När vi kommer tillbaka till Lagos efter en skön sommar hemma i Sverige väntar en rätt intensiv månad innan vi ska lämna Lagos för att segla söderut. Vi ska sjösätta och göra en hel del jobb på Sally innan hon är redo att möta Atlanten igen.

Vi reste tillbaka till Lagos i början av September och landar i ett soligt och varmt väder på Faro flygplats. Den beställda taxin dök inte upp och det visade sig att han glömt bort oss. Som tur var fanns det en annan taxi vi kunde åka med och vi kom fram bara en halvtimme försenade. Hädanefter kommer vi att nyttja officiella taxis, de kostar ungefär lika mycket som de privata åkarna.

Booking.com’s sämsta uthyrare?

Första dagarna i Lagos har vi hyrt ett litet rum av New Village Guest House. När vi kommer dit så visar sig rummet inte motsvarar beskrivningen på Booking.com som förmedlade rummet. Vi kontaktar uthyraren och begär ett rum som motsvarar det vi hyrt, d.v.s med balkong, fönster och dubbelsäng. Han säger att det rummet är uthyrt till någon annan. Rummet vi fått istället har inga fönster eller balkong, istället för dubbelsäng finns en våningssäng eftersom rummet är så smalt. Dörren in till rummet är av glas och vetter ut mot ett trapphus där det står 3 AC-aggregat och brummar under trappan. Det är fuktigt och luktar mögel i rummet, usch, här vill vi inte sova!

Eftersom rummet inte motsvarar beskrivningen begär vi pengarna tillbaka vilket uthyraren inte går med på. Vi kontaktar Booking.com som i slutänden inte gör något eftersom uthyraren har för högt medelbetyg från kunderna. När vi tittar på omdömen om uthyraren visar det sig att det finns flera som råkat ut för samma sak som oss. Det var till och med en som skrev att han blivit dödshotad av uthyraren!

Faktiska omständigheter räcker tydligen inte för att Booking ska vidta åtgärder mot oseriösa uthyrare. Uthyraren betalade inte tillbaka ett öre trots att vi inte bodde i rummet en enda timme och hade en lång konversation med Booking.com.

Som tur är kunde vi bo på båten istället.

Båtjobb innan sjösättning

Innan vi ska sjösätta båten finns det några saker som ska göras.

Först och främst sätter vi tillbaka bottenpluggen. När vi lämnar båten på land skruvar vi ur bottenpluggen så att båten inte av misstag kan vattenfyllas.

Sen behöver vi måla ny bottenfärg och beväxningsskydd på bogpropeller, samt polera och vaxa skrovsidor. Sen ska sjövattensystemet i motor och elverk tömmas på glykol. Det här är jobb som vi låter varvet göra. De har bra utrustning att ta hand om glykol och förse motor med kylvatten när den körs på land. Det blir väl lite dyrare än att göra det själv, men vi sparar en hel del tid genom att inte göra de här momenten själv.

Vantskruvarna har börjat korrodera så att förkromningen släppt på sina ställen och Seldén som levererat riggen ersätter dem kostnadsfritt mot en ny modell av rostfria vantskruvar som inte behöver skydd. De nya vantskruvarna låses med låsmuttrar istället för saxsprintar och det gör att vi inte behöver använda de stora vantskruvsskydden av aluminium. Det är både för och nackdelar med skydd över vantskruvarna. Å ena sidan slits nog segel och skot mindre när skydden är på, å anda sidan är det inte lika enkelt att kontrollera vantskruvar och vajerterminalerna under skydden som var tröga att lyfta upp. De brukade fastna på stagets däcksfäste.

De nya vantskruvarna ser verkligen gedigna ut, tyvärr är en stoppmutter felgängad och Seldén skickar en ny med rätt gänga som vi får montera dit efter sjösättningen.

Det märks att miljön söderut med högre luftfuktighet och salt luft, gör att många saker korroderar mycket mer än hemma i Sverige. Nu passar vi på att snygga till oxiderade genomföringar och kolla att silarn i vattenintagen är OK. Det visar sig att silen för vattenintaget till watermakern har börjat rosta. Det håller nog ett tag till, men det är dags att köpa ett nytt (om det går).

Vi har köpt en ny sprayhood (kapellet över ingången), den gamla är väldigt sliten och läcker vatten och Hallberg-Rassy har levererat en ny till oss. Den passar perfekt. Högtalarna i sittbrunnen har gått sönder medan vi varit borta från båten och varvet tar på sig att ersätta dem med nya, vilket uppskattas av oss 🙂

Sally har en s.k. isolationstransformator inbyggd i landströmsanslutningen och den sitter där för att förhindra något som kallas för galvanisk korrossion.

Det här gör att man måste koppla om båtens jordanslutning så att den ansluter till landströmmens jordkabel när båten står på land. När båten sjösätts, måste båtens jordanslutning kopplas tillbaka till båtens egen elektriska jordning.

Sjösättning

Efter en intensiv vecka, är det dags för sjösättning och på utsatt tid kommer lyftkranen körande. Det är facinerande att se hur precist de kan manövrera den stora kranen mellan båtarna, det är tajta kurvor på sina ställen. Men allt går galant och efter en knapp timme ligger Sally i sjön och jag kontrollerar att det inte läcker in vatten någonstans. Allt är OK och vi kan starta motorn för att köra in till bryggplatsen, men först tar vi en liten provtur ut i havet för att känna på vind och vågor igen, härligt!

Jobb efter sjösättning

Det finns fortfarande mycket jobb kvar och vi har plats i marinan tre veckor till innan avsegling. Båten har blivit rätt smutsig av all sand som sägs blåsa hit från Afrika. Med tanke på hur tort det är i Algarve, kan jag tänka mig att en del av sanden också följer med de nordliga vindarna över Portugal.

