat masten. Det finns dock många Bavaria som långseglar och som det går bra för. Genuino har mycket fisk och skaldjur på menyn och vi gillade maten och personalen här, lite högre pris än på Peters och Atletico.

Vi provade även Canto da Doca, ett ställe där man steker råa fisk- eller köttbitar själv på en het lavasten. Jag (Jonas) tyckte det var mer annorlunda än gott, de andra som var med gillade maten. De är också lite dyrare än Peter’s och Atletico.

PÅ Canto da Doca med besättningen från Amaran

Faial

Mellan båtfix, pirmålning och social samvaro hade vi lite egentid då vi passade på att göra en rundtur på ön under en dag. Hyrbil ordnade vi på Auto Turistica som hade kontor precis ovanför gästhamnen och öppet lördag söndag.

Vulkanen Cabeca Gordo

Första målet blir vulkanen som har skapat hela ön, Caldeira do Cabeca Gordo. Här uppe är vi på ungeför 1000 m höjd och det är betydligt kyligare än nere vid havsnivån. Kratern är enormt stor , nästan 2 km i diameter. Tänk, allt berg som bildar ön har kommit upp ur den här kratern, för bara 700.000 år sen, enormt.

Det finns en 8 km lång vandringsled uppe på kammen hela vägen runt och vi ser några personer ge sig iväg. Vi ser även en stig ner till bottnen av kratern som ligger 400 meter under oss. När man står här uppe så är det svårt att ta in hur stort det är och att kraterväggen är 400 m hög.

Vi stannade för lunch vid Rumar, en restaurang ovanför Praia do Norte. Den var nästan fullsatt men vi nordbor har ju vikingablod i oss och räds inte lite kylig luft. Solen skiner ju, då kan vi sitta ute!

Ponta dos Capelinhos

Efter lunch fortsatte vi till den västliga udden på Faial, Ponta dos Capelinhos. Där var det ett vulkanutbrott under 18 månader i slutet av 50-talet. Utbrottet gjorde ön några kvadratkilometer större och förstörde bl.a en fyr. Nu är området helt täckt med aska och allt är väldigt grått och dammigt.

Varaduoro

På vägen tillbaka till Horta kör vi längs sydkusten och stannar till för en fika i Varadouro nere vid vattnet. Här är kusten väldigt brant på de flesta ställen men just här verkar lavan ha bildat en liten platå där man byggt en hamn och de naturliga bassängerna har man gjort om till badplats.

Byte av plats i hamnen

Efter ungefär en vecka är det flera båtar som ska lämna Horta och fortsätta till Europa eller till andra öar i ögruppen. Så det blir en hel del båtflyttande och till sist hamnade vi som båten närmast in mot kajen med två andra båtar utanpå. Det är ungefär 60 cm skillnad mellan hög och lågvatten, så det krävs långa längsgående förtöjningslinor. Kajen är skyddad med gamla lastbilsdäck och de är inte snälla mot en vit plastbåt, våra egna fendertar blir svarta och sen färgar de av sig på skrovet.

Båtfix

Jag hinner med att laga högtryckspumpen till watermakern, det tar ungefär en dag med all tid att montera bort och sätta tillbaka pumpen. Jag passar även på att bygga om fästet för pumpen så att det tar mindre plats i motorrummet. Det blir även lättare att komma åt utrymmet under pumpen där propelleraxeln går.

Pirmålning

En tradition bland seglare som ska eller har korsat en ocean, är att måla sitt sitt båtnamn på piren i hamnen dit man kommit. När vi lämnade Las Palmas hade vi inte tid, men den här gången kände jag att jag ville lämna ett spår efter oss i Horta. Hela piren är redan full med målningar, de äldsta uppemot 20 år gamla och några syns knappt längre. Vi hittade en plats för vår målning nära där vi låg förtöjda. Jag är rätt nöjd med resultatet. Undrar hur länge den kommer att finnas kvar.

Nästa gång

Vi fortsätter Atlantseglingen med Lagos som destination, en sträcka som tar ungefär en vecka att segla. Väderprognosen lovar nordliga vindar, kanske lite hårda vindar (över 20 knop medelvind med upp till 30 knop i byarna) för att Carina ska må bra.