För att hinna med några stopp längs vägen, lämnar vi Rubicon ungefär 1 vecka innan vi tänkte vara framme i Las Palmas. Vi tar vägen öster om Fuerteventura och första hamnen är Gran Tarajal, knappt 50 sjömil från Rubicon.

Vi får en skön segling i 10-20 knops vind från norr och kommer fram efter 8 timmars segling och lite motorgång. Fuerteventuras östra kust är låglänt i norr med en hel del sandstränder. Närmare Gran Tarajal blir kusten brant med höga klippor som stupar ned i havet med insprängda små sandstränder, lite som på Algarve-kusten i Portugal. Under dagen passerar vi öns huvudort, Puerto Rossario och flygplatsen strax söder om staden. Vi ser även några grönskande hotellkomplex mitt ute i ökenlandskapet.

Vi blir anvisade plats på insidan av piren som verkar skyddad från dyningen utanför. Men tyvärr, båten drar rätt hårt i förtöjningarna ändå. Turligt nog har vi gott om plats på sidorna och kan lägga ut ett spring som håller båten från y-bommen på ena sidan.

Vi angör mitt i en musikfestival

Efter att loggboken är uppdaterad och ankarsnapsen avnjuten, går vi in till stan för att äta lite. Det är ungefär 1 km att gå, men tyvärr är alla restauranger längs strandpromenaden stängda och de håller på att bygga tillfälliga barer istället. Vi får leta restaurang någon annan stans i stan.

På stranden bygger de upp en gigantisk scen omgärdad av stora högtalare. Undrar vad som ska hända här?

Av de affisher vi ser på stan, sluter vi oss till att årets största musikfestival ska hållas här i helgen.

Några kvarter från stranden hittar vi en liten bar som är öppen och som serverar mat en sen eftermiddag. Annars är det vanligt att restaurangköken stänger på eftermiddagen och öppnar framåt åtta- nio på kvällen.

Det fanns inte så många rätter att välja. De hade skaldjurspaella som vi beställer och den smakade bra trots plasttallrikarna den serverades på.

Väggmålningar

På flera av husen i staden finns stora väggmålningar som vetter mot stora öppna ytor. Vi tycker målningarna är fina och ger liv till annars kala väggar utan fönster. Jag tror att väggmålningarna är ett signum för Gran Tarajal.

Fiestan börjar

När solen gått ner och mörkret börjar falla, är alla barer redo och man gör de sista soundcheckarna på ljudanläggningen. De hörs att de kan spela högt om de vill, vi får se hur ljudnivån blir i kväll. Det är bara en kilometer fågelvägen till vår båt i gästhamnen.

Inte förrän klockan är över åtta på kvällen har det börjat komma mycket folk. Det är nog flera tusen människor på stranden och ett myller av människor på strandpromenaden med långa köer för att köpa snabbmat, öl, vin och drinkar.

Under kvällen har två eller tre olika band avlöst varandra och de har inte spelat en enda låt som vi känt igen, konstigt!

Vi var uppe extra tidigt idag för att hinna segla hit, och vi blir jättetrötta redan vid tio på kvällen. När vi går tillbaka till Sally ser vi hur det fortsätter att komma mer människor till festivalen. Vi sitter en stund i sittbrunnen och lyssnar på musiken, men till sist är vi så trötta att vi lägger oss för att försöka sova.

Det är inte lätt att somna! Framåt ett på natten intar nämligen en diskjockey scenen och vi får ligga och lyssna till spansk party-musik som strömmar ut ur högtalarna långt där borta ända till fyra fem på morgonen. Den höga volymen gör att hela båten vibrerar till bastonerna och trummhinnorna protesterar när diskanten blir för stark.

Vardag igen

Lördag får vi sovmorgon, men inte hur länge som helst eftersom jag ska till hamnkontoret och checka in. Vi har redan sett det mesta av staden och efter incheckning gör jag en liten vandring upp på berget söder om hamnen.

Jag kunde konstatera att förutom fin utsikt över Gran Tarajal och lite kubistisk arkitektur så såg landskapet verkligen bränt ut av solen med sparsam växtlighet.

Båtflyktingar

Fuerte Ventura ligger nära Afrika och här i Gran Tarajal blir vi påminda om detta. På piren där vi är förtöjda, finns en av Röda Korsets kontainrar och vi antar att den används när de behöver ta hand om båtflyktingar. Vid bryggan ligger en stor gummiflotte som förmodligen haft flyktingar med sig ombord och som tagits om hand här en dryg vecka innan vi kom hit (jag antar att datumet i jollen anger när den kom hit).

När man seglar i de här farvattnen, hör vi ibland att kustbevakningen meddelar att någon siktat båtflyktingar och de uppmanar alla att hålla extra utkik och rapportera om man ser dem. Vi har ännu inte siktat några båtflyktingar under våra seglingar längs Afrikas kust.

Nästa blog

Vi fortsätter ner till Morro Jable på södra Fuerteventura där vi ska tillbringa några dagar och bli lite nostalgiska, vi var där på en charterresa 1991, i början av utbyggnaden av hotell på stranden.

Vi får se om vi känner igen oss!