Allt som varit oskyddat är täckt av en tunn hinna av fin sand. Det räcker inte att spola med vatten för att sanden ska försvinna. Man måste använda ett rengöringsmedel och tvätta med trasa eller borste också.

När vi tvättar överbyggnaden, upptäcker vi att läckan vid navigationsplatsen vaknar till liv igen och ett stort detektivarbete att hitta var det läcker in startar. Vi misstänker att det läcker in vatten via någon skruv som fäster ventilen eller något beslag i taket ovanför navigationsplatsen och sen vidare innanför undertaket ut vid fönstret. Tätar om ventil och beslag och till sist kommer det inte mer vatten, skönt.

Tyvärr hittar vi även två andra läckor. Det visade sig vara skruvhålen från de gamla biminifästena som vi skruvade bort när vi gjorde om biminin inför avfärden med ARC 2019 och bara tätade med silvertejp 🙂 Nu hade tejpen torkat och ramlat av.

Block och skotvagnar har öppna kullager som också behöver göras rena för att lagren inte ska slitas i onödan av sanden. Rengöringsmedel, borste, vatten och lite tålamod är det som behövs.

När vi lämnade båten på varvet före sommaren, drog vi in alla fall (rep som man hissar upp segel med kallas för fall) innuti masten och den del som var oskyddad placerade vi i en låda under jollen som förvaras uppochner på fördäck. Vi hade även monterat bort alla andra rep och lösa riggdetaljer för att skydda dem från sand. De enda rep vi behövd tvätta var de tunna rep vi fäst i fallen för att kunna dra upp dem ur masten igen utan att behöva klättra upp i masttoppen.

Skåpluckorna i båten har moderna fjädrande gångjärn, sådana som brukar sitta på köksluckor. Tyvärr funkar de inte så bra om luckan är liten. Dels blir luckan väldigt tung att öppna, dels sticker gångjärnen ut i lucköppningen och det är lätt att riva sig på dem. Det gör även att de är ivägen för lite större föremål som man vill förvara i skåpet.

Nu har vi bestämt att byta ut gångjärnen på alla mindre luckor och ersätta dem med pianogångjärn. Man köper pianogängjärn per meter och Carina kapar till rätt längder medan jag skruvar dit de nya. Nu får vi nytta av det lilla skruvstädet vi har med oss bland verktygen. Det gör det mycket lättare att hålla fast gångjärnet när det ska sågas av.

Sen de förra bogbatterierna dog har jag planerat att ersätta de två DC/DC konverters som skötte laddningen med en bättre laddare. De två DC/DC konverters som installerats som laddare av Hallberg-Rassy hade två problem. Dels var de inte byggda för att köras parallellt, dels saknade de kontakt med den shunt som mätte ström och spänning över de två seriekopplade batterierna. Det hr gjorde att de hade olika uppfattning om vilken spänning som batterierna hade och jag misstänker att ena laddaren då laddade med för hög spänning och förstörde batterierna i förtid. Nu ska jag montera en kraftigare DC/DC laddare som även har anslutning till shunten som mäter spänning och batteritemperatur.

Nästan alla linledarna till preventern som sitter på mantågstöttorna går sönder och jag har hittat en annan modell helt i metall som verkar mycket robustare. Innan vi ska ut på långsegling igen, passar jag på att byta ut de som håller på att gå sönder. Skulle de gå sönder under segling kan det bli stökigt att laga. Saker brukar ju gå sönder när vädret är hårt, det är mörkt och jag har frivakt och förmodligen sover.

Riggtvätt med olycka

Innan vi sätter upp seglen, ska vi tvätta av hela riggen för att få bort sand som fastnat där. Jag ska även passa på att inspektera alla beslag, vajerterminaler och elkablar.

För att kunna skölja ordentligt, tar jag med vattenslangen upp. Det jag inte tänkte på är att den blir rätt tung och det skapar stor påfrestning på slangkopplingarna. Slangen håller ihop ett tag, men till sist ger den upp och bestämmer sig för att släppa taget om spolmunstycket. Det är en sån där flexibel slang som drar ihop sig när trycket försvinner och änden flaxar vilt och vattnet sprutar okontrollerbart åt alla håll på vägen ner. Nere på däck lägger den sig till rätta och riktar in sig på båtgrannens takfönster som är lite öppet.

Carina som håller ordning på repet som jag hänger i, ser inte att slangen gått av och det först när jag ropar till henne som hon förstår att något hänt. Båtgrannarna har nämligen också börjat föra liv nere i sin båt. De satt tydligen med sin nyinköpta iPad och installerade ett navigationsprogram när det började spruta in vatten genom takluckan. Till sist lyckas Carina rikta undan slangen och stänga av vattnet på bryggan, utan att förlora kontrollen över repet jag hänger i.

Ipaden gick att rädda och grannsämjan blev bra igen efter samtal och en flaska vin.

Klart för avfärd

När vi känner att vi kommer att hinna bli klara i tid, passar vi på att njuta av en del av det som Lagos har att erbjuda. Vandringar i de fina omgivningarna, lata dagar på Meia Praia, solnedgång från takbaren i centrum, umgänge med andra seglare i marinan och äter god mat på restaurangerna i stan. Vi kommer att sakna Lagos, men så är det alltid med underbara platser man besöker och en del av livet som långseglare.

Nästa blog

Innan vi lämnar Lagos för att segla till Kanarieöarna, ska vi prova att allt fungerar och gör en kortare segeltur och övernattar för ankar utanför Meia Praia några dagar.