Mot Almerimar, del 1

Det har blivit dags att lämna Estepona och fortsätta in i Medelhavet. Nästa hamn vi ska stanna lite längre tid i är Almerimar och den sträckan har vi tänkt dela upp i tre dagsetapper via Fuengirola och Del Este.

Seglar till Fuengirola

Vi lämnar Estepona på förmiddagan den 5 November och får en fin segling upp till Fuengirola dit vi kommer efter 6 timmar till havs. Marinan är bra och det finns en del restauranger i anslutning till marinan som ligger precis vid den stora badstranden vid Fuengirola.

Gatorna i centrum kantas av höga bostadshus/hotell och det ligger en rätt OK livsmedelsaffär några hundra meter från marinan. Staden byggdes ut för turism under 60- och 70-talet och består mest av höga fyrkantiga byggnader utan någon finess. Vissa av gatorna har restauranger, men för övrigt känns det mest som genomfartsgator.

Det finns få öppna restauranger längs stranden så båda dagarna äter vi middag på den som ligger närmast marinan. De hade bl.a grillad fisk som smakade bra. Märkligt nog tog vi inte ett enda kort när vi var här.

Vi stannar bara två nätter i Fuengirola innan vi seglar vidare mot Del Este, bäst att passa på när vinden är bra.

Mot Del Este

Morgonen vi ska segla till Del Este, går vi upp före soluppgången. Vi har en lång etapp framför oss idag, över 40 sjömil och vi vill komma fram medan det fortfarande är ljust.

Det är stiltje eller växlande lätta vindar och för att hinna fram innan det är mörkt behöver vi gå för motor nästan hela vägen. Vi har seglingsbar vind bara några timmar mitt på dagen.

När det blåser så lite att vi seglar saktare än 3-4 knop brukar vi köra motor. När det går så sakta, orkar vinden knappt fylla seglen. När båten gungar i dyningen slår de hårt med höga smällar och segel som slår, sliter på rigg och segel. Dessutom är det enerverande att höra smällarna och i värsta fall kan seglena gå sönder.

Vi måste först lägga till vid incheckningsbryggan där dyningen gör att båten rör sig mycket fram och tillbaka. Man får akta så man inte kommer i kläm i ett rep eller mellan brygga och båt, då kan det gå illa. Det är stora krafter när 20 ton båt flyttas av dyningen på det här sättet.

Allt går bra och till sist ligger vi förtöjda mot bryggan och incheckningen är smidig. Det är samma bolag som äger den här marinan som den i Estepona och de har redan våra uppgifter i datorn.

Vi fick båtplats vid ön som är del av vågbrytaren, det innebär att vi har nästan 1 km till hamnkontoret. Eftersom landströmsuttaget på land bara har 3-fas uttag med 1 fas inkopplad, behöver vi låna en speciell adapter och den finns borta på kontoret, det är bara att komma och låna säger de glatt på VHF när vi frågar. 2 km promenad för undertecknad, det var antagligen välbehövligt efter en hel dag till sjöss.

Eftersom dyningen i hamnen gör att båten rör sig en hel del, behöver vi ligga långt från kajen och det är knappt att landgången räcker iland. Vi får tajma att gå på den när båten är som närmast bryggan.

Det är fint kring marinan och det finns en badstrand några hundra meters promenad från båten. Vi ser några som vågsurfar i dyningen som rullar in på stranden, tyvärr är strandrestaurangen stängd. När vi åkte förbi udden, såg vi flera fina villor, en del var byggda precis på branten mot havet, ser farligt ut.

Hela området kring marinan ligger nedanför ett högt berg och det är längre än promenadavstånd till närmsta samhälle. Det är också så pass brant väg att den lägsta växeln på våra cyklar är för tung, så vi är hänvisade till de två restauranger som är öppna och den lilla lilla mataffären. Tur att vi inte behöver handla så mycket just nu, vi bunkrade lite innan vi lämnade Estepona så vi klarar oss de dagar vi ska stanna här.

Nästa blog

I väntan på bra vind att segla i till Almerimar, gör vi en dagsutflykt till vackra Nerja och besöker världens största droppstensgrotta som ligger strax utanför staden. Vi åker turisttåg och löser ett taxi-mysterium när vi kommer tillbaka från utflykten.

%d bloggare gillar detta: