Från Estepona är det bara några timmars bilväg upp till Ronda i de Andalusiska bergen, en över tusen år gammal stad med anor från romartiden. Vi har också läst om de vackra och ibland ensligt belägna vita byarna i Andalusien, så nu när vi är här passar vi på att göra en tre-dagars road trip upp i bergen ovanför Estepona.

Det finns en hyrbilsfirma precis vid marinan där vi hyr bil. Den kortatste perioden man kan hyra är tre dagar och vi tror det räcker för det vi vill se. Först och främst vill vi besöka den historiska staden Ronda med anor sen romartiden då Julius Ceasar gav stadsrättigheter till staden. Vi vill även besöka någa av Andalusiens vita bergsbyar, men vi har inte läst på om vilka byar som är mer turistiga än andra, så vi vljer att besöka de byar som ligger på den rutt vi väljer. Första natten ska vi bo på hotel i Ronda, den andra natten vill vi övernatta i en av de vita byarna. Det är svårt att hitta boende dag 2, men till sista hittar vi något som kallas ”lantligt hotel” i bergsbyn Cortez de la Frontera, besöket där kommer att bli en oförglömlig upplevelse.

Först kör vi till Puerto Banus för att strosa en stund nere vi marinan, vi var här för många år sen och vill se hur det ser ut nu. Det ser ut ungefär som vi minns det och när vi nu är här som långseglare inser vi att det inte finns någon seglar-community alls eftersom det mest är motorbåtar vid bryggorna och de segelbåtar vi ser verkar vara obebodda. Prisnivån i marinan är nog lite för hög för oss vanliga långseglare.

Vi fortsätter vidare mot Ronda och vi stannar för lunch på en liten restaurang (Venta El Madrono) uppe i bergen vid vägen mot Ronda. När vi kommer lämnar en grupp motorcyklister restaurangen, och restaurangens väggar är fyllda med foton av mannen som står bakom bardisken. På bilderna poserar eller susar han fram på sin motorcykel på krokiga bergsvägar och racebanor. När jag frågar om det verkligen är han, så berättar han att det är han och att han kör racing. Han har brutit nästan varje ben i kroppen, men han tycker fortfarande att det är roligt att köra motorcykel. Nu när jag skriver, kommer jag tyvärr inte ihåg vad han hette.

Det verkar populärt att köra motorcykel på vägen mellan Marbella och Ronda, vi blir omkörda och möter flera grupper, fort kör de också, åtminstone jämfört med oss som tar det lugnt uppför de slingrande bergsvägarna som bjuder på fantastiska vyer.

När vi närmar oss Ronda som ligger 700 m över havet, kommer vi in i de låga molnen och det blir dimmigt och vägen blir våt. Skönt att det är plusgrader så vi slipper halkig väg, det är halt nog nu när den är våt.

När vi kommer till Ronda kör vi först igenom de nyare stadsdelarna innan vi kommer in i centrum där vi ska bo. Den här delen av staden ligger vid en tvärbrant bergskant med en hissnande utsikt över slätten som omger staden nästan 200 m nedanför. När vi har checkat in på hotellet och ska börja vår upptäcktsfärd i Ronda, har molnen som tur är lättat och solen skiner på Ronda.

Det finns ett promenadstråk längs bergskanten, det börjar/slutard vid bron till gamla stadsdelen och fortsätter norrut till 18-talsparken Alameda del Tajo och en liten bit till. Från promenadstråket har man en fantastisk utsikt mot gamla Ronda och över hela dalen väster om staden. En promenad här rekommenderas varmt om du besöker Ronda.

Här ligger också tjurfäktnigsarenan från 1784, den äldsta i Spanien. Staden har en haft flera berömda matadorer, bl. a Pedro Romero, som sägs ha dödat över 5.600 tjurar under sin 28-åriga karriär, det är helt otroligt.

Den äldsta delen av Ronda har slingrande gränder och branta backar. Husen är byggda ända ut på kanten av det branta berget, så utsidan av de husen kan inte vara lätt att måla eller reparera. Det finns tre broar över ravinen, ju äldre ju lägre är de. Ravinen har bildats vid en jordbävning för 5 miljoner år sen och är unik för Andalusien.

Den lägsta bron (The Roman Bridge) är äldst och från romartiden. Den 120 m höga bron (The New Bridge) leder in till den nya stadsdelen och byggdes under sista halvan av 1700-talet. Det är mäktigt att stå vid brofästet och titta ut över den djupa ravinen med sina tvärbranta väggar. Från den mellersta bron (The Old Bridge) har man en fantastisk vy mot ravinen, så en promenad dit är värd lite trötta ben.

Inne i gamla Ronda finns ett myller av smala och slingrande gränder med branta backar och trappor. Vi såg några restauranger inne i staden, men de flesta var stängda när vi var här. Antagligen en kombination av pandemi och lågsäsong.

I Spanien och Purtugal använder man ofta kakelplattor för att göra fina skyltar för gatunamn, berätta om något eller som utsmyckning.

Efter allt promenderande i Ronda, besöker vi en av restaurangerna på branten vid bron. Härifrån har man en fantastisk utsikt mot ravinen, bron och slätten nedanför.

Naturligtvis var vi ute när det blivit mörkt och jag kunde inte låta bli att fotografera den upplysta bron, magnifikt.

Nästa blog

Vi fortsätter resan genom de Andalusiska bergen mot nästa by där vi ska övernatta, Cortez de la Frontera. Det visar sig vara en väldigt stillsam by, helt tvärtemot Ronda. Men mer om det i nästa berättelse.