Inblåsta i Alemerimar

Inblåsta i Alemerimar

När vi kommer tillbaka från utflykten till Granada har det börjat blåsa styv kuling från sydväst och vågorna vräker in mot stranden och stänker över piren som skyddar hamnen i Almerimar. I inloppet till hamnen bryter vågorna i flera meter höga kaskader av vitt skum. De enda som verkar trivas nu är kite-surfarna som forsar fram över vågorna.

Sally ligger kvar och fendrarna mellan båtarna är maximalt ihoppressade. Det är nackdelen med att ligga med mooring-lina. Det är trångt mellan båtarna och det behövs många fendrar som tar upp trycket. Vi och många andra båtar har satt på stickade ”strumpor” utanpå fendrarna för att de ska gnissla och skava mindre. Har man inte det, gör de fula märken på skrovet.

Vinden tjuter i segelbåtsriggarna med lösa fall som hamrar mot masterna och skapar en ljudmatta i hela hamnen. Segelbåtarna ligger med mer eller mindre konstant lutning från vindens tryck mot masterna.

Nu finns ingen möjlighet att fortsätta österut och vi har börjat tänka tanken att vi kanske inte hinner segla ända till Balearerna nu, vi ska ju vara tillbaka i Lagos om en knapp månad. Om vinden blir OK för segling till Cartagena inom en vecka, vill vi segla dit.

Medan vi väntar på att vinden ska minska, gör vi en utflykt upp upp til El Ejido, den största staden i närheten. Det går buss vid Mercadona och det tar ungefär 15 min att åka dit. Det är en ung stad med spanska mått, bara 60 år gammal. Den etablerades i samband med att man började odla i växthus i området.

Landgångsfästet Gangway bracket

Jag passar också på att byta fästet för landgången. På båten sitter ett beslag med ett hål där landgångens fäste stoppas ner, men hålet är för stort och landgången vickar från sida till sida när man går på den. På båttillbehörsaffären i Estepona hittade jag ett fäste som passade vår landgång och nu har jag tid att byta.

Jag trodde det skulle bli lätt, men förutom de 3 skruvarna satt hela fästet fast med tätningsmassa ner i hålet. Det krävdes mycket kraft att bryta loss fästet och det blev fula märken i relingslisten av teak. Inte mycket att göra och tidens tand kommer nog att få dem att försvinna om ett tag.

Problem med bogpropellern

Det är ju problem med bogpropellern sen Estepona och nu har jag mätt strömuttag och spänning när den kör. Det verkar som om bogpropellerns batterier tappar kapacitet efter bara några sekunder, spänningen sjunker från över 13 V till 8 V och strömuttaget sjunker från över 350 A i början ner till 250 A och ännu mindre. Man hör också hur bogpropellern saktar ner. Så det lutar åt att batterierna har blivit dåliga, jag vet inte varför, laddaren är alltid inkopplad. Vi får klara oss utan den tills vi är tillbaka i Lagos och har mer tid att lösa problemet.

En vecka senare, stormvindar

Det fortsätter blåsa hårt i över en vecka och prognosen visar inte på fördelaktiga vindar för segling till Cartagena de närmaste två veckorna. Sakta börjar vi fundera på att segla tillbaka till Lagos i god tid och istället besöka Gibraltar och Cadiz som vi inte varit i än.

Som mest blåste det närmare 40 knop, dvs nästan storm och då viner det i masterna här i Almerimar och segelbåtarna kränger i vindbyarna och drar hårt i mooring-linorna i fören. Det ligger några stora segelbåtar på piren där hamnkontoret ligger. Deras riggar sjunger med en lägre frekvens och hörs över hela hamnen.

I samband med de hårda vindarna börjar det snöa uppe i Sierra Nevada, på morgonen är topparna alldeles vita. Första veckan det är så här, smälter alltid snön undan under dagen och när solen går ner är det bara lite snö kvar på de högsta topparn. Men för varje dag som går, ju mer snö ligger kvar hela dagen, så vintern är väl på väg även här i södra Spanien.

De här dagarna verkar kite-surfarna stortrivas, de har en kontainer vid stranden väster om inloppet där de har sin utrustning. Det finns några vindsurfare också och de försvinner bakom de brytande vågorna i inloppet.

Vattnet färgas brunt av sand som dras upp från bottnen när de stora vågorna bryter i flera meter höga brott. Här skulle jag inte vilja passera med Sally, tror det finns stor risk att haverera och riskera att driva på klipporna i inloppets västra del.

Fönsterbyte

Det stora fönstret i akterruffen har börjat läcka lite i ena hörnet och som tur är har vi nya fönster i båten. Inför Atlantöverfarten 2019 upptäckte vi att fönsterramarna började korrodera under den vita färgen och det uppstod blåsor i färgen. Vi berättade det för Hallberg-Rassy som ordnade så att Lewmar skickade nya fönster till oss när vi var i Karibien.

Det är många skruvar som håller ihop fönsterramen och det är en skruv som är för lång och sannolikt orsakade läckan. Eftersom vi ska återanvända skruvarna, sågar jag av den som är för lång.

Om du ska såga av en skruv, sätt förts på några muttrar innanför stället du ska såga på. Då är det lättare att få ett rakt snitt och när muttern skruvas av efter att du filat till snittytan, så är det lättare att få bort de s.k ”grader” som bildas vid sågning och filning.

För en gång skull var det ett reltivt enkelt jobb. Efter att fönstren monterats bort, tog vi bort gammal tätningsmassa.

Dags att montera dit de nya fönstren. De passade perfekt. Det var enkelt att täta och montera dem. För en gångs skulle ett båtjobb som går som planerat.

Annars består dagarna av promenader längs stränderna, handla och laga mat, städa båten, fylla vattentanken då och då, tvätta kläder, träffa båtgrannar, titta på väderprognosen, och läsa. Så vi gör nästan samma saker som hemma.

Nästa blog

Efter över en veckas hård vind från sydväst till väst, vrider vinden och minskar i styrka och det blir möjligt för oss att segla västerut, mot Gibraltar. Nu har vi definitivt gett upp planerna att ta oss längre österut, vi ska vara tillbaka i Lagos i mitten av December, och nu är vi i slutet av November. Mer om det i nästa blog.

%d bloggare gillar detta: