Repatriation from Sint-Maarten

After many ups and downs with airlines, authorities and suppliers, it is finally clear that we can sail to Sint-Maarten. From time to time we have planned that Sofia and her family need to stay on the boat until we get out of the hurricane area, even consider to cross the Atlantic back to Europe. It is a real relief that we finally manage to arrange the mast repair and flight to Europe from the same island at about the same time. We get a lovely sailing to Sint-Maarten, almost straight into the sunset and then straight into a moonrise. The only unusual thing that happened on this sailing was that soon after we left Antigua we got a really big fish on the hook.

Efter många turer med flygbolag, myndigheter och leverantörer är det äntligen klart att vi kan segla till Sint-Maarten. Tidvis har vi planerat att Sofia och hennes familj behöver vara kvar på båten ända tills vi har tagit oss ut ur orkanområdet, till och med funderat på att segla tillbaka till Europa. Det är en verklig lättnad att vi till sist lyckas arrangera mastreparationen och flygresan till Europa från samma ö ungefär vid samma tidpunkt. Vi får en härlig segling till Sint-Maarten, nästan rakt in i solnedgången och sen rakt in i en månuppgång. Det enda ovanliga som hände på den här seglingen, var att vi strax efter att vi lämnat Antigua får en riktigt stor fisk på kroken.

The fishing story

Så fort vi kommit ut på djupt vatten, över 100 m djupt, är det dags att börja fiska. Idag seglar vi längs med stråken av sargasso-tång som bildas kring alla öar. Tången kommer från Atlanten och driver med vind och ström mot Windward Islands som den här delen av Karabien kallas. Den tång som inte fastnar på en ö, driver längs med öns framsida mot sunden mellan öarna. Där bildar den långa stråk som driver in mellan öarna och i dessa stråk av tång gillar Mahi-Mahi att jaga ute på djupt vatten. Så om det finns sargasso och flygfisk, då finns det förmodligen även Mahi-Mahi. Idag var det mycket sargasso och mycket flygfisk. Johan har även fixat nya fiskedrag, så nu borde det bli napp!

As soon as we reach deep water, over 100 m deep, it’s time to start fishing. Today we sail along the strip of sargasso seaweed that forms around all islands. The seaweed comes from the Atlantic Ocean and drifts with wind and current towards the Windward Islands here in the Caribbean. The seaweed that does not get stuck on an island drifts along the island’s front towards the strait between the islands. There it forms long stretches and in these stretches of seaweed Mahi-Mahi likes to hunt out in deep water. So if there is sargasso and flying fish, then there is probably also the Mahi-Mahi. Today it was a lot of sargasso and flying fish. Johan has also fixed new fishing lures, so now there should be a catch!

Det fastnar mycket tång på dragen idag, och då knarrar det till i fiske-rullen. Då går vi upp på akterdäck och rensar draget och det var vid ett sånt tillfälle det nappade. Precis när jag börjar veva in linan för att rensa draget, känner jag hur linan spänns och det börjar knarra i fiskerullen igen. Hinner tänka, mer tång! När knarret ökar i frekvens fattar jag att det är en fisk på kroken och börjar spänna åt linbromsen för att inte förlora för mycket lina. Johan hade sett hur en stor fisk hoppade 50-60 m bakom båten och det är ungefär där mitt drag var när det nappade.

There is a lot of seaweed on the bait today, and then it crackles in the fishing reel. Then we go up on the aft deck and clears the bait and it was at a time like that, when the fish took the bait. Just as I start cranking the line to clear the bait from seaweed, I feel how the line is tensioned and it begins to creak in the fishing reel again. I have time to think, more seaweed! As the creak increases in frequency I realize that it is a fish on the hook and begin to tighten the reel brake not to lose too much line. Johan had seen how a large fish jumped 50-60 m behind the boat and that’s about where my bait was.

Fisken fortsätter att dra ut lina i hög takt och jag är tvungen att spänna bromsen ännu mer för att inte bli av med för mycket lina. Nu är bromsen så hårt spänd att det inte går att dra ut lina för hand utan att ha handskar på sig, men fisken orkar, så den måste vara rätt stor.

The fish continue to pull out the line at a high rate and I have to tighten the brake even more so as not to lose too much line. Now the brake is so tight that it is not possible to pull the rope by hand without wearing gloves, but the fish can, so it must be quite large.

Efter 15-20 sekunder rusning lugnar fisken ner sig lite och slutar dra ut mer lina. Men den vilade bara lite och efter ett tag rusar den på nytt och drar ut ännu mer lina. Efter några sådana rusningar, ser jag fisken simma vid ytan på framkanten av en våg, ungefär 100 m bakom båten. Det är en STOR grön-skimmrande fisk, säkert Mahi-Mahi. Den fortsätter dra ut mer och mer lina och dyker nu ner på djupet. Nästa paus kommer efter 15 sekunder eller så. Med paus menar jag att fisken inte drar ut mer lina, den ger dock inte efter alls. I pauserna försöker jag ta igen lite av den lina jag förlorat i rusningen, men får bara något varv med veven i varje pumpning. Så i det här skedet vinner Mahi-Mahin med 10-1 i varje rond (den tar 10 m lina och jag tar igen 1 m).

After 15-20 seconds of rushing, the fish calms down a bit and stops pulling out more line. But it rested just a little and after a while it rushed again and pulled out even more line. After some such rushes, I see the fish swim at the surface of the front of a wave, about 100 m behind the boat. It is a BIG green-shimmering fish, certainly a Mahi-Mahi. It continues to pull out more and more line and now dives into the depth. The next break comes after 15 seconds or so. By pause I mean that the fish does not pull out more line, but it does not yield at all. During the breaks, I try to regain some of the line I lost in the rush, but only get a few turns with the crank in each pumping. So at this stage, the Mahi-Mahi wins by 10-1 in each round (it takes 10 m line and I get 1 m back).

Så här ska det fortsätta länge till, utan att Mahi-Mahin ger efter. Ömsom dyker den, ömsom kommer den upp mot ytan, längre och längre bakom båten. Vid det här laget har spötoppen färgats gul av den flätade dyneema-linan som sitter på rullen. Linan slits mot öglorna på spöet när linan är så här hårt spänd och glider mot öglorna.

This is how it will go on for a long time, without Mahi-Mahi giving in. Sometimes it dives, sometimes it comes up to the surface, further and further behind the boat. By this time, the tip of the fishing rod has been colored yellow by the braided dyneema line that sits on the reel. The rope is worn against the eyes of the fishing rod when the rope is tightend so hard and slides against the line rings on the rod.

Vänster arm som håller spöet krampar och det gör ordentligt ont där spöet trycker i magen. Skulle behöva en sån där hållare man kan stödja spöet mot. Jag är trött och vill få upp fisken snart. Den är vid ytan och det börjar fastna tång på linan framför fisken och det blir ännu tyngre att pumpa in. Tänker att det kanske är dags att prova en annan taktik. Spänner åt bromsen så hårt det går och börjar pumpa hem. Får hem några meter, innan fisken gör ett ryck och lossnar från kroken.

The left arm that holds the rod is cramping and it hurts badly where the fishing rod is pressing in the stomach. Would need one of those holders you can support the rod against. I’m tired and want to get the fish up soon. It is at the surface and it begins to get seaweed on the line in front of the fish and it becomes even heavier to pump in. Think it might be time to try another tactic. I tighten the brake as much as possible and start pumping home. Gets home a few meters, before the fish make a jerk and is released from the hook.

Den är borta! Kanske skulle jag haft mer tålamod och tröttat ut fisken ännu mer innan det var dags för hemtagning. Det var inte det här slutet jag och Johan hade tänkt oss. Det var säkert en stor Mahi-Mahi på 20 kg eller så 😉

It’s gone! Maybe I should have had more patience and tired the fish even more before it was time for wind it in. This was not the end I and Johan had envisioned. It was certainly a big Mahi-Mahi of 20 kg or so 😉

Simpsons Bay

Vi kommer fram till Simpsons Bay tidigt på morgonen och hittar en ankarplats utanför stranden i den södra delen. Därifrån är det nära att ta jollen in till Police dock vid Simpson Bay Bridge. Jag ska träffa vår agent där för att lämna pass och andra handlingar som behövs vid inklareringen på Sint-Maarten.

We arrive at Simpsons Bay early in the morning and find an anchorage off the beach in the south. From there it is close to take the dinghy to the Police dock at Simpson Bay Bridge. I will meet our agent there to provide passports and other documents needed at the Customs clearance at Sint-Maarten.

Sofia och Johan packar sina grejjer och vi hinner med en lunch innan det är dags för dem att åka till flygplasen. Vi känner oss både glada och ledsna på samma gång. Glada för att de äntligen kommer hem och ledsna då vi kommer att sakna dem ombord. Jag tror de känner på samma sätt. Jag behöver göra 2 vändor till Police dock med jollen för att transportera hela familjen med packning dit. Där blir de hämtade av en förbeställd taxi som tar dem till flygplatsen. Det är fler seglare som ska med samma plan, det står 6-7 bilar och väntar på passagerare till evakueringsflyget.

Sofia and Johan pack their stuff and we have a lunch before it’s time for them to go to the airport. We feel both happy and sad at the same time. Glad they are finally coming home and sad as we will miss them aboard. I think they feel the same way. I need to make 2 turns to the Police dock with the dinghy to transport the whole family and packing there. There they are picked up by a pre-booked taxi which takes them to the airport. There are more sailors going with the same plane, there are 6-7 cars waiting for passengers for the evacuation flight.

Första kvällen i Simpsons Bay njuter vi en av många fina solnedgångar här. Den här är speciell, eftersom flygplanet som Sofia, Johan, Sixten och Klara ska åka med, ska starta srax efter att solen gått ner. Vi sitter i sittbrunnen och väntar på att flyget ska starta, vi får vänta till framåt åtta på kvällen innan planet kommer iväg.

The first evening in Simpsons Bay we enjoy one of many fine sunsets here. This is special, because the aircraft that Sofia, Johan, Sixten and Klara are going to fly with will start soon after the sun is down. We sit in the cockpit and wait for the flight to start, we have to wait until eight in the evening before the plane leaves.

What we do during quarantine

Vår vakna tid i karantän på Sint-Maarten tillbringar vi i sittbrunnen eller i vattnet. Vi får lämna båten och ta jollen till Police dock för att slänga skräp. Eftersom dyningen går in i Simpsons Bay och träffar båten från sidan, rullar den väldigt mycket hela tiden, dag som natt. I såna här lägen skulla jag vilja konvertera båten till en katamaran, som inte rullar på det här sättet.

When we are awake, we spend the time in quarantine at Sint-Maarten in the cockpit or in the water. We are allowed to leave the boat and take the dinghy to the Police dock, where we can throw away junk. As the swell goes into Simpsons Bay and hits the boat from the side, it rolls a lot all the time, day and night. In these situations, I would want to convert the boat to a catamaran, which does not roll this way.

Vi läser, lagar äppelpaj, förgyller sundownern med champange, tittar på väderprognoser för att se hur vädret utvecklas på Atlanten om vi skulle tvingas att segla till Europa. Vi håller oss uppdaterade på möjligheterna att lägga upp båten på Grenada om Trinidad inte öppnar sin gräns i tid. Medan vi är här blir det möjligt att bli insläppt på Grenada om man ska förvara sin båt där. Vi bokar en uppläggningsplats på Clarks Court Boatyard and Marina. Skönt, nu vet vi att vi inte behöver segla till Europa. USA är stängt för oss eftersom vi inte har visum dit och det går inte att skaffa nu då de inte ger ut nya sen slutet av April.

We read, cook apple pie, gild the sundowner with champagne, look at weather forecasts to see how the weather develops in the Atlantic if we would be forced to sail to Europe. We stay updated on the possibilities of hauling out the boat on Grenada if Trinidad does not open its border in time. While we are here, it becomes possible to enter Grenada if you are going to store your boat there. We book a space at Clarks Court Boatyard and Marina. Nice, now we know we don’t have to sail to Europe. The US is closed to us since we do not have a visa there and we cannot get one now as the US do not issue new ones since the end of April.

En av våra båtgrannar här på ankringen är den engelska båten Kind of Blue med en ensam enarmad man ombord. Medan vi har varit här, har han förberett sig att segla ensam över Atlanten så fort det blir ett lämpligt väderfönster. Några dagar innan det är dags för oss att lämna, tar han upp sitt ankare och påbörjar sin segling över Atlanten. Vi kan följa honom på färden via den tracker han har ombord. De flesta som seglar idag, har en satellit-tracker som gör att det går att följa dem via internet. Våra vänner Malin och Kaj på Cross Ocean lämnade Karibien för någon vecka sen och är på väg mot Azorerna. De har också en tracker ombord så att vi kan följa dem via internet. Samma sak med våra vänner på Lilla Anna 3 med Ola och Anette ombord och som snart ska starta sin segling över Atlanten.

