Utflykt till Granada, del 1

Bergskedjan Sierra Nevada och staden Granada ligger relativt nära Almerimar och vi vill passa på att uppleva båda platserna för naturupplevelsen och känna av historiens vingslag i Granada, en stad med anor sen före romartiden.

Den enda hyrbilsmöjligheten i Almerimar är via marinan. Priset är något högt, men det skulle vara krångligare att hyra en bil uppe i El Ejido och vi ska bara ha bilen 3 dagar. Det verkar vara lite dyrare att hyra bil nu än före pandemin, men priserna kanske ändå skulle ha gått upp av andra orsaker de två år pandemin pågått.

Vi har några olika rutter att välja på där både Sierra Nevada och Granada ingår. Den ena är rakt norrut från Almerimar över Sierra Nevada via Guadix till Granada, den andra är att köra på småvägar längs sydsidan av Sierra Nevada via Pampaneira.

Vi väljer den Pampaneira, eftersom vi är osäkra på hur bra vägen till Guadix är med tanke på att den går över ett pass på över 2.000 meters höjd. Innan Pampaneira tar vi dessutom en omväg över Trevelez, uppe på 1.600 meters höjd. Här finns många fantastiska utsikter över bergsdalarna och luften är klar så man ser minst 5 mil. Jag blir alltid lika imponerad av bergsvyer, hade jag inte älskat havet och dess varierande färg och form, hade jag nog bott uppe i ett bergsområde med dess dalar, raviner, stup och bergstoppar.

Trevelez visar sig ha många fina hotell och även nu vintertid är det en del besökare här. Det verkar finnas en hel del vandringsleder som utgår härifrån, så det kanske är ett vandrarmecka här i Sierra Nevada.

Nästan varje by vi kör igenom har en firma som tillverkar lufttorkad skinka (Serrano eller Jamon Iberico). Vi ser dock inte en enda grisfarm, kanske är det så att det är den torra och fina bergsluften som gör att skinkan torkas här, grisarna växer upp på andra platser.

Pampaneira

När vi kommer till Pampaneira är det dags för lunch och vi har sån tur att det är en liten paradisby med några öppna restauranger och försäljning av torkad skinka och trasmattor i granna färger. På byns torg ligger några restauranger och vi väljer den som har lediga uteplatser i solen.

Pampaneira är en en väldigt pittoresk by med smala slingrande gränder och några mynnar mot dalen bakom byn med fina utsikter över bergen.

Granada

Efter Pampaneira slingrar sig vägen sakta neråt mot slättlandet där Granada ligger drygt 2 mil bort, nedanför de högsta topparna av Sierra Nevada.

Vi kommer dit strax innan klocka fyra på eftermiddagen och har fått en detaljerad vägbeskrivning av hotellet som ligger i den gamla stadsdelen. Det är många enkelriktade gator, vissa gatar får bara bilar med tillstånd köra, och Anacapri (hotellet vi ska bo på) har hjälpt oss att få ett sånt tillstånd.

Vi har lagt in rutten i Google Maps och allt fungerar bra till näst sista svängen in på en gata nära hotellet. Tvärs över gatan står ett två meter högt staket med någon spansk text som vi inte förstår. Vi förstår att här går det inte att köra och tvingas fortsätta rakt fram och hänga med i den täta trafiken. Under tiden försöker Google Maps hitta nya vägar till hotellet men går bet eftersom alla vägar nära hotellet inte tillåter biltrafik. Dessutom fungerar GPSn dåligt på smala gator med höga hus på sidorna så vi försöker hitta en väg på det gamla sättet, lokalsinne och karta. Till sist kommer vi in på gatan där hotellet ligger, men när vi har ett kvarter kvar står det en kraftig trafikspärr mitt i gatan och vi tvingas köra fel. Strax därefter stannar en kille på en vespa vid bilen och tecknar att vi ska veva ner rutan.

Ska vi bli rånade eller vad är det som händer?

Nej, han vill visa oss vägen. Han frågar var vi ska?

Följ efter mig säger han (på engelska) och så drar han iväg på vespan och vi efter. Genom gågator, mot enkelriktat och in på så smala gator att vi knappt kan ta kurvorna utan att skrapa i hörnen på husen. Efter 10 minuter med hjärtat i halsgropen är vi framme vid hotellet. Vi förstår att han vill ha betalt, frågan är hur mycket? Jag börjar med att erbjuda 5 euro, han tecknar att han vill ha 10. Så tio euro blir det, vi är glada för att vara här, dock nästan 30 minuter sena vilket både portiern och parkeringsvakten påpekar. Bilen måste nämligen köras bort från hotellet och parkeras på annan plats. Tur att vi valde den tjänsten när vi bokade hotellet.

Det är ett litet hotell och vi har fått rum högst upp. Det har ett stort fint badrum och vi har till och med en stor altan, säkert skönt på sommaren, nu är den lite kall, den är riktad mot norr.

Ikväll ska vi mest känna på stämningen i stan. Först letar vi upp ett postkontor så vi kan skicka hem ett brev med spårning. Tack vare Google Translate lyckas vi köpa rätt sorts brevporto, vi får åtminstone ett spårningsnummer.

Vi vandrar runt i centrum på de gator som har julbelysning, vi tror att det bara är de större shoppinggatorna som har det. Så har det varit i andra Spanska städer vi besökt nu innan jul och det verkar vara så här också. De har många fint belysta fontäner och vi lyckas ta någorlunda bra kort på dem med våra mobiler, fast det är mörkt.

Vi hittade även en intressant automat, den var inte fylld med godis och sånt, utan helt andra nödvändigheter. Tejp, duschslang, gasolslang, glödlampor m.m.

Det finns många fina byggnader i Granada och precis om i Portugal använder man kakel som väggbeklädnad utvändigt.

Vi vandrar nog runt ett par timmar innan vi är tillbaka i området nära hotellet, där väljer vi att äta på Bodega Castañeda. Det var bara ”konstiga” saker på menyn (eller spännande om man tänker positivt) och Carina som inte äter kött (utom i nödfall) drog en riktig nitlott med den här rätten att ”dela på”. Jag är lite gladare även om jag fick mitt lystmäte på kött för flera dagar framåt.

Spansk mat

Vi har äntligen knäckt den Spanska matkoden och det är nästan alltid bara plockmat vad man än beställer. Hur mycket det är på tallriken avgörs om det är en tapas, en förrätt, en plato, en tabla. Sen finns det soppa, sallad, kött, fisk och efterrätt. En förrätt och en tapas är minsta mängden även om olika restauranger har olika stora tapas. På en del ställen blir jag mätt på två tapas, på andra krävs det fyra. Plato eller tabla är lite mer mat, ofta flera olika sorter och tilltagen för att man ska dela den. Soppa, sallad, kött, fisk och efterrätt räcker som huvudrätt till en person. Ibland måste man dessutom beställa sallad, ris eller potatis till, annars får man en grillad fisk, inget mer. De här kan naturligt vis dela på de också, det är nästan så att man delar alltid all mat man beställer in.

Efter middagen går vi till en cocktailbar vi såg förut (Silk Road), vi är enda gästerna när vi kommer dit och det är tur det, för det är en liten lokal. Vi beställer var sin drink och hinner lagom göra slut på den när gäster kommer. Drinkarna var goda, men miljön tråkig, vi fick stirra rakt in i en slät vägg.

Nu är klockan sent för oss långseglare och vi har ett ansträngande program imorgon med rundvandring i Albacain och sen en 3 timmars guidad tur i Alhambra, mer om det i nästa blog.

God natt!

%d bloggare gillar detta: