Första veckorna av vår vistelse på Lanzarote, bekantar vi oss med omgivningarna kring Rubicon Marina ända bort till Faro Punta Pechiguera i väster. Vi gör också flera korta seglutflykter till stränderna öster om Rubicon.

Playa Blanca

För charterturister är nog Play Blanca mer känt än Rubicon. Playa Blanca ligger en dryg kilometer väster om marinan vi har båten i och det finns en fin promenadväg längs vattnet dit. Där finns några välordnade sandstränder med fin vit sand. Det är mycket folk och då finns det även mycket restauranger och barer i omgivningarna. Så hit brukar vi gå när vi vill ha lite omväxling från miljön i Rubicon.

Faro Punta Pechiguera

Ännu längre västerut ligger Faro Punta Pechiguera med den stora fyren vi seglade förbi på vägen till Rubicon. Det går en promenadväg nästan hela vägen ut till fyren. Eftersom vi cyklade dit, fick vi leta oss fram längs vanliga vägarna efter Playa de Moñtana Roja, förbi ett nästan helt övergivet bostadsområde ute vid fyren. Det fanns några nästan färdiga hus som såg bebodda ut, men resten var bara stommar till tänkta bostäder i solen. Det är en rätt vanlig syn med ofärdiga bostäder på de här breddgraderna, så det finns nog en och annan person som förlorat sin insats i sitt livs dröm.

Stränderna öster om Rubicon

Öster om Rubicon ligger flera fina sandstränder, Playa Mujeres, Playa del Pozo, Playa de La Cera och Playa de Papagayo. Man når dem antingen med några kilometers vandring över lite kuperad och stenig terräng, med bil på enormt gropig väg, eller med båt.

Vi seglade ( hmm…eller vad det motorgång 😉) från marinan ut till stränderna flera gånger under vår tid där, tog bara 20-30 minuter. Det var lätt att se ända till stränderna från marinan, och de dagar det var lite båtar ankrade där och fint väder, åkte vi ut för att ligga på svaj några dagar. Det var omkring 24 grader i vattnet och soligt med 25 grader i luften på dagarna. Jättehärligt avbrott från livet i marinan.
Vi tyckte att Playa del Pozo var finast att ligga för ankar vid. Det var lite bättre plats att ankra och det gick lättare att hitta sand att sätta ankaret i. Annars är nog Playa de Papagayo, längst ut på udden, mest känd och betraktas som den finaste. Den ligger i en lite djupare vik och är mer skyddad från dyning med sina stora klippor på båda sidor av stranden.

Mellan La Cera och Papagayo ligger en liten restaurang, Casa el Barba Papagayo, som är öppen dagtid. De hade supergod Mojito som vi svalkade gommen med, medan vi njöt av utsikten och såg solen försvinna under horisonten. Ett minne för livet.

Bottnen utanför stränderna består av sand med uppstickande klippor där ankarkedjan lätt fastnar när båten svänger runt med vinden. Så länge man ankrar på max 10-12 m djup kan man se ankarkedjan på bottnen och manövrera båten och trassla ut kedjan från klipporna den fastnat under.

När vi ankrade utanför stränderna hade vi härliga kvällar med en sol som går ner i havet och någon kväll visade sig den gröna ljusglimten precis när sista delen av solen gått ned bakom horisonten. Jag tror att solljuset som färdas genom vattnet i horisonten får en grönskimrande färg. För att det ska kunna hända får det inte finnas några moln eller land som blockerar solljuset bakom horisonten. Vi har aldrig lyckats fånga ljusglimten på film, trots att vi filmat solnedgången flera gånger.

Nästa kväll är det dags igen, blir det någon grön ljusglimt ikväll tro?

Nästa berättelse

Det finns mer att uppleva på Lanzarote och i nästa berättelse utforskar vi resten av Lanzarote med hjälp av bilen vi hyrt. Vi besöker bl.a nationalparken Timanfaya, ett område som utgörs av ett enda stort lavafält från ett utbrott i början av 1700-talet.