One of our boat neighbors here on the anchorage is the English boat Kind of Blue with a lone single-arm man on board. While we have been here, he has prepared to sail alone across the Atlantic as soon as there is a suitable weather window. A few days before it’s time for us to leave, he picks up his anchor and begins his sailing across the Atlantic. We can follow him on the journey by means of the tracker he has on board. Most people sailing today have a satellite tracker that makes it possible to follow them on a tracking page on the internet. Our friends Malin and Kaj on Cross Ocean left the Caribbean a week ago and are heading for the Azores. They also have a tracker on board and we follow them via the internet. Same with our friends at Lilla Anna 3 with Ola and Anette aboard and who will soon start their sailing across the Atlantic.

Watermaker

Vår watermaker har börjat göra vatten med för hög salthalt, över 500 ppm och vi har druckit vatten på flaska den sista månaden. Nu har jag fått tag på två nya RO-membran som jag monterar in. Resultatet är över förväntan, med nya filter kan jag ha lite lägre tryck i anläggningen och ändå få samma mängd vatten, men bäst av allt är att salthalten nu är under 200 ppm, nästan i klass med flaskvattnet som ligger kring 100 ppm.

Our watermaker has started to produce water with too high salinity, over 500 ppm and we have been drinking bottled water for the last month. Now I have got hold of two new RO membranes that I install. The result is above expectations, with new filters I can have a little lower pressure in the system and still get the same amount of water, but best of all is that the salt content is now below 200 ppm, almost in class with the bottled water that is around 100 ppm.

WC problem

Gäst-toaletten behövde också lite omtanke, backventilen håller inte tätt och då läcker spolvattnet tillbaka in i toalettstolen, vilket inte är bra. Jag får montera bort toalettstolen och ta loss backventilen för att kunna se vad som är fel. Det hade bildats s.k. urin-sten på ventilen och det gör att den läcker. Vi har ingen i reserv så jag får göra rent den som finns och montera tillbaka. Den blev nästan som ny och läcker inte mer.

The guest toilet also needed some caring, the check valve does not hold tight and then the flushing water leaks back into the toilet seat, which is not good. I have to remove the toilet seat and remove the check valve to see what is wrong. It had been formed so-called. urine stone on the valve and it leaks. We have no spare part so I have to clean the existing one and mount it back. It became almost like new with no more leak.

Rigg work

Bron in till lagunen (Simpson Bay Bridge) öppnar 9.30 och 14.30 för trafik in till lagunen. Så för att FKG Rigging ska hinna börja jobba med båten 7.30 på fredag, behöver vi gå in i till bryggan dagen innan. Vi har ankrat nära bron och det räcker att vi tar upp ankaret en kvart innan broöppningen. Så strax efter 14 kontaktar jag bronvakten över VHF och begär broöppning för att åka in i lagunen. Svaret är inte riktigt det jag förväntade mig.

The bridge into the lagoon (Simpson Bay Bridge) opens at 9.30 and 14.30 for traffic into the lagoon. So in order for FKG Rigging to start working on the boat at 7.30 on Friday, we need to go into the dock the day before. We have anchored near the bridge and it is enough that we raise the anchor a 15 minutes before the bridge opening. So shortly after 14 hour I contact the bridge guard over the VHF and request a bridge opening to go into the lagoon. The answer is not really what I expected.

No sir, that is not possible, we opens 9.00 and 14.00. You are welcome tomorrow.”

Jag kontaktar FKG Rigging och berättar att bron har ändrade öppningstider och att vi inte kom igenom idag. Det är inget problem, vi kan komma imorgon och så gör det jobbet på måndag istället. Skönt med flexibla leverantörer. Men de har kanske inte så mycket att eftersom de måsta ha särskilt tillstånd för varje jobb de ska göra.

I contact FKG Rigging and tell them that the bridge has changed opening hours and that we did not come through today. It’s no problem, we can come tomorrow and they will does the job on Monday instead. Nice with flexible suppliers. But they may not have that much to do because they must have special permission for each job they should do.

Nästa dag, anropar vi brovakten i tid och får tillstånd att passera. För att vara säkra på att inte missa tar vi upp ankaret redan en halvtimme innan, och det var tur det. Med ca 2-3 meter kvar att hissa orkar vinschen inte mer och jag ser hur ankaret har fastnat i en kraftig kedja. Det är nu man skulle haft en sån där krok man kan fästa om den andra kedjan så att det går att lossa ankaret ur kedjans grepp.

The next day, we call the bridge guard in time and get permission to pass. To be sure not to miss, we raise the anchor half an hour before, and luckily it was. With about 2-3 meters left to lift, the winch can no longer cope and I can see how the anchor is stuck in a heavy chain. It is now that one would have one of those hooks that can be attached to the other chain so that the anchor can be released from the chain’s grip.

Vi måste hänga upp den grova kedjan i ett rep på pollaren i fören och sen försöka lirka ut ankaret. Problemet är att vi har ont om tid och jag vill inte gå i vattnet för att trä ett rep runt kedjan. Till sist lyckas jag lirka ett rep runt kedjan med hjälp av båtshaken. Sen är det rätt enkelt att lossa ankaret och hissa upp det. Vi får även bort repet runt den grova kedjan utan incidenter. Nu är det 4 minuter kvar till broöppning och inga andra båtar ska igenom. Full gas fram till kanalen så att de ser att vi är på väg. Phu, nu öppnas bron och vi kan köra igenom efter att ha fått klartecken från kustbevakningen att vi har tillstånd att gå in i lagunen.

We have to hang the heavy chain in a rope on the bollard in the bow and then try to pry out the anchor. The problem is that we are running out of time and I do not want to go in the water to put a rope around the chain. Finally, I manage to get a rope around the chain using the boat hook. Then it is fairly easy to loosen the anchor and raise it. We also remove the rope around the heavy chain without incidents. Now it is 4 minutes left to bridge opening and no other boats are going through. Full throttle up to the canal so they see that we are coming. Phu, now the bridge is opening and we can drive through after receiving the clearance from the Coast Guard that we have permission to enter the lagoon.

Inne i lagunen möter FKG upp med en båt som ska visa oss vägen fram till deras brygga. Vårt sjökort stämmer inte alls med hur farleden är markerad i verkligheten. Hade vi inte haft guide, hade vi fått leta oss fram med hjälp av plottern och ekolodet. Det är stora grundområden på båda sidor om leden som svänger flera gånger. Vid FKG’s brygga ligger några båtar som varit fast här sen Sint-Maarten införde utegångsförbud för nästan 2 månader sen. Kan inte ha varit så roligt, ingen svalkande vind och ingen möjlighet till bad. Det är ett par från Tyskland och ett från Spanien. Båda båtarna ska få sina reparationer klara den vecka vi är hos FKG. Det tyska paret ska till Panama och det spanska paret ska till Puerto Rico med sin katamaran 4 Patas under orkansäsongen.

Inside the lagoon, FKG meets with a boat that will show us the way to their dock. Our chart does not at all correspond to how the fairway is marked in reality. Had we not had a guide, we would have had to find our way with the help of the plotter and the echo sounder. There are large areas on both sides of the fairway that turns several times. At FKG’s jetty are some boats that have been stuck here since Sint-Maarten introduced curfew almost 2 months ago. Can’t have been so fun, no cooling breeze and no opportunity for bathing. It is a couple from Germany and one from Spain. Both boats will have their repairs completed the week we are at FKG. The German couple are going to Panama and the Spanish couple are going to Puerto Rico with their catamaran 4 Patas during the hurricane season.

Bytet av motor i masten är inte helt smärtfritt och de får arbeta hela dagen med det. Dels har två rostfria bultar ärjat fast i lättmetallen, dels är det väldigt små marginaler när den nya motorn ska monteras som gör att det är svårt att få dit alla bultar. Vid återmonteringen smörjer de in de rostfria bultarna med TefGel för att förhindra korrosion i kontakten mellan aluminium och rostfritt.

The change of furling motor in the mast is not completely without problems and they have to work with it all day. Two stainless steel bolts is stucked in the alloy, and there are very small margins when the new engine is to be mounted that makes it difficult to put back all the bolts. During reassembly, they lubricate the stainless steel bolts with TefGel to prevent corrosion in the contact between aluminum and stainless steel.

De byter även beslaget som fäster bommen till masten. Det gamla har slitits onormalt vid seglingen över Atlanten och vi har fått ett nytt av Selden med en annan utformning av låsningen till masten. Jag ber dem även kontrollera om trissorna i masten har slitits. På Sallys systerbåt Jan’s rigg bytte de trissor efter Atlantöverfarten, hålen i trissorna hade slitits onormalt mycket. På vår mast såg allt bra ut.

They also replace the bracket that attaches the boom to the mast. The old has been worn abnormally when sailing across the Atlantic and we have got a new one from Selden with a different design of the lock to the mast. I also ask them to check if the pulleys in the mast have been worn. On Sally’s sister boat Jan’s rig they have to change pulleys after the Atlantic crossing, the holes in the pulleys had been worn abnormally much. On our mast everything looked good.

Ashore

Efter 2 veckor i karantän är vi äntligen fria att gå iland om vi följer de regler som finns, minst 2 m avstånd till andra, andningsskydd bland folk ute och inne, utegångsförbud efter nio på kvällen. Vi kan äntligen handla mat, tyvärr är inga restauranger öppna. Det finns en öppen pizzeria, Pizza Italy, med take away nära där vi går iland med jollen (vid Simpson Bay Yacht Club nedanför apoteket). De har supergoda pizzor Napoli style, mm.. så gott det var efter 2 veckor konserverad mat.

After 2 weeks in quarantine, we are finally free to go ashore if we follow the rules that exist, at least 2 m distance to others, face mask among people outside and inside, curfew after nine in the evening. We can finally buy food, unfortunately no restaurants are open. There is an open pizzeria, Pizza Italy, with take away near where we land with dinghy (at Simpson Bay Yacht Club below the pharmacy). They have super good pizzas Napoli style, etc .. so tasty after 2 weeks of canned food.

Färgen på fönsterramarna från Lewmar lossnar, en sak vi upptäckte redan i Las Palmas. Hallberg-Rassy har bekräftat att det är ett tillverkningsfel och därmed ett garantiärende. De har beställt nya fönsterramar från Lewmar och de ska skickas till Sint-Maarten, men leveransen hann inte bli klar innan Corona-utbrottet. Nu försöker jag ändra så att de inte ska skicka dem till Sint-Maarten längre, men det är tyvärr för sent. Det visar sig att ramarna precis har skickats och är på väg hit. Då är det bara att hoppas de kommer fram innan vi tvingas lämna. Vi fick stanna en vecka längre än planerat för att vänta in fönsterramarna.

The color of the window frames from Lewmar comes off, one thing we already discovered in Las Palmas. Hallberg-Rassy has confirmed that it is a manufacturing defect and thus a warranty case. They have ordered new window frames from Lewmar and they will be sent to Sint-Maarten, but the delivery could not be completed before the Corona outbreak. Now I’m trying to change so that they don’t send them to Sint-Maarten anymore, but unfortunately it’s too late. It turns out that the frames have just been sent and are on their way here. Then just hope they arrive before we are forced to leave. We had to stay a week longer than planned to wait for the window frames.

Vi tar några promenader i omgivningen kring Pelican Key och bort mot Causway Bridge, men det mesta är stängt och det finns inga fina promenadstråk i närheten heller. Promenadstråken längs stränderna hör till olika resorter och dit in är vi inte välkomna. Sint-Maarten är nog den ö som är mest exploaterad av de öar vi besökt hittils. Här finns bra möjligheter att reparera båten och skaffa reservdelar och att resa till och från Karibien. Paradiskänslan infinner sig inte, åtminstone inte hos oss.

We take a few walks in the area around Pelican Key and away towards the Causway Bridge, but most of it is closed and there are no nice walking routes nearby either. The walkways along the beaches belong to different resorts and we are not welcome there. Sint-Maarten is probably the most exploited island we have visited so far. Here are good opportunities to repair the boat and get spare parts and to travel to and from the Caribbean. The paradise feeling does not appear, at least not with us.

Vi passar även på att handla mat, dels på Carrefour borta vid Causeway Bridge och dels på Market Garden vid Pelican Key. Det är lite längre att gå till Carrefour, men de har ett större utbud och vi gillar deras Gaspacho på pappersförpackning, billig och supergod. Så för oss var det värt att ta oss dit. Vi la jollen vid kajen på Port de Plaisance och gick över parkeringen upp mot affären, en promenad på 5-10 minuter.

We also take the opportunity to shop for food, partly at Carrefour off the Causeway Bridge and partly at Market Garden at Pelican Key. It is a little further to go to Carrefour, but they have a bigger selection and we like their Gaspacho on paper packaging, cheap and super good. So for us it was worth getting there. We put the dinghy at the quay at Port de Plaisance and walked across the parking lot towards the store, a 5-10 minute walk.

I nästa inlägg seglar vi hela vägen till Martinique och hamnar i ny karantän i väntan på att fortsätta söderut. Vi har fortfarande hopp om att kunna ta upp Sally på Trinidad.

In the next post we sail all the way to Martinique and end up in a new quarantine waiting to continue south. We still have hope of being able to haul out Sally on Trinidad.


Facebook image